UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

5 Oct 2010

38.5.5 Visa 50 träffar åt gången

Experiment med olika längd på resultatsidorna antyder att det är bättre med relativt många träffar per sida 10.

Det behövs mer forskning innan detta kan fastslås som sanning, men resultatet stämmer väl med tidigare erfarenheter: användaren tittar ofta inte längre än de första 10-30 resultaten, vilket gör det enklare för henne att bara rulla istället för att behöva vänta på nya sidor.

Det är inte helt ovanligt att se sökningar där användaren själv kan välja hur många sökträffar som skall visas. Personligen tror jag detta är ett val som komplicerar gränssnittet mer än funktionen är värd.

10 Paging vs. Scrolling: Looking for the Best Way to Present Search Results, http://psychology.wichita.edu/surl/usabilitynews/41/paging.htm

Om sökningen ger noll träffar, skall resultatsidan ge tips om vad som kan ha varit fel. Till exempel att stavningen bör kontrolleras.

Om sökningen skett på en avgränsad del av webbplatsen, bör användaren ges möjlighet att göra om den på hela webbplatsen.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

2 Oct 2010

38.5.3 Resultatsidan skall ha ett sökfält

Om användaren inte är nöjd med resultatet av sin sökning, vill hon ofta modifiera sin sökning och göra om den. Därför skall sökfältet finnas på resultatsidan, ifyllt med den sökning som gjorts.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

1 Oct 2010

38.5.2 Upprepa sökorden

Det skall tydligt framgå vid resultatet vilka ord man sökt på och vilken avgränsning som eventuellt gjorts. Om sökningen utvidgats genom att söka på synonymer och böjningsformer skall även dessa visas (se Sök även på synonymer, sid 205 ).

Om resultatsidan har ett ifyllt sökfält (se nästa råd) brukar detta räcka.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

30 Sep 2010

38.5.1 Ge sammanhang åt sökträffarna

Ge ett kort utdrag ur texten närmast före och efter de funna orden. 2-4 rader text brukar vara en lagom storlek. Alla träffar behöver inte visas utan det räcker med den första. Ta bort all formatering från texten, men visa sökorden med fetstil eller ett färgfält bakom.

När användaren klickar vidare till själva sidan, bör de funna orden markeras även där, till exempel genom att få ett färgfält bakom sig.

Se även WCAG 13.7 (prioritet 3), sid 369 .

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

29 Sep 2010

38.4.6 Sök på ett språk i taget

Om webbplatsen förekommer i flera språkversioner är det vid sökning bäst att betrakta varje språkversion som sitt eget sökområde.

Det kan på träffsidan finnas en möjlighet att söka även i andra (eller alla) versioner av webbplatsen.

På större webbplatser kan det vara värdefullt att kunna begränsa sökningen till en del av webbplatsen. Ibland kan det också vara nödvändigt eftersom sökningen av någon anledning inte kunnat integreras med den som görs på hela webbplatsen (se föregående råd).

Avvikande sökning hejdar tanketåget

Eftersom sökning är så vanligt förekommande och nästan alltid ser likadan ut (textfält + ”Sök”-knapp) är det mycket vanligt att användaren är blind för instruktioner och reservationer som anges invid sökningen, liksom för kontroller för att modifiera denna (till exempel radioknappar för att välja mellan att söka på hela eller en del av webbplatsen). Hon reflekterar inte utan utgår från att sökningen kommer att ske i hela webbplatsen.

När sökningen sker på en avgränsad del av webbplatsen måste man därför sträva efter att med olika medel göra användaren uppmärksam på att det inte är fråga om en vanlig sökning.

En första åtgärd är att inte använda den vanliga sökrutan. Istället bör en ny sökruta göras för den avgränsade sökningen. Gärna med rejält annorlunda utseende och placering – ett vanligt knep är att placera den ute i ”innehållets” område, för att signalera att den har mer att göra med stället man för ögonblicket är på än med webbplatsens generella navigation. En detalj som kan bidra är också att döpa om knappen från ”sök” till något annat, till exempel ”urval”. Idén här är att göra sökningen litet användarovänlig, för att hejda det tanketåg som annars riskerar att rusa för fort fram.

