UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

4 Feb 2010

26.2.7 Skriv datum med korrekt ordningsföljd

Datum får inte skrivas i engelsk form på svenskspråkiga sidor. När datum skrivs numeriskt skall ordningen och formen vara 2006-04-16 - år-månad-dag. Året skall skrivas med fyra siffror. Former som 4-16-2006 eller 2006/04/16 där månad och dag är omkastade får under inga omständigheter användas; detta eftersom det är nästintill omöjligt för användaren att avgöra om 1-4-2006 är fjärde januari eller första april (och ännu värre blir det naturligtvis med tvåsiffrigt årtal: 10-11-12).

Bild 18. När går planet? 4 mars skulle man kunna tro av datumet 4/3/2004 - men i så fall har man en lång väntan på flygplatsen framför sig, för planet går först den 3 april. (www.flyme.com)

Undvik den numeriska formen på sidor som riktar sig till en internationell publik. Visserligen är ordningen år-månad-dag internationell standard, men i praktiken förekommer så många olika ordningar att risken för missförstånd är överhängande.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

3 Feb 2010

26.2.6 Skriv datum i klartext

Datum bör skrivas med månaden i klartext: 16 augusti 2006 eller 16 aug 2006.

De korta månadsnamnen skall helst inte förkortas utan skrivas mars, juni, juli. I så fall används även förkortningen sept. Men även förkortning till tre bokstäver är godtagbart.

Året får förkortas till 2 siffror: 16 aug 06.

I löpande text sätts ”den” framför datumet.

För fristående datum (till exempel dateringen av en sida) och datum i tabeller, uppräkningar och liknande kan den numeriska formen 2006-04-16 användas (följer man 24-timmarswebben skall den användas). Den är dock betydligt mer ansträngande att tolka, och ger en doft av byråkrati, så vanligen fungerar även här klartextformen bättre. När datum skrivs i numerisk form måste år­tal­et skrivas med fyra siffror.

Även om ni internt är vana vid att ha datum i numerisk form är det inte säkert att det är rätt för webben. Se vidare Välj tilltalet på webbplatsen utifrån målgruppen, inte utifrån er interna kultur , sid 90).

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

3 Feb 2010

26.2.5 Använd typografiskt korrekta tecken

Genom att använda typografiskt korrekta tecken blir texten litet lättare att läsa. Här är några av de vanligaste.

Tecken

HTML-kod

Kommentar

Citattecken

”

Istället för det raka citattecknet "

Apostrof

’

Istället för den raka apostrofen '

Tankestreck

–

Använd inte det kortare bindestrecket, -, som tankstreck. Undvik också det långa tankestrecket, —, som i stort sett inte används i svensk typografi.

Minus

−

 

Ellips

…

 

Fast mellanslag

 

 

Lika brett som ett vanligt mellanslag, men viker sig inte om det hamnar i slutet av raden. Använd t.ex. för att hålla samman tusental (se Låt inte förkortningar och eller tal avdelas , sid 97).

Euro

€

 

Fler teckenkoder kan hittas via www.anvandbart.se/ab/korrekta-tecken.

För att detta skall fungera i praktiken krävs att det finns stöd i pub­li­cerings­system­et. Den som producerar innehåll bör kunna skriva tecknen som vanligt på tangentbordet, och skall inte behöva mata in koder.

Om publiceringssystemet automatiskt byter ut tecken till typografiskt korrekta, skall det följa svensk typografisk standard (på andra språk används delvis andra tecken).

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

31 Jan 2010

26.2.4 Låt inte förkortningar eller tal avdelas

Skriv förkortningar med punkter, inte med mellanslag, så att de inte delas när de råkar hamna i slutet av raden. Alltså t.ex., inte t ex

Bild 17. När större mängder versaler sätts intill varandra blir det svårt för ögat att hålla sig till raderna. (www.dustin.se)

Stora tal, som till exempel ”10 000”, bör helst skrivas med fast mellanslag.

