Upprepning må vara all lärdoms moder, men när navigationer staplas på varandra kan det bli lite tjatigt…

Från Sök på Sollentunas webb

Trots frekvensen av ordet, så är detta inte söksidan. Dit är det ett klick till – och väl där drabbas man av en ny anstormning av Sollentunas lilla favoritord:

Belöningar fungerar som motivation när man vill att folk ska göra saker de redan känner till lösningen på snabbare. Däremot är de direkt kontraproduktiva för all aktivitet som kräver nytänkande eller kreativitet.

Dan Pink berättar vad psykologisk forkning kommit fram till om hur belöningar påverkar kreativiteten:

Även om man ska vara försiktig med att tro att slutsatser från avgränsade psykolgiska experiment är giltiga för komplexa samhällsfenomen – så tänker jag nu slänga den försiktigheten överbord och konstatera att stora bonusar till företagsledningen ger oss företag som är fastkörda i mer-av-samma, istället för nytänkande. Det kan inte vara rätt styrinstrument i en föränderlig tid.

I dessa ROI (Return on Investment)-drivna tider, är man alltid tacksam för att hitta exempel som visar i kronor och ören vad användbarhet är värt.

Intuit köpte nyligen Mint, för 170 miljoner dollar. Båda bolagen är i grunden duktiga på samma sak – mjukvara för privatekonomi. Intuits stora produkter är Quicken, QuickBooks och TurboTax, Mint är en webbtjänst.

På Adaptive Paths blogg kommenterar peterme affären, och menar att det Intuit betalar för är Mints användarcentrerade process, som gör det möjligt för dem att snabbt utveckla tjänster som användarna förstår, vill använda och litar på. Denna hårda inriktning på att göra något användbart har skapat ett företag som nu säljs för fem miljoner dollar per anställd.

Naturligtvis betalar Intuit för annat också – inte minst den betydande marknadsandelsom Mint på endast två år lyckats ta. Men perspektivet är intressant eftersom det pekar på hur en webbtjänst som Mint på ett annat sätt än paketerad programvara hela tiden lever med sina användare, kan se vad som fungerar och vad som inte fungerar och kan bygga en användarcentrerad kultur. Och för att vi får en uppfattning om vad en sådan kultur är värd i reda pengar.

Skyddet mot kommentarspam har varit ett problem här på anvandbart.se. Jag kör Drupal, och har använt Mollom för att hålla bort spamen. Tyvärr har det visat sig att Mollom är rätt aggressivt inte bara mot spam, utan mot alla sorters kommentarer. Det är förvisso ett effektivt spamskydd att se till att ingen alls kan kommentera, men…

Igår fick jag nog och slog av det. Tänkte att jag får hålla efter spamen för hand. Men idag började spamkommentarerna strömma in med två sekunders mellanrum, så det känns inte som en realistisk lösning. Så jag har lagt in en captcha – en test som ska avgöra om du som kommenterar är människa eller maskin.

För närvarande är det en matte-uppgift. Om du klarar att summera två tal så tror jag att du är människa, men om du är dålig på addition så är du en dator. Idiotiskt, jag vet, men det har fått slut på flodvågen av spam.

Jag ska prova lite olika varianter framöver, för att få fram det som ger bäst skydd i förhållande till hur mycket det irriterar användaren. Har du tips om bra spamskydd för Drupal så tar jag tacksamt emot dem. Har du problem med att få dina kommentarer att synas vill jag gärna veta det. Maila mig på tommy@heltenkelt.se

Internet bjuder på ständigt nya möjligheter att göra bort sig. Klickade till exempel på en twittrad kortlänk från en konkurrent till mig, och fick följande felmeddelande:

(Klicka på bilden för att se den större. Jag har strukit bort sådant som kan användas för att identifiera.)

