UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

6 Apr 2010

32.11 Hjälpmeny

En annan meny som har en speciell roll, och som även den brukar finnas på i stort sett alla sidor, är hjälpmenyn.

Bild 33. En liten hjälpmeny som följer med på webbplatsens alla sidor. (www.sif.se)

Bild 34. Ytterligare ett exempel på en hjälpmeny. Här syns faran med denna typ av menyer – eftersom de är med på alla sidor är det attraktivt att vara med i dem, och på samma sätt som ingångssidan blir de lätt fyllda med länkar till de delar av webbplatsen som lobbar starkast.

En annan risk är att de blir en lumpbod av länkar som man inte hittar någon bra plats för någon annanstans. (www.malmo.se)

Denna är i allmänhet diskret utformad, och kan ha ett ganska spretigt innehåll, med diverse funktioner som kan vara bra att komma åt från webb­plats­ens alla sidor. Se även Funktion , sid 177.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

5 Apr 2010

32.10 Global meny

Bild 32. Den globala menyn hos IBM webbplats följer med genom hela webbplatsen (www.ibm.com)

En meny som skiljer ut sig inte så mycket genom att den fungerar på något avvikande sätt som genom sin placering, är den globala menyn. Den brukar ha en framträdande position, högt upp på sidan, och innehåller webbplatsens huvudavdelningar. Den finns med på i stort sett alla sidor på webbplatsen.

Eftersom den globala menyn täcker hela webbplatsen är det ofta omöjligt att ge den ett enhetligt tema (se Temalöst , sid 157). Inte sällan arbetar den tillsammans med mer renodlade menyer, som tillåter användaren att navigera inom den bunt hon kommit till. Tillsammans utgör de huvudnavigationen på webbplatsen, och styr därmed användarens intryck av dess struktur (se även Flera topologier samtidigt, sid 200).

Formulera så långt det är möjligt menyns länkar så att de inte överlappar varandra – alltså så att det användaren söker efter inte kan finnas under två länkar samtidigt.

Bild 31. Meny från Blue1:s webbplats, där formuleringen av de tre menylänkarna gör det omöjligt att gissa vad som gömmer sig var. Observera att även ”menu” är en meny. (www.blue1.com)

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

3 Apr 2010

32.9.9 Använd användarspråk i menyerna

En meny är till för att hjälpa användaren hitta. Länktexterna behöver inte vara formellt korrekta, utan bör istället använda benämningar från dagligt tal.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

2 Apr 2010

32.9.8 Gör hela området runt en menylänk klickbart

Gör det enklare för användaren att klicka på en menylänk genom att göra hela området runt den klickbart. Se www.anvandbart.se/ab/klickbar-meny för tips om hur detta görs.

Detta bör göras i kombination med Länken bör reagera när pekaren förs över den, sid 118, så att det blir uppenbart för användaren när hon kan klicka.

I de fall då menyer genereras av ett publiceringssystem, finns anledning att vakta mot menyer som är helt tomma eller som bara består av en länk. Dessa fall bör behandlas speciellt av systemet, så att navigationen ser vettig ut.

Se även Listor utan något innehåll, sid 246, och När det finns ett eller inget alternativ, skall kontrollen anpassas till detta, sid 284.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

31 Mar 2010

32.9.6 Ge plats för långa länkar i menyn

Det är relativt lätt att hitta på korta namn för avdelningar som ligger högt upp i webbplatsen. Men ju längre ner man kommer, desto konkretare och mer specifikt blir ofta materialet – och detta brukar föra med sig längre etiketter. Speciellt menylänkar som går till sidor (inte till buntar), kan få problem med detta eftersom etiketten då brukar vara samma som rubriken.

Det är ett vanligt misstag att bara testa en menykonstruktion på de övre nivåerna. För att se om den fungerar måste man gräva ner sig till det verkliga innehållet.