Om inte publiceringstekniken tillåter detta kan i allmänhet en punkt ersätta mellanslaget, ”10.000”. Tyvärr är punkten även den engelska motsvarigheten till vårt svenska decimalkomma, men i praktiken brukar det framgå ur sammanhanget vilket som är den rätta tolkningen. Om det skulle vara risk för missförstånd får man i värsta fall ta till vanliga mellanslag och acceptera att talet riskerar att delas vid radslutet. Talet kan också skrivas ihop, men det är ett sämre alternativ eftersom det blir svårläst.

Även telefon- och postnummer skall helst skrivas med fast mellanslag. Om detta inte är möjligt kan vanliga mellanslag användas (att skriva ihop siffrorna är ett sämre alternativ).

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

29 Jan 2010

26.2.3 Var återhållsam med kursiv text och versaler

Undvik annat än enstaka ord kursiv text, eftersom kursivt är svårt att läsa på skärm. Samma sak gäller för versaler, som kan fungera till exempel i en mellanrubrik, men som blir svårläst i större mängd.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

28 Jan 2010

26.2.2 Var lagom exakt

Ett språkligt problem med datorer är att de är alldeles för precisa. Tid mäts med millisekunder och tal till sista decimalen.

När tider och siffror redovisas är det ofta bättre att avrunda dem. Människor har sällan nytta av mer än två leds precision, och den ytterligare exaktheten gör inte informationen bättre, bara jobbigare att tolka.

För klockslag räcker det med timmar och minuter (gärna avrundade till närmaste 5-minut) – men sekunderna bidrar sällan med något.

För saker som inte inträffat idag räcker vanligen datumet, utan något klockslag.

Kronor klarar sig i allmänhet utan ören.

Relativa tidsbegrepp behöver sällan mer än ett led (se Använd relativa tidsord när tidsavståndet är intressantare än tidpunkten, sid 100).

Tal säger mycket litet bortom de två första siffrorna – det är sällan användaren får en djupare inblick för att det står ”134” istället för ”130”.

Detta råd måste tillämpas med omdöme. Berättar webbplatsen om ett priskrig på bensin är det inte tillrådigt att stryka bort örena. För en chatt där det kommer in flera inlägg i minuten kan sekunderna vara intressanta. Har användaren 134 142 kr på sitt internetbankkonto så är det det exakta beloppet som skall visas, inte 130 000 kr.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

27 Jan 2010

26.2.1 Välj rätt mellan singular och plural

Låt inte webbplatsen tala som ett förskolebarn: ”Det finns 1 böcker i lager”. Inte heller som en mattematikprofessor: ”Det finns 1 bok/böcker i lager”.

Grammatiken är en liten detalj men viktig för att göra språket tydligt och lättläst. Det är naturligtvis inte någon risk att användarna inte skulle förstå vad som menas med ovanstående exempel, men det är oartigt och ger ett korkat intryck att inte formulera sig korrekt.

Bild 16. ”Sida 1 av 0” – det är inte bara Playstationspelen som tar oss ut i det okända…

Tillåt aldrig direkta stolligheter typ ”Sid 1 av 0”, som ibland kommer ur databaser (se även Listor utan något innehåll, sid 246.)

Den som använder en skärmläsare och vill få överblick över sidan kan välja att bara få rubriker och mellanrubriker upplästa. Det är därför viktigt att de är tydliga och klart indikerar vad man kommer att hitta under dem. Det är också viktigt att rubrikhierarkin är genomtänkt gjord, så att viktiga rubriker har lägre nummer (med <h1> som den viktigaste).

Se även Rubrikstruktur , sid 421.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

25 Jan 2010

26.1.7 Förklara förkortningar

Förkortningar kan vara förvillande. Förklara dem genom att skriva ut det förkortade i parentes första gången förkortningen används.

Ett alternativ är att använda HTML-elementet <abbr> tillsammans med en title-text. (Det finns ytterligare ett likartat, <acronym>, men det tycks vara på väg att avskaffas.) Se i så fall även Ge text med title streckad understrykning, sid 120.

