Cover Browser är en systersajt till Vintage Ad Browser som jag skrev om tidigare. En underbar samling gamla tidningsomslag.

Vintage Ad Browser är en fantastisk samling av gamla och nya annonser inom alla områden. Ibland är det i och för sig inte så stor skillnad på hur man försökte sälja produkter då och nu;

Fastnade för den här annonsen, eftersom den så typiskt berättar om den självbild tekniken, och de som utvecklar den, har. Högre upplösning, bredare bild och stereoljud är det som ger liv. Historien som berättas är ointressant.

Projektorn ger mig associationer till Sony Ericsson, där man också gör allt rätt i teknisk bemärkelse, och sedan är helt clueless om varför man inte blir älskad.

Via Infontology.

Alexis Ohanian på TED om hur en omröstning för att ge en val ett namn inte alls följde arrangörens plan, men ändå blev väldigt lyckad.

Apples nya touchdator, iPaden, är en djupt konservativ apparat.

Den är perfekt designad för kulturkonsumtion, för att sitta uppkrupen i soffan och kolla eposten, surfa lite, se ett kul klipp på YouTube, checka Facebook, hyra senaste filmen från iTunes Store, etc.

Däremot har Apple inte spänt några designmuskler för att förnya produktionen. Någon inbyggd kamera finns inte. Skärmtangentbordet har inget nytänk, och duger nog till att få iväg ett kortare email, eller uppdatera sin status, men inte mycket mer. Den har ingen penna (stylus) utan gränssnittet styrs med fingrarna, vilket fungerar utmärkt för kontroll men dåligt för skapande. Det är som att man missat eller varit helt ointresserade av att webben allt mer börjat handla om allas möjlighet att skapa innehåll.

Webben är så stark att Apple inte vågat gå till öppet angrepp mot den. Därför är iPaden en ganska bra surfplatta. Men mycket i designen och presentationen av den skvallrar om att Apple hellre ser att kulturkonsumtion sker genom iTunes Store än genom webben.

Till exempel den framträdande roll som läsapplikationerna för en dagstidning och för e-böcker gavs. Jag förstår att publiceringsindustrin är förtvivlad över webben, där det förväntade priset för information är noll kronor (i utbyte mot att man står ut med lite reklam), och hellre skulle vilja gå över till iTunes-modellen där det förväntade priset är betydligt högre. Jag förstår vilken lockelse det är för Apple, som då skulle äga distributionskanalen. Men det tillför inget nytt, det är bara ytterligare ett nytt uppkok på gamla affärsmodeller.

Ett annat exempel är de två ur teknisk synvinkel nästan oförklarliga bristerna som iPaden har -ingen multitasking, och en webbläsare som inte stödjer flash.

Multitasking - att flera applikationer kan köra samtidigt - är egentligen nästan helt ointressant på en maskin med fast minne som iPaden, eftersom användaren inte kan använda mer än en applikation åt gången, och alla applikationer är redo när man switchar till dem. Det stora undantaget är att man gärna skulle vilja ha en musikapplikation som Spotify eller Pandora igång i bakgrunden medan man jobbar med något annat. Denna begränsning i tekniken stänger med andra ord ute de riktigt farliga konkurrenterna till iTunes (som kan köra i bakgrunden).

Att webbläsaren inte kan visa flash gör att motsvarande konkurrenter på videosidan - här i Sverige till exempel SVT Play - inte fungerar och därför inte kan vara ett alternativ till att hyra videos på iTunes store.

Maskinen är budskapet. Och budskapet från iPaden till användarna är: "Kryp tillbaka upp i TV-soffan och konsumera".

Fascinerande demo av hur fyra fingertottar, en kamera och en bärbar projektor används för att spränga gränsen mellan dator och fysisk värld.

Väcktes i natt klockan 0:28 av att mobilen pep. Rumlar iväg efter den i mörkret, i tron att det är något viktig. Det visade sig vara ett SMS från SJ som berättar att jag nu kan checka in min icke-ombokningsbara biljett på tåget som går om 18 timmar.

Kara SJ, jag hoppas att den nya konkurrensutsättningen kommer att tvinga er i konkurs och ert absurda bokningssystem i graven.

Circus Ponies NoteBook är ett suveränt mac-program för anteckningsnördar. Att det verkligen är utformat som ett spiralblock är lite töntigt, men kombinatonen av anteckningsbok, outliner, klippsamlare och alla de automatiska indexen gör det lätt att förlåta.

Idag säljs det för halva priset på Mupromo, $25.

Vintage Ad Browser är en fantastisk samling av gamla och nya annonser inom alla områden.

Ibland (som här till vänster) är det påtagligt hur liten skillnad det är mellan hur man försökte sälja tekniknologi förr och nu.

För fyra år sedan skaffade vi en lägenhet, med tillhörande bolån. Då hade SBAB satt lite fyr under bolånemarknaden så det gick bra att prata om räntan, och efter rätt mycket runtringande och förhandlande fick vi en bra deal med SEB, med en bra rabatt på ett lån med rörlig ränta.

Vi var långtifrån ensamma om att göra det, jag antar att det var få som tog lån på den tiden som betalade den ränta som stod på prislappen.