Ibland kan det vara bättre att använda förteckningar (se sid 142) som navigering.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

30 Mar 2010

32.9.5 Bygg menyer som tål att växa i

Det är svårt att från början förutse hur en webbplats kommer att växa. Därför är det olämpligt att utforma menyn så att den bara klarar ett visst antal nivåer.

Menyn behöver inte nödvändigtvis kunna hantera ett obegränsat antal nivåer – men som tumregel bör den klara att hantera två nivåer utöver dem man från början tror behövs.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

29 Mar 2010

32.9.4 Gör menyer med text, inte med bilder

Använd HTML-text och formatmallar för att utforma menyer. Bilder kan användas, men är i allmänhet mycket bökigare att hantera. Med bilder är det inte heller möjligt att ge användaren ledtrådar om huruvida hon varit inne på sidan tidigare eller ej (se Använd inte blått eller lila som färg på text som inte är länkad , sid 119).

Fall inte för frestelsen att hantera platsbrist genom att bygga menyer med hjälp av bilder med minimala typsnitt. Även om bilderna har alt-text blir det oläsligt för de många användare som inte har skärmläsare men som ändå inte klarar av liten text.

Menyer skall om möjligt HTML-kodas som listor och sedan få sitt utseende med hjälp av formatmallar. På detta sätt blir det uppenbarare för skärmläsare och för användare med gamla webbläsare vad som är en meny och vad som inte är det.

Se även WCAG 3.1 (prioritet 2), sid 352.

Bild 30. Det börjar snyggt, med en huvudnavigation byggd på flikar…

…en andranivå som på ett tydligt sätt hänger samman med huvudavdelningarna…

…och en tredjenivå med en prydlig övergång från den vertikala navigationen till att utnyttja vänsterspalten.

Men på fjärde nivån börjar det spåra ut. Denna nivå skulle fortfarande kunna fungera, men den slarviga typografin skvallrar om att den inte är uttänkt i förväg utan något som hastigt improviserats.

På femte nivån har man gett upp menyn och istället övergått till en förteckning.

Och på sjätte nivån har vänsterkantsmenyn helt försvunnit och navigationen till det sammanhang man var i nyss har blivit en knapp längst ner på sidan.

Vill användaren vidare till del 2 av utvärderingen är hon hänvisad till denna knapp (eller till webbläsarens bakåtknapp). Däremot bjuder navigationen på direkta länkar till ”Lag och rätt” och andra huvudavdelningar. Man kan fundera över prioriteringen här - vilket har användaren oftare nytta av?

Man kan också våga sig på gissningen att den som gjorde designen visade skisser på de första tre nivåerna, men inget om hur sidor på djupare nivåer skulle tas om hand. (www.hsv.se)

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

28 Mar 2010

32.9.3 Gruppera menylänkar som hör samman

Menyn kan göras överskådligare genom att gruppera ihop saker som hör ihop, se Bild 29. Detta är mycket vanligt i dator­programs menyer, och fungerar utmärkt även på webben.

Se även Gör hellre flera renodlade navigationer än en samlad, sid 159.

Bild 29. Till vänster ett utdrag ur menyn för Regeringens webbplats. Ett exempel på en mindre lyckad kombination av olika ordningar. Här har statusordning blandats med bokstavsordning. Statsrådsberedningen har lagt beslag på förstaplatsen, medan ett par mindre statusfyllda institutioner halkat ner sist. Däremellan departementen sorterade i bokstavsordning.

Till höger ett exempel på hur en aning luft skulle kunna göra menyn enklare att tolka. (www.regeringen.se )

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

27 Mar 2010

32.9.2 Markera i menyn vilken sida man befinner sig på

Eftersom besökaren orienterar sig i förhållande till den sida hon för ögonblicket befinner sig på, är det viktigt att det syns tydligt i menyn vilken sida det är.

Den aktuella sidan skall vara med i menyn och vara markerad, till exempel genom fetstil. Den skall inte vara länkad (eftersom ett klick på en sådan länk inte leder någonstans och kan vara förvirrande).