Om förkortningen blivit det etablerade ordet och originalet inte längre hjälper användaren att förstå, behöver den inte förklaras. Exempel på detta torde vara ord som ”SAAB” (”Svenska Aeroplan aktiebolaget”) och ”HTML” (”Hypertext Markup Language”). I vissa fall finns det förklaringar som är bättre att använda än originalet, till exempel att förklara ”CSS” med ”Formatmallar” istället för ”Cascading Style Sheets”.

Många gånger är det bästa sättet att använda förkortningar att inte använda dem alls – de är ofta uttryck för ett språk som kanske fungerar internt men egentligen inte på en publik webbplats (se Välj tilltalet på webbplatsen utifrån målgruppen, inte utifrån er interna kultur , sid 90).

Vanliga språkliga förkortningar som till exempel ”t.ex.” behöver inte förklaras. I många fall blir det dock bättre flyt i texten utan dem.

Se även WCAG 4.2 (prioritet 3), sid 355.

Innan du börjar använda en beteckning på något, vare sig det är för en verksamhetsterm eller ett ord som används för navigering eller funktion, kontrollera om någon annan redan döpt det.

Detta är speciellt viktigt när man bygger mer komplexa gränssnitt typ webbapplikationer. Om beteckningar i ett sådant sammanhang skiljer sig från varandra tvingas användaren försöka lista ut om denna skillnad också signalerar någon skillnad i funktion. Det som för dig är självklara synonymer kan tvinga användaren till mödosam tolkning.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

22 Jan 2010

26.1.5 Kontrollera stavning och grammatik

Dålig stavning kan torpedera förtroendet för det du vill säga, och gör det svårt för skärmläsare att få uttalet rätt. Det är därför viktigt att innan en sida publiceras läsa igenom den en sista gång och kontrollera att där inte finns några felaktigheter.

Även om ordbehandlarens stavnings- och grammatikkontroll är ett utmärkt hjälpmedel kan man inte lita enbart till den. Ett felstavat ord kan ju råka sammanfalla med ett annat, korrekt stavat.

Via www.anvandbart.se/ab/korrekturlas finns råd om hur man läser korrektur.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

21 Jan 2010

26.1.4 Språkgranska texter

Innan texter publiceras bör de språkgranskas för att se att de inte är onödigt långa, krångliga eller stilistiskt avvikande. Detta är en granskning som är subjektivare än stavnings- och grammatikkontroll.

Ett verktyg för att göra detta är Klarspråkstestet, som är egentligen är inriktat på myndighetstexter, men som kan vara till hjälp för många. Länk via www.anvandbart.se/ab/sprakgranska.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

20 Jan 2010

26.1.3 Använd en stilguide

Det finns många småsaker i språket som man bör få rätt, och som bör skrivas konsekvent på samma sätt i hela webbplatsen. Därför är det bra att ha en stilguide, en samling av regler och råd om hur ni skriver på er webbplats.

Du kan göra en egen, men man får nästan alltid lika bra resultat genom att välja någon av dem som finns och komplettera med råd kring eventuella namn och andra skrivningar som är speciella för den egna webbplatsen. Utmärkt guider är Språknämndens Svenska skrivregler, som tyvärr bara finns som bok, samt TT-språket och Myndigheternas skrivregler som både finns på webben. Där finns också flera utmärkta webbplatser med råd om hur man skriver. Länkar via www.anvandbart.se/ab/stilguide.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

19 Jan 2010

26.1.2 Skriv det viktigaste först

Användare har olika djupt intresse. Medan några bara vill skaffa sig en första inblick vill andra veta allt. Texten bör därför vara disponerad så att det viktiga kommer först och så att användaren snabbt kan avgöra om den aktuella texten är något hon är intresserad av eller ej.