Länkmakaren har råkat klistra in innehållet i ett mail från en kund. Och inte vilket mail som helst; där framgår att avsändaren vill att konsulten slaktar en analys beställd av styrelsen, eftersom den gett för dåliga resultat. Safari har kortat av texten, men läser man urlen hittar man till exempel:

"Viharinomvårtkompetenscentrum[...]fåttenosannoliktdåliganalys
avtelefonintervjuerochinternetsvar-ien%22styrelse-beställd%22analys"

"Kanni,medrampå10000kr,slaktaslutsatserna"

Något är definitivt på väg till slaktbänken - frågan är bara om det är rapporten eller en twittrares karriär.

Under blogginlägget om Socialstyrelsens nya sajt har kommit lite funderingar om den A-Ö-navigation som fått en mycket central position på sajten.

Själv tror jag på den. Många användare har en ganska klar bild av vad de är ute efter, men föredrar ändå att se vilka alternativ som finns tillgängliga framom att chansa på att ordet de skriver in i sökrutan kommer att fungera. Det ska bli spännande att se hur det går, socialstyrelsen har lovat att redovisa resultaten av effektmätningar på socialwebb.blogspot.com.

En annan webbplats som använder A-Ö, och som gjort det länge, är Örebro kommun.

Men en grundkrav på en sådan här navigation är att man jobbar med den. Att låta datorn automatiskt skapa den av sidtitlar må vara arbetsbesparande, men gör menyn värdelös. Vilket man kan se hos sollentuna.se, som också har en A-Ö-navigation (lyckligtvis inte på samma framträdande plats).

Redan första raden avslöjar problemet – det ord som står först i rubriken är ofta inte det ord som användaren tänker på när hon söker.

Samma problem ser vi i sista raden i skärmdumpen. Undrar om man hittar de inaktuella manusstoppen under I?

Och man kan undra hur många som kommer att hitta den här lösningen på sina problem genom att gå till F:

Ytterligare ett problem med automatiken är att olika sidor kan ha samma rubrik, och när det inte finns någon annan information finns det inte något sätt att skilja dem åt. Det blir skriande tydligt när man kommer till T.

Ett stort problem är också att rubriker som är helt begripliga när de läsas i sitt sammanhang, kanske inte fungerar alls när de tvingas stå för sig själva. Vad tror du till exempel “Affärscentrum och del av Sollentunavägen” handlar om?

Det sista problemet har jag själv blivit akut medveten om nu när jag publicerar Användbarhetsboken här på bloggen. Rubriker som fungerar alldeles utmärkt i bokens inbundna ordning kan se ganska vilsna ut när de tvingas stå för sig själv. Ta till exempel Snabbkurs – under den rubriken finns viktigaste rådet i hela boken, men vem kan ana det?

Undrar om någon webbmakare i Sollentuna någonsin stått bakom och iakttagit en användare som försöker använda deras A-Ö-navigation.

Uppdaterat: Björn Hagström skriver om A-Ö-navigation på 24-timmarsbloggen. Tack Peppe Bergqvist för tipset.

Mediet är som bekant budskapet, och det tycks som att det finns något i webbmediet som driver webbmakare till att lyfta fram nyheter – vare sig man har några eller ej. Speciellt det offentliga Sverige är hårt drabbat av detta, på i stort sett varje offentlig webbplats har löpsedeln en central placering.

Därför är det skönt att se en myndighetswebb som vågar bryta mot mönstret, och istället fokuserar på navigationen. Socialstyrelsens nya webbplats är mer inriktad på att hjälpa användarna hitta än på att lyfta fram det senaste pressmeddelandet.

Ett annat exempel är Kalmar

Jag är dock lite tveksam till att ge sökning en så dominerande position på en kommunal webbplats. Idén kan vara tilltalande, men användartest efter användartest visar att användarna lärt sig att det inte lönar sig att söka om det inte finns ett mycket självklart begrepp att söka på, och att de på till exempel kommunala webbplatser ofta väljer att klicka sig fram.

Det är tänkbart att Kalmars upplägg kan locka fram ett annat beteende. Men tyvärr så har de inte en sökmotor som orkar leva upp till löftet. När jag provar att söka på några olika begrepp – till exempel “dagis” – blir resultatet en tämligen slumpmässig lista där högt och lågt blandas, och jag tvingas själv leta i den för att hitta det relevanta. Alltså precis den sortens sökresultat som lärt användarna att sökning sällan lönar sig.

