Primary links

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

11 Oct 2009

12.2.3 Ge användaren färdiga typsnittsalternativ att välja mellan

För att slippa välja mellan en lösning som gör det litet bättre för en stor grupp och en som gör det mycket bättre för en liten grupp, kan samma metoder som i Ge användaren färdiga alternativ att välja mellan, sid 48, också användas för att ge användaren kontroll över typsnittet.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

10 Oct 2009

12.2.2 Låt användaren själv ställa in typsnittet

Nackdelen med att ställa in typsnittet i formatmallarna är att det hindrar användaren från att välja. I webbläsaren kan man själv ställa in vilket typsnitt man föredrar, men denna möjlighet sätts ur spel när snittet är bestämt i formatmallen.

Bild 7. På Lättläst kan användaren själv ställa in vilket typsnitt hon föredrar. (www.lattlast.se)

Det är visserligen få som känner till möjligheten, och ännu färre som utnyttjar den, men den är viktig för en del människor med syn- eller läsproblem. Genom att välja ett typsnitt som passar dem får de mycket lättare att läsa.

Tyvärr är detta en dålig lösning för den stora majoritet som inte ändrar typsnitt. Times, som de flesta webbläsare visar om man inte anger något annat, är ett ganska dåligt typsnitt för skärm. (Det är däremot ett utomordentligt läsbart typsnitt på papper.)

Typsnittets betydelse minskar med storleken

Skillnaden i läsbarhet mellan olika typsnitt är störst för liten text. Ju större bokstäver, desto mindre betydelse har typsnittsvalet. I storlekar motsvarande 12px och uppåt kan också typsnitt som Times användas utan allvarliga konsekvenser.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

9 Oct 2009

12.2.1 Använd ett lättläst typsnitt för den löpande texten

Genom formatmallarna kan man styra vilket typsnitt webbläsaren skall visa. Det snitt man väljer bör finnas installerat på praktiskt taget alla datorer där sidorna skall läsas.

Detta gör att alternativen är ytterst begränsade. För löpande text är de läsvänligaste allmänt förekommande typsnitten Verdana och Georgia. Båda är speciellt utvecklade för att användas på skärm och finns på de flesta PC och Macintoshdatorer.

Det är mycket svårt att genom typografin särskilja sin webbplats från andra, att ge den en visuell identitet – de användbara alternativen är helt enkelt för få, så vad du än gör så kommer det att finnas många andra som gör samma sak (förutsatt att du håller dig inom gränserna för läsvänlighet).

Egna typsnitt

Nästan alltid måste man acceptera att typsnitten för webben inte blir desamma som de den grafiska profilen föreskriver för trycksaker. Detta både på grund av att webben ställer andra krav på läsbarhet, och av att endast ett fåtal typsnitt är så allmänt förekommande att man kan räkna med att användaren har dem. (För intranätet kan det dock finnas typsnitt som man vet är installerade hos alla användare.)

Inget hindrar i och för sig att man lägger den grafiska profilens typsnitt som förstahandalternativ, och till exempel Verdana eller Georgia som reservalternativ, så att de som har det installerat på sin dator ser sidorna med profilens typsnitt. Men tänk på att många typsnitt som är utmärkta i tryck är olämpliga för skärm, och att sidorna kommer att se olika ut för dem som har respektive dem som inte har typsnittet installerat.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

9 Oct 2009

12.2 Typsnitt

Tre sätt att hantera typsnittsvalet

Det finns två helt skilda taktiker för hur man skall göra med typsnitt för att få så bra läsbarheten som möjligt. Den ena är att välja ett läsbart typsnitt. Den andra att inte göra något alls. Det finns också en kompromiss mellan dem.

De tre alternativen behandlas i råden nedan.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

8 Oct 2009

12.1.4 Sidorna bör se bra ut även när användaren ställer in en större textstorlek

Även om sidan inte slutar att vara användbar, kan den ändå blir ganska ful när man ställer upp textstorleken. Detta är naturligtvis av betydligt mindre konsekvens, och personligen har jag en tendens att tycka att den förlorade estetiken är något användaren får acceptera när hon ställer upp storleken.

Du får ta ställning till vilken standard som skall gälla på din webbplats, hur långt upp i storlek utseendet skall hålla samman.

En gräns jag själv ofta tillämpar är att sidan skall se bra ut när man har Internet Explorers textstorlek inställd på ”Största”. Även i detta fall vill jag betona att detta inte är någon vetenskaplig sanning, utan ett värde som man måste sätta utifrån ambition.

Se även WCAG 3.4 (prioritet 2), sid 353.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

7 Oct 2009

12.1.3 Sidorna måste vara användbara även när användaren ställer in en större textstorlek

Att låta användaren ställa in textstorleken är inte helt problemfritt. Det är viktigt att testa sidorna så att de fortsätter att fungera, även när en större storlek används.