Markera tydligt vid sökresultatet vilken del av webbplatsen som sökts (se även Visa bara väsentlig information i sökresultatet, sid 212 )

Grundprincipen är att om något går att komma åt på webbplatsen så skall det också vara med i sökningen. Användare har i allmänhet en väldigt diffus uppfattning om innehållsliga, organisatoriska eller tekniska gränslinjer på webbplatsen, vilket gör det pedagogiskt svårt att utesluta delar av webbplatsen från sökningen.

Ibland är det dock nödvändigt att bryta mot denna princip. Anledningar kan till exempel vara:

Specialiserade delar av webbplatsen ger så många träffar att de dränker övriga. Detta kan vara fallet om det finns stora databaser åtkomliga via webbplatsen, till exempel ett diarium. Detta kan dock ofta hanteras med en lösning typ den i Visa träffarna uppdelat på avdelningar, sid 213 .

System och databaser som inte klarar av den anstormning av sökningar som det skulle innebära om de vore med i varje sökning, eller som är så långsamma att de påtagligt sinkar sökningen.

Det finns områden på webben där den vanliga fritextsökningen inte passar. Till exempel geografiska informationssystem där både sökningens frågor och svar kan vara i en form som inte alls går ihop med annan sökning.

Ibland sätter också ekonomin gränser. Att integrera sökningar i olika system kan vara dyrt och det är inte alltid nyttan är i proportion till kostnaden.

Inaktuellt innehåll skall inte vara med i den ordinarie sökningen. Se Normal sökning skall inte omfatta sidor som inte längre är giltiga , sid 240 .

Olika språk bör alltid sökas separat. Se Sök på ett språk i taget, sid 210 .

När det finns delar av webbplatsen som inte är med i den allmänna sökningen, kan det vara en god idé att tipsa om och länka till sökningen hos dessa på sökresultatsidan – om tekniskt möjligt med en länk som gör samma sökning där.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

26 Sep 2010

38.4.3 Ge användaren möjlighet att styra sökningen

Söksyntaxen är speciella sätt att skriva sökningen som påverkar hur den utförs. Några exempel:

”göran persson” Citattecknen ger frassökning, alltså att båda orden måste stå tillsammans efter varandra på sidan (däremot påverkar de inte okänsligheten för skillnaden mellan versaler och gemener).

bud* Asterisken trunkerar sökordet, så att det hittar allting som börjar på ”bud”, till exempel ”budbilar” och ”buddister”.

+hund katt Plustecknet gör att ordet måste vara med på sidan (sidor med enbart ”katt” hittas med andra ord inte med denna sökning).

-hund katt Minustecknet gör att sökningen enbart hittar sidor med ”katt” där ”hund” inte finns.

hund OCH katt ”OCH” (som även kan skrivas med gemener och på engelska, ”AND”) gör att båda orden måste finnas på sidan.

Exemplen ovan är från olika webbplatsers sökning. Detta speglar ett grundproblem med söksyntax: eftersom den varierar från webbplats till webbplats är det sällan det lönar sig för användaren att lära sig den. Några få regelbundet återkommande besökare kan uppskatta den, men mer än så kommer den inte att betyda.

För att den alls skall komma till användning måste det finnas en beskrivning av den, gärna på eller länkad från sökresultatsidan.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

25 Sep 2010

38.4.2 Erbjud i första hand enkel sökning

Få användare bryr sig om mer avancerade sökfunktioner. Låt därför normalbeteendet vara enkel sökning och erbjud möjlighet till mer avancerad sökning med en länk antingen i närheten av sökfältet på sidan eller från sökresultatsidan.

Se även WCAG 13.7 (prioritet 3), sid 369 .

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

24 Sep 2010

38.4.1 Gör sökningen åtkomlig från alla sidor

Sökning inom webbplatsen är ett av de flitigast använda navigationsverktygen. Därför bör varje sida ha antingen en sökruta på själva sidan eller en tydlig länk till sökningen.

Undantag kan göras för webbapplikationer och formulär som utformats som tunnlar (se sid 279 ).

Skilj inte på accenter som é och e, à och a etc. (däremot på å och a), eftersom användare ofta missar dem när de skriver sitt sökord.

Det finns heller inte någon anledning att skilja mellan versaler och gemener (se dock föregående råd).