För 24-timmarswebbar är detta obligatoriskt. Se även WCAG 13.8 (prioritet 3), sid 370.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Jan 2010

26.1.1 Skriv så enkelt som möjligt

Generellt gäller att man skall skriva så enkelt som ämnet tillåter.

En serie anvisningar för hur man kan göra texterna enklare håller på att arbetas fram för nästa version av tillgänglighetsstandarden WCAG. När detta skrivs finns bara ett utkast till dem, men den aktuellaste versionen kan hittas via www.anvandbart.se/ab/skriv-enkelt. Här följer några av de råd den ger:

Generellt

Organisera innehållet så att det är enkelt att läsa och använda.

Testa sidan för att utröna om presumtiva användare förstår texten. Inkludera användare med kognitiva, inlärnings- och läsproblem i testgruppen.

Avhandla inte mer än ett ämne i varje stycke.

Skriv i aktiv form.

Vokabulär

Använd en vokabulär som de tänkta läsarna känner väl till.

Undvik yrkesjargong och slang om sidan är avsedd för en bred publik.

Syntax

Använd en så enkel meningsbyggnad som innehållet medger.

Använd punktlistor istället för löpande text med långa serier ord eller fraser, separerade med kommatecken.

Tidsformer

Var konsekvent i tidsformen. Hoppa inte slumpmässigt fram och tillbaka mellan presens och imperfekt.

Se även WCAG 14.1 (prioritet 1), sid 371.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Jan 2010

26 Läsvänlighet

Detta kapitel tar upp några av de viktigare sakerna att tänka på när man skriver för webben.

Bild 14. En ogenomtänkt blandning av att tala med användares och avsändarens röst, ger lätt ett förvirrande eller komiskt intryck. Som i Aftonbladet här till vänster – varför skall jag förlänga min registrering för att du glömt ditt lösenord? Eller hos Amazon, ovan - det som säkert var tänkt som användarens fråga låter nu istället som en anklagelse. (chat.aftonbladet.se & www.amazon.co.uk)

I språkets formuleringar kan man se vem det är som talar. En webbplats kan tala med användarens röst, genom att formulera en länk eller sidtitel: ”Mina beställningar”. Eller med avsändarens röst: ”Dina beställningar”. Den kan också vara neutral och tala bara om ”Beställningar”.

Alla tre sätten att formulera sig är fullgoda alternativ, vart och ett med sina för- och nackdelar. De utesluter inte varandra helt – men om man blandar måste man göra det med eftertanke.

Bild 15. Inte lika komisk som de föregående exemplen, men något förvirrad är Skandiabankens meny, där det hoppas friskt mellan min, din och den neutrala rösten: ”Mitt Engagemang”, ”Våra tjänster”, ”Mina Internetbankscertifikat”, ”Våra kanaler” och ”Visa senaste inloggningar”. (www.skandiabanken.se)

”Jag…” - webbplatsen talar med användarens röst

Jag/min-varianten är lockande. Den kan ge en sympatisk stämning, en webbplats som signalerar att den är användarens. Den ger också en viss konsekvens med hur Windows fungerar, där det finns mappar som ”Mina dokument”, ”Min musik”, etc.

Men den är en utmaning att genomföra i praktiken. Eftersom man lägger ord i användarens mun måste man göra det på ett sätt som hon inte tar illa upp av. Det blir också svårt att formulera frågor och uppmaningar.

”Du…” - webbplatsen talar med avsändarens röst

Betydligt enklare att formulera är en webbplats som talar till användaren med ord som du och din. Men det ger ett större avstånd och kan uppfattas som ett ovanifrånperspektiv eller auktoritärt.

Neutralt – den här rösten kommer från en obestämd plats i rummet

Ett sätt att komma undan problemet är att inte använda någondera varianten.

Detta är en utmärkt lösning, men den missar det direkta tilltalet och kan ge en kyligare webbplats än de andra alternativen.

Neutralt kan blandas med de andra rösterna

Både jag och du-rösterna kan blandas med den neutrala.