Om du bara läser en sak i Användbarhetsboken, så ska du läsa detta.

Användbarhetsboken här på webben har nu kommit fram till den del som väl är närmast obligatoriskt för en bok, men inte riktigt passar för att lägga ut dag efter dag på webben – det boken har att säga om sig själv.

I en pappersbok är det en del många ögnar igenom, men kanske inte läser så noga. Så i den andan har jag lagt ut den på webben, men lyfter inte upp den till löpsedeln. Istället får du en översikt här, med länkar till de enskilda avsnitten, medan Användbarhetsboksutläggningen tar ett raskt hopp vidare till Användarorientering.

• Boken – berättar om hur boken är upplagd, och hur den till skillnad från många andra böcker om webben tar sin utgångspunkt i konkreta råd för att sedan förklara vad som ligger bakom.
• Använda Användbarhetsboken – gör en översikt över olika sätt som boken kan komma till nytta på.
• Kravspecifikation – varnar för de risker man som beställare av en sajt löper om kraven på användbarhet är alltför svepande formulerade, och tipsar om hur Användbarhetsboken kan användas för att göra det konkret vad man egentligen menar med en användbar webbplats.
• Är detta verkligen de bästa sätten? – tar sin utgångspunkt i bokens ambition att vara en samling best practices – bästa sätt – för webbdesign. Här kan du läsa vad bokens råd bygger på.
• På svenska – är ett minimanifest för att använda svenska termer även när man jobbar med ett så anglofierat område som webben.

• Om författaren – handlar om mig, vad jag gjorde innan jag skrev Användbarhetsboken och vad jag gör nu.

Tack alla som bloggade när Använbarhetsboken började läggas ut på webben. Här får ni lite länkkraft tillbaka. Har jag missat någon så lägg gärna till den i en kommentar.

• “Han delar ut sin bok på nätet” Internetworld
• Samma artikel fanns även på idg.se
• “Användbarhetsboken blir gratis” Beta Alfa + Noterat 2009-09-11
• “Hurra för Tommy Sundström och Användbarhetsboken” inuseful
• “Nu kan du läsa Användbarhetsboken gratis” Webbrådgivaren
• “Användbarhetsboken blir gratis på webben” eutveckling.se
• “Här är boken som gör att du fattar webben bättre – varje dag” Please copy me
• “Författaren Tommy Sundström gör en Chris Anderson” Newsdesk PR 2.0
• “Gratisupplaga ökar försäljningen” Jajja
• “Svensk usability bok gratis på nätet” Interaktionsdesign och Entrepenörskap
• “Användbarhetsboken gratis online” Macbloggen
• Jonas tipsar
• “Ännu mer användbart (och med en betydligt bredare fokus än bara pippifåglarnas moln) är förmodligen Användbarhetsboken.” The Jennie
• “Tommy Sundström delar ut sin bok ‘Användbarhetsboken’ GRATIS på nätet” Affiliate-bizzniz
• “- Snyggt. Man skriver en bok för att man har något att berätta.” jardenberg unedited
• Smakprov
• Mer på ‘dela med sig’-temat
• Användbarhetsboken nu online
• “Användbarhetsboken blir gratis på på nätet i kul projekt” TkJ

• “Användbarhetsboken – a free online book on usability” 456 Berea Street

Det har också twittrats mycket.

Att det haft effekt syns på statistiken.

(Effekten ser extra dramatisk ut eftersom jag missade att slå på statistiken när jag flyttade boken från testsiten till den skarpa, så antalet besök ett par dagar innan är 0.)

Ett effektivt retorik-knep är att slänga in en lite procentsats här och var. Få saker signalerar lika effektivt att man faktiskt vet vad man talar om.