Sökmotorer brukar ignorera tecken som punkter, kolon, citattecken etc. I allmänhet är det bra att de gör det, men det finns sammanhang där dessa tecken är viktiga.

För att det skall vara möjligt söka till exempel efter vad en webbplats säger om en offentlig utredning (vars beteckning kan vara t.ex. SOU 2002:14) måste sökmotorn ta hänsyn även till kolonet.

Sökresultatet skall inte vara beroende av vilken sorts dokument informationen finns i.

På många webbplatser ligger dokumenten som bilagor till HTML-sidor – antingen en presentationssida per dokument eller samlingssidor med många. I de fallen bör sökträffen länka till webbsidan och ange att träffen skett i ett bifogat dokument.

Det finns två olika sätt för sökmotorn att hantera sökningar som består av mer än ett ord. Om användaren sökt på ”hund katt” kan detta antingen hitta sidor som innehåller minst ett av orden eller sidor som innehåller båda två.

Den förra varianten (så kallad eller-sökning) är nästan alltid att föredra, eftersom det är mindre risk att den förvirrar användaren.

Det är bara för mycket stora webbplatser som det finns anledning att fundera över den senare (så kallad och-sökning), för att hålla ner antalet sökträffar. Exempelvis använder Google denna variant.

Ibland ser man avancerad sökning som erbjuder användaren att själv välja vilken variant som skall tillämpas. Detta brukar dock bli mycket sparsamt använd. Om du har en sådan sida, se upp med följande språkliga fälla när du skriver instruktionstexten: att söka efter ”hundar och katter” betyder vanligen att man vill hitta antingen hundar, katter eller både och – men för en sökmotor betyder det enbart sidor som har båda.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

20 Sep 2010

38.3.4 Sökningen bör göras på hela ord

Ge inte träffar på delar av ord: en sökning på ”bud” skall inte hitta ”budget”.

Om sökmotorn klarar att hitta synonymer (se ovan) kan dock utvalda sammansatta ord ge träff, till exempel ”bud” på ”budfirma”.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

19 Sep 2010

38.3.3 Sökmotorn bör förstå böjningar

En sökning på till exempel ”budget” bör ge träff även på ”bugeten”, ”budgetens”, ”budgetar” osv.

Se även WCAG 13.7 (prioritet 3), sid 369 .

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Sep 2010

38.3.2 Sök även på synonymer

Sökmotorn bör känna till vanliga synonymer inom webbplatsens ämnesområde. Finns synonymer till orden i sökfrågan bör de visas tillsammans med sökresultatet och en fråga om användaren vill söka även på dem. Alternativt kan sökningen utvidgas automatiskt.

Att hantera synonymerna är speciellt viktigt om webbplatsen har en bestämd vokabulär, så att bara vissa ord används. Till exempel på Räddningsverkets webbplats (www.raddningsverket.se) ger en sökning på ”brand” 1 340 träffar, medan den som tror att det heter ”eldsvåda” får nöja sig med 11. Lika skrämmande illa brukar det gå för den som söker ”dagis” hos sin kommun.

Kontrollera regelbundet vad besökarna söker efter och vad de misslyckas att hitta, för att få tips om synonymer som behövs.

Se även WCAG 13.7 (prioritet 3), sid 369 .

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

17 Sep 2010

38.3.1 Stavningskontrollera sökningen

Det är inte ovanligt att användare stavar fel när de söker. Sökmotorn (det program som sköter sökningen) bör därför stavningskontrollera sökningen och föreslå alternativstavningar tillsammans med sökresultatet. Ett alternativ räcker (eftersom det signalerar till användaren att hon bör se över stavningen), men finns utrymme kan fler visas; dock knappast fler än fem.

Se även WCAG 13.7 (prioritet 3), sid 369 .

Bild 83. Google har en utmärkt funktion för att hjälpa användare som stavat fel. (www.google.se)

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

16 Sep 2010

38.2 Sökning utan konsekvens förvirrar

Hur man skall bära sig åt för att rätt använda sökningen på en webbplats är ett mysterium för användaren.

Det enda hon kan vara någotsånär säker på är att det inte fungerar som den sökning de flesta har erfarenhet av – den i en ordbehandlare. Där är sökningen mycket bokstavlig och söker efter precis det man skrivit i sökfrågan, med det enda undantaget att den inte gör någon skillnad mellan små och stora bokstäver.