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

26 Mar 2010

32.9.1 Länkar i menyer behöver inte vara understrukna

En stor mängd understrukna länkar intill varandra kan bli ganska visuellt rörigt. Om det är tydligt att det är en meny, är understrykningarna inte helt nödvändiga, eftersom användaren då vet att de är klickbara. (Se även Stryk under text som är länkad, sid 118). Det är dock en fördel om man kan låta understrykningarna vara kvar, eftersom de starkt signalerar klickbarhet.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

25 Mar 2010

32.9 Meny

Näst efter länkarna är förmodligen menyn det vanligaste navigationsverktyget.

Menyn är egentligen inget annat än några länkar som ”råkar” ligga intill varandra. Trots detta har den en mycket starkare roll för navigationen – den grafiska designen får ögat att koppla samman länkarna till en helhet som är större än delarna. När användaren ser en meny vet hon inte bara att där finns länkar att klicka på – hon vet också att det finns en tanke bakom dessa länkar och att de sannolikt är de mest lämpade för att ta sig vidare på webbplatsen.

På webben kan man se menyer av alla möjliga typer och utseenden (ibland även sådana som inte är byggda med länkar utan med formulärkontroller). Det enda som förenar dem är att de samlar flera länkar nära varandra och att de är tillräckligt lika användarens förutfattade mening om hur en meny skall se ut för att bli igenkända som en sådan.

På en mycket liten webbplats kan man ha en meny på ingångssidan som leder till alla webbplatsens sidor. Men vanligare är att ingångssidans meny leder till sidor som har sina egna menyer – som leder till sidor som i sin tur har menyer, osv. På så sätt liknar menystrukturen den trädtopologi som många sajter är byggda efter (se Träd , sid 195), vilket gör den lätt att mentalt förstå och orientera sig i.

En meny byggs upp kring ett navigationstema – mer om sådana i Navi­ga­ti­on­ens tema, sid 156.

Klickbara områden skall ha title-texter som anger vart länken leder (detta är endast möjligt om bildkartan är på användarens dator). Hela bilden skall ha en alt-text (se Bilder skall ha alt-text, sid 60).

Ett annat sätt att göra samma sak är att det är de klickbara områdena som får alt-texten.

Fördelen med metoden som beskrivs här är att även bilden i sin helhet kan beskrivas och förklaras. Ibland en fördel, ibland en nackdel, är att title-texter syns även för seende användare när de för pekaren över ett område.

Utöver detta får det gärna även finnas motsvarande länkar som text intill bilden. Om bildkartan bara finns på serversidan är dessa länkar obligatoriska.

När man använder tabbtangenten för att ta sig fram över sidan, kommer klickbara områden i en multiklickbar bildatt bli markerade. Se därför även Gör tabbordningen logisk och förutsebar, sid 230.

Se även WCAG 1.1 (prioritet 1), sid 349, 1.2 (prioritet 1), sid 350, 1.5 (prioritet 3), sid 351 samt 9.4 (prioritet 3), sid 363.

Karta

Bild 28. En annan sorts karta är detta organisationsschemat för Halmstads kommun, där man lätt klickar sig till olika nämnder, förvaltningar och bolag. (www.halmstad.se)

För geografiska teman (se Geografi , sid 177), men ibland även för till exempel organisatoriska (se Organisation , sid 167), kan en karta vara ett bra komplement till navigation byggd på text.

Det finns två sätt att hantera en bildkarta (image map) – antingen läggs den klientsides på användarens dator, eller serversides på webbservern.

Eftersom klientsides är mycket bättre ur tillgänglighetssynpunkt skall det alltid väljas när möjligt. Bildkartor på serversidan ger tillgång till litet friare former på de klickbara områdena, men praktiskt taget alla former går att skapa även i klientsides kartor.

Bild 27. Karta som visar var olika konserter kommer att äga rum. Samexisterar med en meny som visar hur konserterna kommer i tidsordning. (choirgeek.com)

Ett undantag är om varje bildpunkt är klickbar – som till exempel kan vara fallet om man låter användaren klicka för att zooma in på en exakt punkt, snarare än ett område, i en karta. En sådan navigation är dock ändå oanvändbar för den som inte kan se, och måste kompletteras med en plats- eller områdesbaserad geografisk navigation.