Jag var nöjd då. Men när jag nu kollar vår ränta inser jag att jag hamnat i händerna på bedragare. SEB har nämligen justerat sitt utbud av "bankprodukter". Nu har de nya låneprodukter som säljs till nya kunder till konkurrenskraftiga priser. Samtidigt finns den gamla produkten kvar, den säljs inte längre, men många likt mig har den kvar utan att kolla särskilt ofta. När nu räntan sjunkit har den gjort det även på vårt lån, men inte alls lika mycket. Även efter att rabatten är dragen ligger vi med 50% högre ränta än jag får om jag går in från gatan och tar ett nytt lån hos SEB utan att ens försöka förhandla med dem om räntenivån.

Det här är bankernas variant av det gamla gatubedragartricket. Man säljer en produkt (ett konkurrenskraftigt lån), men switchar den sedan så att det i förpackningen ligger något helt annat (ett lån med riktigt usla villkor). Blir man påkommen med detta på gatan blir det fängelse. I SEBs fall utgår jag från att man följer lagens bokstav, så påföljden blir bara en förbannad förlorad kund, och ett blogginlägg som förhoppningsvis hamnar högt nog i Google för att bli en varning när andra funderar på att ta ett lån hos dem.

De är i alla fall mindre än de brukade vara.

Via What consumes me.

Det känns på något sätt trösterikt att läsa om en förändring i naturen som alldeles säkert inte kan var människornas fel. Solen håller kanske på att förlora sina fläckar.

En sak jag upptäckt när jag lyfter över Användbarhethetsboken till webben, är att saker som fungerar bra i en bok inte alltid fungerar så bra här. I en bok är det till exempel inte något problem att ha en rubrik och sedan omedelbart en underrubrik, utan någon brödtext mellan. Här på webben resulterar det i en sida med bara rubrik och inget innehåll, vilket ser knäppt ut. Jag brukar lösa det genom att visserligen publicera de innehållslösa avsnitten, men inte låta dem synas i bloggen.

Idag har jag dock lagt ut en sådan sida om färg, som jag vill tipsa om. Den har visserligen inget eget innehåll, men det finns ett rejält gäng blogginlägg och bokmärken knutna till den, så den kan vara värd ett besök ändå om du är intresserad av ämnet.

Craigslist skulle bli mycket bättre om de tog $1 för varje annons, menar Seth Godin. Man får inte lika många användare som om de är tvungna att betala för sig, men det blir en homogenare, mer hängiven grupp.

If you lead a group that allows anyone to join, for free, your group might be large, but it’s not tight, it’s not organized to make important change. Commitment slows things down in the short run, but ultimately aligns interests.

Onekligen skulle det vara skönt om varje mail man skickar kostade en tioöring. Obetydligt om man mailar lite privat och i jobbet, men kännbart om man skickar ut miljontals spammail.

Normalt håller jag mig borta från program vars namn inte går att uttala. Att ett program är döpt till iTaskX är för mig en varningssignal om att programmakarna lever i sin egen värld, inte användarens. Men samtidigt har jag en patologisk oförmåga att motstå projektplaneringsprogram, speciellt de som har Gantt-diagram. Det är något i löftet om att ordna upp mitt liv (som alltför ofta är så här) som jag inte kan motstå, trots att jag egentligen vet att de flesta sådana program är alldeles för komplexa för att jag ska ha någon nytta av dem i verkligheten.

Om du likt mig har en mac och egentligen borde vara på ett Anonyma Projektplanerar-möte, men inte kommit iväg, så kan jag tipsa om att iTaskX, macens svar på Microsoft Project, denna helg säljs med kraftig rabatt.

Hittad via Hilarious Pictures

Hittad på imgfave

...utom att skriva sin blogg.

All min sympati går till Lars Karlsson, jag vet precis hur motigt det kan vara.

Finland har sin egen motsvarighet till den svenska 24-timmarswebben.

Estetik börjar i verkligheten, i renodlingen av en skönhet som finns. Men ofta utvecklas den till sin egen värld, blir en försköning av försköningen, tills den frigjort sitt seende från den fysiska världens balast. Vi har sett det inom konsten, och nu har Ralph Lauren gjort samma sak för modet som Picasso gjorde för måleriet. Frigjort kvinnokroppen från fysikens fjättrar, gjort henne inte bara smalare än konkurrenternas kvinnor utan också smalare än sitt eget huvud.

Kanske är det här en bra utveckling. När man photoshopade modeller så att de såg ut som extremt smala felfria men verkliga kvinnor, var bilderna ideal att sträva efter att uppnå. Men modellen på den här bilden kan bara kvinnor från Camino hoppas på att likna.

Källa: Photoshop Disasters.

P.S. I stället för att glädjas åt dem som lyfter fram denna konstnärliga triumf, väljer Ralph Lauren att hota stämma dem som berättar om den.

Jag har bytt arbete och jobbar nu på inUse, som är Sveriges främsta user experience-byrå.

Jag kommer att arbeta som interaktionsdesigner, speciellt inriktad på vad visuell design och språk gör för användarens upplevelse.