För den som vill använda det i sina resonemang kring internet och media finns nu en utmärkt ny källa, Google Internet Stats där man kan hitta saker som

By election day, fully 25% of people who pulled the lever for Obama were already connected to his campaign electronically. (New York Magazine)

och

Shoppers have become highly suspicious of many TV ads: in a shoppers survey we did, 78% of them said that ads no longer have enough information they need. (Wall Street Journal)

Det är också en utmärkt källa när man ångestar över att ha twittrat för mycket om sina katter och vill säga något som får folk att förstå att man egentligen är en zeitgeistare.

Så är det äntligen dags. Första avsnittet av Användbarhetsboken läggs ut på webben. I morgon kommer nästa. Och sedan ett om dagen.

Det blir som en blok (blogg+bok), men den här gången åt andra hållet, inte blogginlägg som slagits ihop till en bok, utan en bok som delas upp i blogg.

Kanske är det en lösning just för vår avbetalningstid – att läsa 450 sidor är en investering i kunskapskapital, att lära sig en sak om dagen är småväxel.

Tidstypisk är också att sajten är mer beta än jag hade önskat (var kommer alla dessa valideringsfel från??). Frustrerande, men i grunden en sund princip – lansera först och finslipa sedan. Så ha överseende, med tiden löser sig det mesta. Vem vet, till slut kanske jag till och med lyckas få alla småtexter att bli på svenska.

Din dagliga användbarhet kan du få på flera sätt:

• Direkt på webbsidan http://www.anvandbart.se
• Via RSS, http://www.anvandbart.se/node/feed
• Via Twitter, http://twitter.com/anvandbart/

• Via e-post. Fyll i din e-postadress här:

Att det blivit billigt att göra böcker är uppenbart när man ser alla dessa “1000 xxx du måste se/besöka/äta/etc innan du dör” som brukar ligga i högar vid ingången till bokhandeln. Och nu har det äntligen kommit en som talar till mig.

(Tips: jag har födelsedag snart…)

Som jag skrev i går, så är jag övertygad om att Användbarhetsboken kommer att sälja bättre när innehållet ligger fritt på webben. Säker kan jag naturligtvis inte vara, men det ska bli spännande att se. Vad är mest: en hel liten kaka eller en liten del av en stor kaka?

Några anledningar att vara hoppfull har jag dock.

Papper är bättre än skärm

När det gäller musik och filmer, är det fysiska mediet mest till besvär. Är man inte samlare av CD-omslag, så finns det egentligen ingen fördel med att ha skivan. Men en pappersbok har många kvalitéer som samma bok på webben inte har:

• det är behagligare att läsa på papper än på skärm

• den inbjuder till beprövade lärotekniker som att stryka under och marginalanteckna (något som datorerna visat sig förvånansvärt oförmögna att bjuda en bekväm motsvarighet till)

• man kan ha den uppslagen bredvid samtidigt som man jobbar med något på skärmen

• med hjälp av gem, postit-lappar eller rivna pappersremsor får man ett suveränt snabbt bokmärkessystem

Jag ser också mitt eget beteende. Jag har naturligtvis själv tillgång till Användbarhetsboken i elektronisk form, bekvämt tillgänglig här på min dator. Ändå märker jag att när jag behöver slå upp något i den går jag hellre till rummet intill och hämtar boken. Elektronisk sökning till trots är det ändå lättare att hitta och läsa i pappersboken.

I rättvisans namn ska dock sägas att det inte är fråga om någon promenadseger för pappret. Även skärmen har fördelar:

• Jobbar man med webbutveckling finns boken alltid tillgänglig just när man behöver den.

• Sökning, som visserligen inte är lika precist som ett sakregister, men snabbare och mer omfattande. (Ja, jag vet att den här webbplatsen inte har sökning. Ha tålamod, jag jobbar på det.)

• Koppling till blogg, bokmärken och inte minst andra användares kommentarer, ger aktualitet och nya vinklar till boktexten.

• Enklare att själv reagera på saker, och att komma i kontakt med författaren.

Marknadsföring är allt

Huvudanledningen till att jag tror på att lägga ut Användbarhetsboken är ändå en annan. Vi lever i en uppmärksamhetsekonomi. Det svåra är inte att framställa produkter, det svåra är att sälja dem. Det finns så många böcker om webbutveckling. Hur ska jag få läsare att uppmärksamma min bok, och förstå att det är just den de behöver?