Se även WCAG 9.1 (prioritet 1), sid 362.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

21 Mar 2010

32.7.1 Låt ramen runt klickbara bilder vara kvar

Alla klickbara bilder har egentligen en ram runt sig, i samma färg som för besökta/obesökta länkar.

Denna har formgivare haft svårt att leva med, och det är vanligare att ramen är borttagen än att den syns. Tyvärr. Även om ramen är svår att hantera rent formmässigt är det sällan självklart om en bild är klickbar eller ej, så den utgör en viktig ledtråd för att användaren.

I vissa sammanhang är det dock acceptabelt att utlämna ramen, om det verkligen är uppenbart att bilden är klickbar, eller om det finns andra sätt att göra samma sak. Detta gäller till exempel logotypen, och när en meny konstrueras med hjälp av bilder (sällan en bra idé men görs ibland, se sid 130).

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

20 Mar 2010

32.6.1 Länka till likartade saker

Bild 26. När användaren vill fördjupa sig ytterligare, kan 'läs mer'-länkar vara uppskattade. (www.trelleborg.com)

Utöver de länkar som görs i den löpande texten kan det finnas ett värde i att ha en ”Se också…”, ”Läs mer…” eller ”Liknande produkter…”-rubrik på sidan där länkar till likartade ämnen (både på och utanför den egna webbplatsen) samlas.

Denna läggs ofta i anslutning till textens slut.

Två länkar som jag är ganska tveksam till är de som snabbspolar till den första och den sista av sidorna. Nästan undantagslöst tycks de finnas där för att de var enkla att skapa, snarare än utifrån en tanke om att de är till nytta för användaren. Finns en sådan tanke så är de ok – men sätt inte dit dem på ren rutin.

På motsvarande sätt som 'nästa sida'-länken kan det även finnas en 'föregående sida'-länk. Det är inte lika viktigt, men kan underlätta användningen, speciellt om det inte finns någon given riktning i materialet.

Den bör placeras till vänster om 'nästa sida'-länkar.

Bild 25. Navigation för att snabbt bläddra bland orderbekräftelser hos Dustin. ”Föregående” och ”Nästa” är bra kontroller (även om ”Föregående” förvirrande nog leder till en som kommit efter, och tvärt om). Däremot är det tveksamt om ”Sista” egentligen fyller någon funktion. (www.dustin.se)

Se till att den 'nästa sida'-länk som ligger i överkant av sidan alltid ligger på samma ställe. Det underlättar väsentligt för användaren när hon snabbt vill bläddra igenom sidorna.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

16 Mar 2010

32.5.1 Låt användaren gå direkt till nästa sida

Ofta är sidor tänkta att läsas en efter en, som kapitel i en bok. Då är det lämpligt att ha en länk så att användaren kan komma direkt vidare från sida till sida – utan att behöva hoppa upp till en innehållsförteckning för att sedan klicka ner på nästa.

Det behöver inte vara nära sammanhang mellan texterna för att detta skall vara till hjälp – det är till exempel lätt att tänka sig att någon vill läsa igenom alla pressmeddelanden eller se på flera olika produkter inom samma område.

Länktexten bör vara nästa sidas rubrik, inte ”Nästa”, ”Nästa sida” e.dyl. men när det är ont om utrymme kan även dessa varianter accepteras. Sätt i så fall nästa sidas rubrik som title till länken.

Bild 24. I buntar av likartat material är det ofta uppskattat att kunna gå direkt från en sida till nästa, utan att behöva passerar innehållsförteckningen däremellan. På Riksdagens webbplats kan man t.ex. snabbt bläddra sig fram mellan ledamöterna. (www.riksdagen.se)

Ibland har sidan inte någon särskiljande rubrik, utan kan heta till exempel ”Beställning”. I de fallen bör länken antingen kompletteras så att den säger något, till exempel ”Beställning 23 aug 05” eller enbart ”23 aug 05”. Alternativt är ”Nästa” acceptabelt.