Sökning på en webbplats är i de flesta fall kraftfullare - och oförutsebarare. Problemet med webbsökning är att den skiljer sig från plats till plats och att det inte går för användaren att förutse hur den fungerar på en viss webbplats – det är som sagt ett mysterium. Ett som måste utforskas på nytt för varje plats hon kommer till.

Några gemensamma drag för webbplatsers sökning finns dock. Det kan finnas undantag, men oftast gäller följande:

Varje ord i sökningen behandlas separat. De behöver inte stå intill varandra på webbsidan.

Skiljetecken (som punkt, kolon etc.) kommer inte med i sökningen.

Om det finns flera ord i sökningen hittas de sidor som innehåller alla orden eller de som innehåller minst ett av dem. Vilken av dessa två helt skilda principer som tillämpas vet man inte.

Om ett ord ingår i ett annat (som ”användbarhet” i ”användbarhetsboken”) antingen hittas eller hittas det inte. Vilket som gäller vet man inte.

Om man skriver citattecken runt två (eller flera) ord måste de stå intill varandra eller så har det inte någon effekt alls. Vilket som gäller vet man inte. (Listan över hur olika sätt att skriva sökfrågan påverkar eller inte påverkar resultatet kan göras mycket lång, men detta får räcka som exempel.)

När man kommer till sidan är de hittade orden inte markerade. Man får leta efter dem eller använda webbläsarens sökning (som fungerar som en ordbehandlares – alltså på ett helt annat sätt än webbplatsens).

Oförutsägbarheten har gjort att många användare överhuvudtaget inte försöker göra flerordssökningar, utan skriver in ett ord, ser vad det ger för resultat, skriver in nästa och så vidare tills de hittar vad de var ute efter – eller ger upp.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

15 Sep 2010

38.1.1 Webbplatsen bör ha sökning

Sökningen är en av de mest framträdande formerna av navigation. För många användare är den det de provar med först när de kommer till en webbplats.

Paradoxalt nog visar dock flera undersökningar 9 att sökningen ofta gör det svårare att hitta det man letar efter. Användaren hittar sitt mål oftare när hon tvingas systematiskt klicka sig fram.

Trots detta är det svårt att vara utan sökningen, eftersom den av användarna upplevs som ett mycket effektivt verktyg. Istället får det vara en inspiration till att förbättra sökningen och presentationen av sökresultaten så att de också i verkligheten hjälper användarna.

Se även Sökbarhet , sid 215 , för råd kring hur webbplatsen skall byggas för att bli hittad när användaren söker via någon av webbens söktjänster.

9 Till exempel Jared Spool, ”Why On-Site Searching Stinks”, http://world.std.com/~uieweb/searchar.htm

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

14 Sep 2010

37.1.2 Ändra inte sidorna på återfärden

Ett vanligt beteendemönster är att användaren kommer till webbplatsen strikt inriktad på att utföra en uppgift. På vägen till denna ser hon något annat som intresserar henne. Hon låter sig dock inte ledas på villovägar utan fortsätter till dess hon gjort det hon kom för att göra.

När hon är klar med detta är hon dock mycket öppnare för nya idéer och kan mycket väl börja söka sig tillbaka till det som fångade hennes intresse.

Då är det viktigt att detta inte försvunnit.

Av denna anledning är det till exempel dumt att låta slumpen styra vilken annons som visas på en sida. Det leder lätt till att en användare som kommer tillbaka dit, för att undersöka annonsen som fångade hennes intresse, istället möts av en helt annan annons.

Detta är naturligtvis också ett argument för att låta bakåtknappen fungera.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Sep 2010

37.1.1 Låt bakåtknappen fungera

För många användare är bakåtknappen djupt rotad i surfvanorna, och de använder den utan att ens tänka på det. Att trycka på bakåtknappen är en naturlig reaktion när man vill korrigera något på en tidigare sida eller helt enkelt behöver kontrollera en uppgift man lämnat tidigare.

Det är viktigt att den alltid fungerar (några få undantag finns dock, se nedan). Undvik att förstöra dess funktion genom att öppna nya fönster (se sid 329) och använd rätt metod för eftersändningar (se sid 422).