”Jag” och ”du” kan bara blandas under speciella omständigheter

Det finns situationer där det går att blanda jag/min och du/din: när webbplatsen och användaren är i dialog med varandra. Det kan till exempel vara på ett formulär , där webbplatsen ber om uppgifter och användaren svarar.

Jag-formuleringar används när användaren säger något till webbplatsen. Till exempel en knapp med texten ”Jag legitimerar mig”.

Du-formuleringar kan då användas i svaret: ”Du är identifierad som Anders Andersson”.

Den här sortens dialog fungerar bäst på webbplatser som annars har en neutral- eller du/din-röst.

Med undantag för dialogsituationer gäller annars att jag/min-rösten inte skall blandas med du/din.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

15 Jan 2010

25.1.2 Var konsekvent i tilltalet

Sträva efter att hålla samma språkliga stil genom hela webbplatsen. Om den varierar har det samma effekt som om utseendet varierar – det gör användaren osäker på om hon är kvar på samma webbplats.

Ett vanligt misstag är att låta den språkstil som gäller internt inom organisationen härska också på webbplatsen. Men det är inte alls säkert att det sätt att skriva som är effektivt och rätt när ni kommunicerar med varandra är det rätta när ni kommunicerar med dem webbplatsen skall nå.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Jan 2010

25 Tilltal

En webbplats kan tala till sin användare på olika sätt. Den kan vara formell eller informell. Avslappnat rolig eller strikt saklig. Den kan vara avsändarens eller användarens.

Tilltalet är nästan lika viktigt som utseendet för att hålla kvar användaren och hålla samman webbplatsen. Olika tilltal ger också användaren olika intryck av webbplatsen och därmed olika referensramar när hon skall tolka vad som står där och bestämma om hon är beredd att lita på det.

Så kan till exempel en webbplats skriven på byråkratsvenska ge ett intryck av en avsändare som är tråkig, stel och mer intresserad av att det är korrekt än av att någon skall förstå – men också av en som är hederlig och bryr sig mer om sakfrågorna än om tjusiga formuleringar.

En webbplats skriven på ett ungdomligt språk kan vara precis rätt för att nå en ung målgrupp – men det språket balanserar nära löjets avgrund och om inte skribenten verkligen behärskar kulturen kan ett felsteg sända webbplatsen i fritt fall bort från det intryck den ville ge.

En slarvigt skriven webbplats lockar användaren att tänka att om du inte ens kontrollerar dina texter tillräckligt för att hitta stavfel så verkar det inte troligt att du kontrollerar dem noga nog för att hitta sakfel.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Jan 2010

Språk / Läsa

Texten dominerar webben. Trots förmågan att visa bilder, film och multimedia, är den absolut största delen av informationen på webben i textform.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

12 Jan 2010

24 Förhållande till andra sorters design

Grafisk design är inte bara en fråga om att göra det snyggt. Det är genom den som andra sorters design uppenbaras för användaren.

Informationsdesign

Den grafiska designen samverkar nära med informationsdesignen. Utseendet berättar vilken roll olika delar av informationen spelar.

Ta till exempel en rubrik. Den är inte bara en textsnutt bland andra, utan representerar och sammanfattar hela texten. Men för att ögat skall fatta att den är speciell krävs att den grafiska designen gör sitt jobb och genom typografi, färg, placering och storlek signalerar att det är en rubrik.

Ett annat exempel är menyn. Det krävs en grafisk design som berättar att den är något mer än ett gäng länkar som råkat hamna i närheten av varandra. (Mer om det i Meny , sid 128 .)

På samma sätt är det med andra delar av informationen, den lever i symbios med formgivningen.

Utseendet är också webbplatsens motsvarighet till en trycksaks häftklamrar, som gör den till något annat än ett gäng lösa blad. (Se Låt formgivningen hålla samman webbplatsen, sid 46 .)

Interaktionsdesign

På motsvarande sätt är den grafiska designen nyckeln till interaktionen. Den berättar för ögat vad som är en kontroll, vad som hör samman, var det alls finns anledning för användaren att tro att hon kan interagera med webbplatsen.