Uppmärksamhetsekonomi skrev jag, men om man som jag inte har några stora pengar till marknadsföring, är det en googlekonomi – den avgörande faktorn är hur man placerar sig i en Google-sökning.

Google är på många sätt marknadsförarens söta fläck. Att synas precis när kunden har ett behov, letar efter något.

En bok som Användbarhetsboken har i denna miljö den stora fördelen att skriva om konkreta saker. Kampen om sökord som ”användbarhet”, ”tillgänglighet” och ”varumärke” kan vara hård, men redan idag när bara bokens rubriker ligger ute, så hamnar den i toppen när man söker efter svar på frågor om antal tecken per rad, brödsmulor och användarens mål.

Att många kommer att läsa boken på webben istället för att köpa den, är ett billigt pris för att gång på gång bli sedd precis när man behövs.

Pappersversioner av böcker som kan laddas ner gratis från internet säljer bra

En annan anledning till att tro att webbpublicering av en pappersbok inte behöver bli någon katastrof för försäljningen, är att många av de försök som hittills gjorts har gått väldigt bra.

• Vägledningen 24-timmarswebben, är det exempel som ligger närmast Användbarhetsboken, eftersom den är både på svenska och handlar om samma frågor. Det är en samling best practices för svenska myndighetswebbar, som jag tog initiativet till och skrev första upplagan av åt Statskontoret. Den ligger i sin helhet ute på webben. Pappersbokens 2a & 3e upplaga har sålt i 3 400 ex (för första upplagan finns tyvärr ingen statistik, men även den sålde bra).

• New York Times skriver om fenomenet – mest om serier och skönlitteratur, men även facklitteratur.

• HarperCollins Will Post Free Books on the Web

• Yochai Benkle, författare till The Wealth of Networks säger “…in terms of the economics of academic publication, I think the [Harvard University Press] found that they did much better than usual with this book, partly, at least, because many more people got partial exposure to it online, and then bought it”. Källa

• “Lawrence Lessig, a professor at Stanford Law School who has published three of his four books online as well as on paper, said book sales depended on whether the number of people who discover the book online and then buy a hard copy outnumbers ‘the number of people who would have bought the book and now won’t because it’s free.’ “. Källa

• Web Style Guide ligger i sin helhet ute på webben. Pappersboken har sålt i över 120 000 ex.

Reklamintäkter

Webben öppnar också för andra intäkter. Jag kommer att börja ha annonser på anvandbart.se, och har länkarna till ”Adlibris” och ”Bokus” kopplade så att det droppar in några kronor varje gång någon köper en bok den vägen.

Reklamfinansiering är en tilltalande lösning, men det verkar osannolikt att en webbplats inom det här ämnesområdet och på svenska skulle ha några chanser att dra in några större summor. Men det skall bli intressant att se hur mycket det kan bidra.

Passar det alla?

Jag tror inte webbpublicering är en lösning för alla böcker. Jag skulle till exempel inte bli förvånad om det är skillnad på vad som fungerar för rena kursböcker, där redan en utmärkt marknadsföringskanal finns, och böcker som vänder sig till yrkesverksamma, där det stora problemet är att nå ut till de potentiella läsarna.

Freemium

Jag har efter mycket funderande bestämt mig för att publicera Användbarhetsboken ett råd i taget, istället för att lägga ut allt på en gång. Jag är inte alls säker på att det är rätt strategi, och det står delvis i motsättning till vad jag skrivit ovan.

Samtidigt tycker jag om tanken på en daglig dos användbarhet. Jag hoppas också att det ska öppna för mer konversation – medhåll, mothugg, alternativa idéer – för varje del. Det skulle också kännas lite brutalt mot läsarna att dumpa ut 450 sidor på en dag.

Jag har också baktanken att det kan driva försäljning. Gratis för den tålmodige, men den som vill ha hela boken snabbt kan köpa den. En variant av Chris Andersons freemium (om än inte lika genialt som det han gör med sin egen bok Free – där hela boken är gratis, men om man vill höra bara det väsentliga så kostar det pengar).