Både i över- och underkant

Det finns två typiska tillfällen när en användare klickar på 'nästa sida'-länken: när hon just kommit till sidan men den inte intresserar henne och hon snabbt vill vidare, och när hon läst klart sidan. Därför bör det helst finnas 'nästa sida'-länkar både nära över- och underkant av sidan. Om det av utrymmes- eller andra skäl bara går att ha dem på ett ställe brukar överkanten fungera bäst.

Det är lämpligt att placera 'nästa sida'-länken långt till höger på sidan, eftersom det förstärker känslan av att bläddra.

Tidsordnade sidor

När sidorna är sorterade i omvänd tidsordning finns extra anledning att se upp med orden. Låt inte ”Nästa” leda bakåt i tiden och ”Föregående” framåt, utan använd hellre ord som ”Nyare” och ”Äldre”.

Den mer använda länken bör placeras i ”bläddrapositionen” ute till höger. Det betyder att om man normalt börjar med att se den nyaste sidan för att därifrån bläddra sig mot äldre, är det ”Äldre”-länken som ligger till höger.

Nästa-sidor är utmärkta kandidater för Förladda sidor som användaren sannolikt går vidare till, sid 336. Den topologi som 'nästa sida'-länkarna skapar beskrivs i Bok , sid 198.

Även andra sidor än ingångssidan kan vara fixpunkter för navigationen, och skall då vara lättåtkomliga från alla sidor.

Också för denna typ görs ibland undantag, till exempel för formulär och webbapplikationer.

En hänvisning till innehållsförteckningen kan gärna finnas på alla sidor i ett <link rel=”contents”…>-element. (Se Beskriv sidans relationer till andra sidor, sid 220.)

Ingångssidan är webbplatsens fasta punkt och därifrån utgår vägar till alla andra sidor, så om läsaren är vilse eller vill ta itu med något nytt skall det vara enkelt för henne att ta sig tillbaka dit.

Många användare förväntar sig att komma till ingångssidan när de klickar på logotypen. Men detta är långt ifrån självklart för alla, så det måste också finnas en textlänk. Ofta är denna en del av den synliga sökvägen (se sid 152).

Det finns flera olika varianter på vad man kallar denna länk. Se Ingångs­sidan , sid 77.

På ingångssidan bör logotypen inte vara länkad (eftersom en sådan självreferens kan vara förvirrande, speciellt för dem som använder skärmläsare).

För formulär som är skyddade av en tunnel skall inte detta råd följas. Se Tunnel , sid 279.

Se även WCAG 13.4 (prioritet 2), sid 369.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Mar 2010

32.4 Länkar till ingångssidan

Länken till ingångssidan (liksom länkarna till nästa och föregående sida, som tas upp i följande kapitel) är en topologisk länk – den styrs inte av innehållet och dess associationer utan är mer ett sätt att hjälpa användaren att navigera i webbplatsens topologi.

Om det är viktigt att länkar inte dör, eller åtminstone att komma åt informationen de lett till, kan man spara de webbsidor man länkar till på egen server, så att de kan ses även om originalet försvinner.

Rättsläget för detta är oklart, eftersom det är fråga om kopiering och återpublicering och därmed på eller kanske över gränsen till intrång i upphovsrätten. Google gör det dock (åtkomlig via länken ”Cachad” vid sökresultatet), och har hittills klarat sig.

Respektera de regler webbplatsen ställt upp för kopiering i sin robot-fil och sina metataggar. Mer om detta via www.anvandbart.se/ab/spara-kopia.

Webben förändras ständigt. Det går inte att lita på att webbplatser finns kvar, än mindre på att enstaka sidor gör det.

Håll därför regelbundet koll på att länkarna på webbplatsen fungerar. Detta är en typisk uppgift som datorer sköter bättre än människor, så det bör göras automatiskt.