Situationer där bakåtknappen inte skall fungera

Det finns ett par situationer där bakåtknappen inte skall fungera.

Den kan blockeras av säkerhetsskäl, så att ingen skall kunna backa tillbaka till känslig information i ett webbläsarfönster som den rättmätige användaren loggat ut från. Se till exempel Använd en säker förbindelse när känslig information hanteras, sid 344.

En annan liknande situation är när användaren passerat en avgörande punkt i processen. Det kan till exempel vara en e-handelsplats där hon gjort sin beställning. I ett sådant fall kan bakåtknappen blockeras för att signalera att det är för sent att ändra sig. (Se Utan återvändo , sid 298.)

I dessa fall skall felmeddelandet inte vara ett kryptiskt ”Page has expired”, utan tydligt berätta varför det inte går att backa.

Kräver rätt teknik

Utöver de undantag som nämnts finns det ur ett rent användarperspektiv ingen anledning att någonsin blockera bakåtknappen. Men detta är en punkt där användbarheten ibland kan bli tvungen att kompromissa med tekniken. Det kan finnas tekniska begränsningar som gör det nästintill omöjligt att följa detta råd, alternativt ger allvarliga nackdelar om det följs.

När ett nytt system skall upphandlas eller konstrueras är det därför viktigt att få med detta krav redan från början, eftersom möjligheten att leva upp till det hänger nära samman med systemets grundkonstruktion.

24-timmarswebben

För den som följer 24-timmarswebben finns inga undantag utan bakåtknappen måste alltid fungera.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

11 Sep 2010

37 Bakåtknapp

Det är inte bara på webbsidan man hittar navigation. Även webbläsaren har flera navigationsverktyg inbyggda i sig, till exempel bokmärken/favoriter, historielistan och bakåtknappen. Den sistnämnda är en av de absolut viktigaste navigationerna på webben, en vikt som kommer delvis av funktionen men också i hög grad av pålitligheten. Medan utseende och funktion hos de navigationer som finns på sidan varierar från webbplats till webbplats, finns bakåtknappen alltid på plats (om inte någon övermodig webbmakare plockat bort den) och denna konsekvens har lärt användarna att bruka den flitigt. Den är ett utmärkt exempel på hur viktig pålitlighet är när man skapar navigation.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

10 Sep 2010

36.5 Flera topologier samtidigt

Bild 81. En webbplats har sällan bara en topologi. Olika navigationer skapar olika topologier. Trots att det kan verka kaotiskt gör människans förmåga att koncentrera sig på en sak åt gången att det sällan blir det.

Nästan undantagslöst samexisterar ett nät av länkar mellan sidorna med striktare former av topologi, till exempel ett träd. Med hjälp av grafisk design och konventioner fokuseras användarens uppmärksamhet på vissa länkar – de som utgör trädet – så att det är detta, inte det godtycke som samtidigt råder, som dominerar hennes bild av webbplatsen.

En webbplats kan mycket väl ha flera olika topologier samtidigt, om den har flera olika navigationer. Detta låter kaotiskt, men genom människans förmåga att fokusera på en sak i gången är det praktiken sällan något problem.

Huvudnavigation och kompletterande navigation

Alla navigationer (och de topologier de bygger) har inte samma betydelse för användarens mentala karta över webbplatsen. Nästan alltid finns det någon navigation som dominerar och som styr användarens uppfattning om hur webbplatsen är organiserad. Det brukar vara den mest synliga menyn på sidan, ibland tillsammans med en global meny. Se vidare Navigation , sid 112.

Topologilös navigation

Vissa former av navigation bidrar överhuvudtaget inte med någon väsentlig topologi. Istället litar de till att det finns en huvudnavigation som gör detta, och erbjuder istället motorvägar genom denna, eller ett urval av det bästa.

Exempel på sådana navigationer är löpsedeln (sid 146) och de som bygger på popularitet (sid 183) eller viktighet (sid 185).

Bild 82. Några former av navigation, till exempel löpsedeln, syftar inte till att bygga topologi utan skapar istället genvägar i den.

Global menyn

Den globala menyn är speciell. Det är en snabbväg till huvudavdelningarna, åtkomlig från varje sida – men har samtidigt rollen att lära och hålla användaren medveten om webbplatsens övergripande struktur.

Se Global meny , sid 134.