Språk

Den grafiska designen och språket är ganska oberoende av varandra, även om långa texter är svårare att formge än korta. Man kan istället beskriva dem som två sidor av samma mynt. De är båda uttryck för den mer abstrakta egenskapen ”stil” (och förhoppningsvis uttrycker de samma stil, annars skär de sig på ett sätt som kan vara svår att sätta fingret på men som ger falskklang åt hela webbplatsen).

Förtroende

Utseende har en fundamental betydelse för förtroende. Det är genom utseendet användaren möter webbplatsen och bildar sig sin första uppfattning om hur seriös den är.

Med hjälp av formatmallar kan layout och innehåll vara olika när man ser sidan på skärm respektive när man skriver ut den. På så sätt kan sidan anpassas till mediet.

För utskriften rekommenderas:

Ta bort navigationen – men behåll eller sätt dit en sökväg (se sid 152 ) som visar var i webbplatsen sidan befinner sig. Gör det även tydligt vilken webbplats utskriften kommer ifrån och datum som gäller för sidan (se Ange hur aktuell sidan är, sid 342 ).

Om typsnittet är anpassat för skärm (se Använd ett lättläst typsnitt för den löpande texten, sid 51 ), kontrollera att det ser bra ut även på papper, eller använd ett annat typsnitt.

Om sidan är mer än 600 pixlar bred, bör den stuvas om så den ryms på ett A4:s bredd.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

10 Jan 2010

23.1.1 Gör sidorna enkla att skriva ut

För att webbsidor skall gå att skriva ut får de inte vara för breda.

Enklast är om layouten är flytande, så att sidbredden anpassar sig till pappersstorleken (se Gör inga antaganden om skärmens eller fönstrets storlek , sid 81 ). Om sidbredden är låst bör den vara maximalt 600 pixlar. Om sidan är bredare än så kan man använda formatmallar för att låta utskriftslayouten skilja sig från skärmlayouten (se nästa råd), eller göra en speciell utskriftsversion.

Många användare har sin webbläsare inställd så att bakgrundsbilder och färger inte skrivs ut. De flesta skriver ut i svartvitt. Kontrollera att detta inte gör utskriften svårläst.

Se även Koda långa datatabeller så att de fungerar vid utskrift, sid 249 , och Undvik att använda ramar, sid 83 .

För sidor som besökaren normalt inte har någon anledning att skriva ut, till exempel delar av en webbapplikation, behöver ingen speciell anpassning göras.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

10 Jan 2010

23 Utskrift

Webbsidor är inget man enbart ser på skärm. Det är inte alls ovanligt att användare skriver ut webbsidor. Det kan vara för att de hellre läser från papper än från skärm, för att de vill kunna göra anteckningar eller för att ett papper är oändligt mycket lättare att vika ihop och ta med sig i fickan än en dator.

Komplettera rampaketet med <noframes>, som läses av de webbläsare som inte klarar ramar och av söktjänster. Detta kan till exempel ge länkar till de sidor som ligger i ramarna.

Se även WCAG 1.1 (prioritet 1), sid 349, och 6.5 (prioritet 2), sid 359.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

8 Jan 2010

22.2.2 Använd inte ramar för layout

Uppdelningen i ramar bör göras så att varje ram är funktionellt motiverad, inte utifrån att man vill uppnå en viss layouteffekt.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

7 Jan 2010

22.2.1 Döp ramarna

Ramar har ett oförtjänt rykte om att vara dåliga för blinda läsare, men om man använder dem för att tydligt dela upp sidan i olika områden med klara funktioner och ger dessa tydliga namn, kan de tvärtom underlätta orienteringen.

För att göra ramade sidor möjliga att navigera med en skärmläsare måste de enskilda ramarna döpas utifrån sin funktion eller sitt innehåll. Det kan till exempel vara ”Sidhuvud”, ”Navigation”, ”Huvudinnehåll” etc.