Om tanken är rätt eller inte får helt enkelt bli en del av experimentet.

Google fick i förrgår patent på sin superenkla söksida.

Google essentially owns the concept of putting a big search box on top of two buttons and putting some text links nearby.

Patentlagarna (och framförallt deras tillämpning) blir allt mer absurda. Om man kan ta patent på webbdesign så kommer detta att bli ett minfält där all nyutveckling avstannar.

Via Google Patents Search Box With Two Buttons

Med start i nästa vecka kommer Användbarhetsboken att börja läggas ut på webben. Jag kommer att publicera ett avsnitt i taget, så det blir en daglig dos användbarhet här på bloggen.

De första tankarna på att lägga ut boken kom med Student Bay för ett drygt år sedan. För dig som inte minns, så var det hycklarna som under bombastiska fraser om informationsfrihet la ut kursböcker gratis på sin webb, men som slog till hårt mot dem som försökte använda denna webb utan att betala för sig. Även om jag inte var så imponerad av dem, så väckte det insikten att internet kommer att påverka också böckernas värld, på gott och ont.

Det har varit en ganska lång process och många diskussioner med förlaget sedan dess. Den avgörande frågan har varit: säljer en bok vars innehåll också finns på nätet bättre eller sämre?

Själv är jag övertygad om att Användbarhetsboken kommer att sälja bättre. Det svåra är inte att skriva en bra bok, det svåra är att få de potentiella läsarna att inse att boken finns och att den är bra.

Visst, många kommer att läsa den utan att betala för sig, antingen för att de föredrar skärm framför papper, eller för att de vill spara lite pengar. Men samtidigt får jag något ännu värdefullare utan att betala för mig: marknadsföring. En bok på webben är en bok som kommer att dyka upp på Google, varje gång någon söker på något av det den handlar om. Kan man få bättre marknadsföring än så?

Läs även Fri bok på webben säljer fler pappersböcker

I Nya Zealand har en kvinna avskedats för att hon i ett använt fetstil, röd färg och VERSALER i ett internt mail. Motiveringen: hon skapade disharmoni på arbetsplatsen.

Kan bara älska den här tillfälligt stängd för underhåll:

Felet är visserligen så allvarligt att vi måste ha siten stängd i över två veckor för att fixa det – men vi vet ändå på sekunden när vi blir klara.

Lyckligtvis inte från någon riktig site, utan från ett mall-företag som försöker sälja denna sida. Men likväl ett gott exempel på att bara för att tekniken kan leverera überexakt precision så är det inte alltid rätt att visa dem.

Jag kan bara hoppas att den här touch-kontrollerade instrumentbrädan för bilens ljud- och informationssystemet aldrig kommer i serieproduktion.

Snygg, förvisso, men designad med totalt förakt för situationen den ska användas i.

Turing.lecolededesign via The Design Blog

Har drabbats av en våg med kommentarer som på något sätt lyckas nästla sig förbi spam-filtret, så tills vidare har jag stängt av möjligheten att kommentera.

Glassugen? Tro inte att du helt bekymmerslöst kan gå in på GBs webb och sukta lite innan du drar iväg till kiosken. Först ställs du nämligen inför en uppgift som kan göra vem som helst svettig (och därmed i behov av glass – jag anar en konspiration):

Läs detta noggrant varje gång innan du går vidare in på hemsidan.

Följs av lite drygt två tätskrivna A4-sidor juridisk text om hur deras webbplats får läsas och användas.

Till GBs försvar skall dock sägas att utöver kravet på att hela texten skall läsas igenom varje gång man kommer till deras webbplats, så hittar jag inget orimligt i deras villkor. Det handlar mest om hur de använder cookies och att de reserverar sig för eventuella felaktigheter i sina texter.

De ligger med andra ord inte i nivå med Electrolux användarvillkor, som bland annat förpliktade den som kom til deras webbplats att redan idag följa de regler som de eventuellt skulle hitta på i framtiden.