En del webbplatser berättar dock inte på ett korrekt sätt att sidor inte längre finns, och lurar därigenom den automatiska kontrollen. För att fånga dessa måste man gå igenom och kontrollera länkarna för hand – ett arbete som är tidskrävande och tråkigt, men nödvändigt för en felfri webbplats. Ett mindre arbetskrävande alternativ är att se till att alla sidor har en tydlig länk till sidansvarig och hoppas på att användarna rapporterar när de hittar trasiga länkar (se Ange vem som är ansvarig för sidan, sid 338).

Även om det är tekniskt möjligt att få en knapp att fungera som en länk och tvärtom, så signalerar de olika funktion till användaren.

Ett klick på en länk (eller något som ser ut som en) bör ta användaren till en ny sida. Ibland öppnas den nya sidan i ett nytt fönster. Något mer dramatiskt än så händer inte.

Ett klick på (det som ser ut som) en knapp får något annat att hända. Det kan vara att ett formulär man fyllt i skickas in eller att en sökning utförs. Nästan alltid är en del av händelsen att användaren kommer till en ny sida – men det måste hända mer än så.

Även under ytan bör man helst sträva efter att upprätthålla skillnaden mellan knappar och länkar, och undvika att använda de tekniska trick som finns för att få dem att byta utseende med varandra. Tänk på att alla användare inte ser webben på samma sätt utan att en del använder till exempel skärmläsare, och att de precis som seende användare får ledtrådar av skillnaden mellan länk och knapp.

Ibland görs dock undantag, främst i webbapplikationer. Eftersom användargränssnittet byggs med formulär blir det ofta knappklicken som för användaren från sida till sida. För att hålla konsekvensen händer det därför att även sidor utan formulär får knappar som navigation.

Se även Knapp , sid 259, Aktionsknapp , sid 264, och Använd HTML-element utifrån betydelse , sid 420.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

9 Mar 2010

32.3.14 Ge text med title streckad understrykning

Det har börjat dyka upp en slags ”halvlänkar” på webben. Det är text som inte är länkad men som har en title-text som dyker upp i en ruta man för pekaren över den. De används till exempel för att förklara förkortningar.

En konvention som håller på att utvecklas för dessa är att de får en streckad understrykning.

När en vanlig länk även har en title, skall den normala understrykningen användas.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

8 Mar 2010

32.3.13 Gör inte den klickbara ytan för liten

Gör det inte till en finmekanisk utmaning att ta sig fram på webbplatsen. Den yta länken täcker bör inte vara för liten. Personligen brukar jag betrakta tre bokstäver om det är text och 10 x 10 pixlar om det en bild eller annan yta, som ett absolut minimum. Den får gärna vara betydligt större.

Se även Gör hela området runt en menylänk klickbart, sid 133.

Det skall vara en synlig skillnad mellan länkar till sidor användaren besökt och länkar till dem hon inte varit på.

Webbläsare brukar visa obesökta länkar med en klar blå färg och besökta med en lila. För att göra det så enkelt som möjligt för användaren bör du egentligen inte ändra dessa. Samtidigt är det färger som kan vara svåra att få att passa med den övriga grafiska designen, så personligen tycker jag att det är ok att välja andra färger, så länge de skiljer sig från varandra. Det råder o­enig­het bland användbarhetsmänniskor om detta, så du får själv ta ställning till hur renlärig du vill vara.

För menyer är det en bedömningsfråga om skilda länkfärger gör någon nytta, och därmed om detta råd skall följas; oftast är de till hjälp för användaren, men i en del fall har hon ingen direkt nytta av att skilja besökta från obesökta, eller så blir det helt enkelt för rörigt med olika färger. Samma sak gäller för länkar i webbapplikationer.

Utöver färgerna för besökta och obesökta länkar måste också bestämmas vilken färg som används när pekaren förs över en länk, respektive när den klickas. Dessa behöver inte vara olika.