Tyvärr tittar olika skärmläsare på olika saker när de skall ange namn på ramen, så man måste för säkerhets skull döpa dem på flera olika sätt.

Varje ram skall ha en title. (Detta är vad standarden anger och det kommer förhoppningsvis att snart gå segrande ur förvirringen.)

Varje ram skall ha ett name. I princip är det bara är datorn som skall se det, men i praktiken läser en del skärmläsare upp det som namn på ramen. name får inte innehålla mellanslag och kan ge problem med svenska tecken. Detta kan hanteras till exempel genom att skriva på engelska och med versal på varje ord, typ ”MainContent”; en dålig lösning, men den bästa som står till buds.

Därtill skall man vara medveten om att en del skärmläsare istället läser upp titeln på den sida som för ögonblicket visas i ramen.

Ramar kan också ha longdesc-text för att ytterligare klargöra vad de gör, men om man behöver använda den bör man fundera över om det inte är ett tecken på att layouten blivit alldeles för komplex.

Se även WCAG 12.1 (prioritet 1), sid 366, och 12.2 (prioritet 2), sid 367.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

22 Dec 2009

22.1.1 Undvik att använda ramar

Det är svårt att använda ramar på ett bra sätt. Det går, men risken är stor att de orsakar användbarhetsproblem. I de flesta fall är det därför bäst att söka andra lösningar.

För till exempel webbapplikationer kan dock ramar i vissa fall vara ett sätt att undvika tung belastning och långa väntetider.

Om ramar används, tänk på:

Länkning

En länk till en sida som består av ramar (ett så kallat rampaket eller frameset) går alltid till ursprungsinnehållet, inte till det man ser efter att ha surfat till andra sidor inom paketet. Det finns tekniska men inte praktiska lösningar på detta.

Sökning

Sökning hittar enstaka sidor, inte de rampaket dessa tillhör. Därför måste de enskilda sidorna innehålla javascript (se sid 426) som kallar på rätt paket.

Söktjänster (till exempel Google) hittar överhuvudtaget inte sidor i rampaket om det inte också finns andra länkar till dem.

Sidor i ett rampaket som enbart innehåller navigation är inte intressanta att hitta i en sökning och man bör be söktjänsterna ignorera dem, till exempel genom <meta name=”robots” content=”noindex,follow” /> (som ber söktjänsterna att inte minnas sidan, men att följa länkarna vidare).

Utskrift

Att skriva ut en sida med ramar är krångligt, även om det går – förutsatt att användaren har tålamod eller hittar rätt inställningar i utskriftsdialogen.

Aktualitet

Ibland delas databasintensiva sidor in i ramar för att webbservern (och systemen bakom) skall kunna arbeta med en del av sidan i taget och slippa räkna om allt. Detta kan vara en behändig lösning – om man ser problemet strikt ur databasens synvinkel. Ur ett användarperspektiv blir den dock mindre ofta lyckad. Användarens webbläsare är sällan något bra ställe för mellanlagring, så det gäller vara varsam vid konstruktionen av systemet så att man inte riskerar att användaren sitter med gammal information.

Ramar och webbapplikationer

För sidor i webbapplikationer där innehållet är beroende av vad användaren gjort tidigare, är länkning och sökning sällan meningsfullt, och därmed är inte heller ramarnas svårigheter med detta något problem.

Även för dessa webbapplikationer måste man dock överväga om ramarna är värda mer krångel vid utskrift och risken för att visa inaktuellt innehåll.

Ramar och 24-timmarswebben

24-timmarswebben är mycket negativ till ramar och rekommenderar att de undviks helt.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

22 Dec 2009

22 Ramar (frames)

Ramar (på engelska frames) är egentligen inte en tokig idé. Istället för att byta hela sidan byter man bara den del som ändras. Sidorna blir snabbare genom att man slipper ladda ner det som inte ändras, och belastningen på webbservern minskar.

Men det är en idé som är förenad med många praktiska problem.