Det är alldeles för få recensioner av Användbarhetsboken på platser som Bokus, Adlibris och Boktipset.

Därför vill jag be dig som läst den om en tjänst: gå in och sätt ditt betyg, eller ännu hellre skriv några rader om vad du tycker om Användbarhetsboken – vare sig du uppskattar den eller, som den just nu ende recensenterna på Adlibris, tycker att den var så trist att den fått dig att byta yrkesbana.

(Via Uselog)

På samma tema: The danger of usability evaluation

Via What Consumes Me, ursprunglig skapare okänd.

Visst kan man känna frustration över de stora skivbolagens långsamhet, gränsande till obstruktion, när det gäller att få fram lagliga och användarvänliga alternativ till piratkopieringen.

Men jag tror man måste inse att det ur bolagens perspektiv sannolikt är det rätta att göra. Visst skulle musikbranschen i sin helhet av allt att döma tjäna på att arbeta med istället för mot de nya möjligheter som öppnar sig. Men det betyder inte att de bolag som är stora idag skulle klara sig bra. Tvärtom visar erfarenheten från de flesta teknologiskiften att det är oerhört svårt för ett bolag som varit dominerande under en teknologi att klara övergången till en annan. Det gamla sättet att göra saker sitter i väggarna, och man har för mycket balast för att röra sig snabbt nog att ta samma position i den nya världen, eller ens klara sig i den.

Ur bolagens perspektiv är det därför inte dumt att att blockera den oundvikliga tekniska utvecklingen – det är en strategi för att överleva så länge som möjligt.

(Intressant parallell från en annan bransch: Facit var en världsledande tillverkare av mekaniska räknemaskiner. De såg tidigt teknikskiftet komma, satsade på det nya och gjorde en tid världens bästa datorer. Men “kugghjulen i räknemaskinerna var företagets själ” – de lyckades inte frigöra sig från sin historia och blev därför detsamma.)

Jag minns fortfarande när jag fick min första Mac – fågelholksmodellen – och hur magiskt det var med MacPaint. Speciellt att man kunde måla med svartvitrutig färg, precis som i tomteverkstaden i Kalle Ankas julafton. Inte magiskt på det sättet att jag inte förstod hur det gick till, rent tekniskt. Men den förståelsen hindrade mig inte från att gång på gång kicka igång programmet och göra ett par schackrutiga ovaler.

Att måla med rutig färg har blivit gammalt, men jag kan fortfarande känna den magin med en del teknik. Just nu förundras och gläds jag varje gång jag tagit några bilder med mobiltelefonen, och kommer i närheten av min dator, för utan att jag behöver göra något så dyker bilderna upp där efter några sekunder. Jag förstår ju vad som händer (så länge ingen frågar om de tekniska detaljerna), men det hindrar inte känslan av trolleri.

Men ny teknik blir snabbt gammal, och våra förväntningar rusar oförtrutet vidare. Så kanske Louis C.K. har en poäng när han hoppas att kapitalismen ska falla samman och vi får gå tillbaka till att dra land och rike runt med en raggig åsna som det hänger kastruller på sidorna av, så att vi förstår att uppskatta de under vår tidsålder bjuder på.

Frågan är, vad har detta för betydelse för utvecklingen av nya gränssnitt. Kan vi någonsin slå folks förväntningar, eller blir vårt jobb allt mer ett tröstlöst trälande för en bunt gnällspikar som aldrig är nöjda och ständigt kräver mer…

När man pratar om korta tider, som att en tiondels sekund kostar Amazon en procent av försäljningen, känns det lätt ganska abstrakt. Hur lång tid är det egentligen?

Latency demo ger en känsla för hur olika fördröjningar känns.

Ytterligare ett TED Talk om beslutsvillor. Denna gång Dan Gilbert om hur vi lurar oss själva när vi gör jämförelser.

En intressant detalj är att TED, och därigenom hans framförande är sponsrat av BMW – ett bilmärke som bygger sin framgång på irrationella köpbeslut.