Språktopologier

Hur sidor på olika språk länkas till varandra behandlas i Topologier för webbplatser med flera språk, sid 103.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

9 Sep 2010

36.4 Sökning

Bild 80. Mer magi än topologi, men sökningen är en vanlig ordning på webbplatser.

Skall man vara strikt är sökningen inte en topologi, snarare ett trolleri. Men den är hur som helst ett av de viktigaste sätten att ordna en webbplats: genom att användaren slipper bry sig om hur den är ordnad.

Utöver sökningen händer det även att webbapplikationer använder sig av detta sätt att koppla sidor till varandra.

Bild 79. För att komma in på webbplatsen tvingas användaren först passera en eller flera introduktionssidor.

Att tvinga användaren att passera ett bildspel för att komma in på själva webbplatsen är ett säkert sätt att irritera henne. Detta gäller vare sig det består av en eller flera sidor eller en Flash-film; och det gäller även om det finns en ”Skip intro”-länk.

Inte sällan är denna sorts introduktionsbildspel ett misslyckat försök att stärka varumärket. Det kommer ur reklamens tradition, där det gäller att tränga sig på för att alls synas. På webben blir denna aggressivitet emellertid bara ett hinder för användaren och riskerar att knyta negativa känslor till varumärket.

Se även Var relevant, undvik dekorationer, sid 45.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

7 Sep 2010

36.3.2 Styr användarens upplevelse med ett bildspel

Ett sätt att använda boktopologin är att lägga sidorna efter varandra och på traditionellt föredragshållarvis göra ett bildspel. Det är en mycket enkel topologi, men just i sin begränsning öppnar den många möjligheter. Man kan komponera läsarens upplevelse, med höjdpunkter och lugnare mellanspel, på ett helt annat sätt än i en webb där man inte vet vart hon skall klicka härnäst.

Just själva kompositionen gör det lämpligt när man har något att berätta, som är för långt för att stuvas in på en sida eller där själva rytmen i berättandet är viktigt.

Eftersom läsaren inte har samma kontroll som när hon navigerar själv, bör man på något sätt indikera hur långt i spelet hon kommit – och framför allt hur långt det är kvar. Till exempel med en framstegsindikator (se sid 155).

Man skall vara medveten om att en så hård begränsning av användarens rörelsemönster bryter mot förväntningarna på hur en webb fungerar, så den skall bara användas om den verkligen är motiverad och kan göras väl.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

6 Sep 2010

36.3.1 Led inte användaren runt i cirkel

Låt aldrig en länk gå från sista sidan till första (eller från första till sista) i en boktopologi. Det kan vara förvirrande eftersom det är lätt för användaren att gå hela varvet runt utan att inse att hon gjort det.

Detta är ett råd som är enkel att förstå för alla stockholmare som försökt hitta i Ikeas runda varuhus.

Om första sidan kraftigt avviker från de andra, blir det en signal som bryter cirkeln för användaren, och i de fallen kan detta råd bortses från.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

5 Sep 2010

36.3 Bok

En annan topologi är den vi hittar i en bok. Sidorna följer på varandra som om de vore inbundna. På varje sida finns en tydlig länk vidare till nästa sida, och ibland även tillbaka till föregående.

Det är sällan man ser en hel webbplats strukturerad på detta sätt. Däremot kan man se den ordna en del av en webbplats, där antingen sidornas innehåll hänger samman och de bör läsas den ena efter den andra eller det finns ett antal sidor av samma sort som användaren kan vilja gå igenom. När en artikel delas upp på flera sidor – för att den är lång eller för att ge plats för fler annonser – får den en typisk boktopologi.

Bild 77. Boktopologin ger kontroll över hur användaren rör sig genom webbplatsen.

Guiden, som används för webbapplikationer, har en likartad topologi, se sid 288.

Bokens navigation domineras framför allt av 'nästa sida'-länkar (se sid 122). Ibland ger även 'föregående sida'-länkar (se sid 124) frihet att röra sig åt båda håll.

En del boktopologier är strikta och ger inga andra länkar, men vanligare är att boken samexisterar med till exempel en meny eller förteckning så att det även är möjligt att hoppa direkt till en sida.

Bild 78. Ofta kombineras boken med andra topologier för att ge en viss rörelsefrihet.