Du når mig i fortsättningen här:

Tommy Sundström
inUse Malmö
tommy.sundstrom@inuse.se
070-213 09 20

Användbarhetsboken och anvandbart.se kommer att fortsätta som vanligt, men jag kommer även att blogga på inuseful.se.

Den goda nyheten är att försäljningen av Användbarhetsboken här på anvandbart.se i september, då jag började lägga ut den fritt på webben, var åtta gånger större än en normal månad.

Den dåliga nyheten är att man inte kan dra för stora växlar på det. Det säljs bara enstaka ex här, den stora delen av försäljningen ligger hos Adlibris och Bokus, och de siffrorna har jag inte ännu. Det finns med andra ord ingen statistisk säkerhet i uppgången – men i all sin insignifikans gläder den mig ändå.

Jag tror detta är början på något. Varför nöja sig med den vanliga verkligheten när man kan lägga på ett extra lager och göra den till något mer, till ett spel.

Själva utförandet är lite primitivt ännu. Ögat är coolt men iPhone-applikationen verkar ganska lam. Men man anar potentialen.

Förutom att blogga här är jag också med i Mindparks bloggteam Mitt första inlägg där handlar om reklambyråernas oförmåga att släppa kontrollen och pappret.

Budskapet till kunderna blir att detta är en byrå som gör det snyggt, segt, omöjligt att läsa via mobil, otillgängligt, olänkbart och närapå omöjligt att googla något ur innehållet.

Roy Osherove, som skrivit The Art of Unit Testing, länkar själv från sin blogg till piratkopierade pdf:er av boken som finns på webben. Hans förhoppning är att det skall leda till ökade intäkter.

I samband med detta gör han en enkät, där han frågar folk om de tänker köpa boken efter att ha läst den nedladdade.

35% uppger att de kommer att köpa boken, antingen som pdf eller papper, om de gillar den. Siffran måste naturligtvis tas med en näve salt, men ger mig ytterligare hopp om det kloka i att den vansinniga idén att låta folk läsa först och betala sedan.

Via Digital Inspiration.

Till dig som läser detta via RSS måste jag be om ursäkt för strömmen av bokmärkt-sidor som dök upp nyss.

(Jag har en mystisk bugg där länkar från Delicious bryts av så fort det kommer ett svenskt tecken - men detta händer bara på den skarpa siten, inte på stagingsiten, där jag normalt provar att saker fungerar pålitligt innan jag släpper iväg dem. Så jag beslöt mig för att försöka fixa problemet på den skarpa siten direkt, vilket - naturligtvis - straffade sig.)

“One of the major misconceptions of the modern web is that websites still exist.”, säger Jesper Åström och konstaterar att för många användare är webbplatsen, som en sammanhållen grupp sidor med gemensam navigation och design, betydelselös. De går mellan Google och enskilda sidor.

Google has for many become the real start page of the entire web. They do not go to a website to start their exploration or search endeavors. They go to Google. Then they click what ever link Google presents to them. Naturally, and as you probably allready know. Most of those links presented to you in the search result do not lead to the “start page” of websites. It leads to web pages. [...] every page on your website needs to be treated as a “start page” and not only the page that pops up when you type in your domain name.

Så kan du själv hålla en fest för att fira att Microsoft lanserar ett nytt operativsystem.

Jag saknar ord.

Via Resumé.

“Mycket aktuellt” är ofta en bra sak. Men i Sollentunas fall blir det precis som när det gäller sökningen för mycket av det goda.

Det vi ser här är en god grundtanke, förstörd av några olyckliga designval.

Navigationerna har staplats på varandra. De olika sorternas navigation ligger tryckta mot varandra.

Det finns ingen visuell skillnad mellan navigationerna, utan allt har målats med samma beige pensel.

Man har valt att använda samma ord som namn på sajtdelen, avdelningen och som namn för förstasidan i avdelningen. Det är som om det skulle finnas huvudstaden “Europa” i landet “Europa” i världsdelen… ja, du ser mönstret.

Det är ofta en mycket klok princip inom navigation att vara konsekvent i hur man benämner saker och att undvika synonymer och omskrivningar. Men här fungerar det inte, eftersom det krockar med en annan grundregel för navigationsdesign: människor är duktiga på att låta sammanhanget styra tolkningen av ett ord, men för att det ska fungera måste ögat kunna se vad som är sammanhanget. Här är den grafiska designen för likartad och avstånden för små, vilket gör det svårt att se och tolka varje navigation för sig själv.

Till Sollentunas försvar ska sägas att det inte finns något alternativ som är självklart bra. Själv brukar jag ofta döpa förstasidan inom en avdelning till något i stil med “Introduktion” eller “Översikt”, men det är innehållslösa ord och därför inte idealiska för navigation.

Jag tror ändå att de hade kunnat minska problemet väsentligt genom att hitta en synonym (till exempel “Nyheter”) på avdelningsnivån (landsnivån). Personligen hade jag nog tagit ett steg till och kallat förstasidan “Löpsedel” eller “Senaste nytt”, men det är möjligt att krocken mellan avdelningsnivå och sidnivå också skulle kunnat hanteras med en annan grafisk form.