Idag är det tio år sedan jag började blogga. Min första blogg hette webblogg.net, och första inlägget finns fortfaranade att läsa på Wayback Machine. Det handlade om en studie kring hur datorprogram fångar uppmärksamhet. Två av tre länkar från den första dagen fungerar fortfarande, vilket förvånar mig – min gissning är annars att huvuddelen av länkarna från denna tid brustit.
Inspirationen kom från Memepool och Dave Winers Scripting News. Dave Winer stod också för själva bloggplattformen, Frontier, som egentligen var ett ganska udda programmeringsspråk byggd kring tabeller i tabeller.
Mig veterligen var webblogg.net den första svenska bloggen. Det är dock en definitionsfråga, sedan tidigare fanns nätdagböckerna där människor skrev mer eller mindre dagliga betraktelser på nätet. Det som skiljde var att nätdagböckerna var just dagböcker, medan bloggarna var mycket mer inriktade på att samla och länka till andra sidor på nätet.
Det har varit häftigt att se hur bloggandet vuxit och blivit ett eget medium, ibland kapabelt till bättre journalistik än gammelmedia. Mitt bloggande har dock aldrig nått den nivån, det har mest varit något jag gjort för min egen skull. Jag läste då som nu massor av webbar med mängder av bra tips och intressant innehåll – men märkte att de föll ur mitt minne väldigt snabbt, och att även när jag kom ihåg att jag läst något kunde jag sällan hitta tillbaka till det. Bloggandet blev en minnesteknik, det är lättare att komma ihåg något man skrivit om.
Bloggandet gav också viktiga insikter i hur människor tar till sig information. Tidigare hade jag (och många informationsarkitekter med mig) varit väldigt inriktade på att bygga bibliotek, tämligen statiska strukturer som i huvudsak var inriktade på att göra det lätt att hitta vilken bit information som helst med så lite distraktion som möjligt. Men bloggens styrka är en helt annan, den är mer tidning än bibliotek, och den gör det lätt att följa förändring. Till skillnad från vad jag tidigare trott visade det sig att det inte var något problem att utsätta en människa för en flod av information där några saker är intressanta men mycket är irrelevant för henne; människor har en fantastisk förmåga att filtrera.
Den nuvarande bloggen, Anvandbart.se, startades för snart sex år sedan för att komplettera och stödja Användbarhetsboken. Sedan ett knappt år tillbaka är den också stället där jag publicerar boken, ett avsnitt per dag (just nu har jag sommaruppehåll, men sätter igång igen när skolorna börjar). Möjligheten att läsa gratis har åtminstone hittills gjort att föräljningen av pappersboken går betydligt bättre än tidigare.
Frontier har jag övergett och använder numera Drupal. Det är en lite komplexare bloggmotor än till exempel WordPress, men har gjort det mycket enklare att utveckla en hybridform mellan bok och blogg.
Utöver att jag naturligtvis uppskattar att sälja mer böcker, så tycker jag också om att ha bokens struktur på min sajt. Jag bloggar för att hjälpa minnet, men det är något i själva formen – floden av nya bloggposter som ständigt flyter förbi – som snarare är ägnat att stimulera glömskan. Att spara poster under kategorier eller taggar fungerar bara så länge antalet taggar är någotsånär begränsat. Men bokens kapitelstruktur ger mig ställen att hänga in blogginlägg jag skrivit och bokmärken jag sparat, så att jag kan hitta dem igen.
Så det får bli ambitionen för nästa decennium – att hitta hybridformerna, där bloggens (eller kanske twittrandets) händelsepuls kombineras med bokens förmåga att foga samman till begripliga berättelser.
Bra design är inte bara en fråga om utseende och funktion. För att nå riktigt långt måste man också kunna de fysiska byggstenar man arbetar med. 