Problemet är ofta att den tabellstruktur som sidan är uppbyggd på faller samman när långa ord tvingar en del utrymmen att bli bredare än beräknat.

Om layouten är byggd med formatmallar kan olika textytor börja överlappa eller försvinna in under varandra.

Bild 6. Att ge användaren kontroll över textstorleken är intet värt om resultatet blir oanvändbart. (www.sj.se)

Ytterligare en sak att hålla vakt mot är att text i formulärfält kan bli för stor för att synas i sina fält.

Detta råd är svårt eller omöjligt att tillämpa om man inte sätter en gräns för hur stor text man har ambition att klara - nästan alla layouter med mer än en spalt har en smärtgräns.

Min ambitionsnivå brukar sträcka sig till att den löpande texten skall kunna visas i en storlek som motsvarar 24px (all annan text på sidan följer med när man förstorar den löpande texten, men eftersom den är det väsentliga innehållet låter jag den styra). Om användaren har behov av större text än så, använder hon sannolikt redan andra metoder – till exempel att förstora en del av skärmen.

Jag vill betona att detta är ett värde jag valt, ingenting som är vetenskapligt utprovat eller har stöd av handikapporganisationerna. Du får själv välja var du lägger gränsen för din ambition. Dock är ett minikrav att sidorna förblir användbara när Internet Explorers textstorlek är inställd på ”största”.

Se även WCAG 3.4 (prioritet 2), sid 353.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

6 Oct 2009

12.1.2 Ge användaren färdiga alternativ att välja mellan

En annan lösning är att göra i ordning flera olika varianter och med hjälp av knappar på webbplatsen låta användaren välja den storlek hon föredrar.

Dessa alternativ kan då göras med px, vilket gör att användaren inte kan få oläsligt liten text. Dock kan den största av textstorlekarna anges med em eller %, så att synsvaga användare fritt kan styra storleken – se i så fall till att ingen text på sidan understiger de storlekar som anges i föregående råd.

Kontrollen för att styra storleken kan antingen finnas på sidan eller vara en del av en mer omfattande inställningssida – se Låt användaren anpassa webbplatsen till sina behov, sid 373.

Bild 5. Kontroll för att styra textstorleken. (www.regeringen.se)

Nackdelen med den här metoden är att webbplatsen får ytterligare en kontroll för användaren att förstå och använda.

Tekniskt hanteras storlekskontrollen antingen av webbservern, eller via javascript. I det senare fallet, se även råden under Javascript , sid 426. Använd en kaka för att komma ihåg användarens inställning, så att hon slipper göra om den varje gång hon kommer till webbplatsen.

Detta är en möjlig lösning på tillgänglighetskravet WCAG 3.4 (prioritet 2), sid 353. En del automatiska tillgänglighetskontroller tolkar dock användningen av px som att textstorleken är låst, och kommer att falsklarma om detta.

Vilken variant är bäst?

För den som vill följa 24-timmarswebben bokstavstroget är Använd mått som ger användaren kontroll över textstorleken – och aldrig liten text enda alternativet. Det är ett bra alternativ, om man står ut med den inskränkning i formgivningen det innebär att inte kunna använda särskilt liten text.

Ge användaren färdiga alternativ att välja mellan ger bättre kontroll över utseendet och betydligt större spelrum för textstorlekarna, till priset av en något komplexare webbplats.

På bokens webbplats www.anvandbart.se/ab/textstorlek finns länkar till mer hantverksinriktade artiklar om hur textstorlekar skall hanteras.

Extra länkar

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

5 Oct 2009

12.1.1 Använd mått som ger användaren kontroll över textstorleken - och aldrig liten text

Fördelen med em och % är att de ger användaren möjlighet att själv ställa in en textstorlek som passar henne.

Nackdelen är att många användare utan egen förskyllan drabbas av oläsligt liten text. Detta gäller dem som har grundstorleken inställt på lägre än normalt, en inställning som är rätt att råka göra av misstag och utan att vara medveten om det - och därmed utan att ha en aning om vad man skall göra för att åter få texten läslig.

Vägen ur dilemmat är att inte använda text som är så liten att den kan bli oläslig. Gränsen för hur liten texten får göras är olika för olika typsnitt, men gränserna för hur små några av de vanligaste typsnitten kan göras utan att riskera att bli oläsliga i Internet Explorer är dessa:

• Verdana 69% (eller 0.69em) - men 76% ger påtagligt bättre läsbarhet och är bara aningen större

• Georgia 76% (eller 0.76em)

• Arial 86% (eller 0.86em)

• Times New Roman 86% (eller 0.86em)

Problemet med denna lösning är att ingen text kan göras riktigt liten – och att formgivningsarbetet därmed blir svårt

Relativa mått gör det också litet knepigare att skapa själva formatmallarna.

Se även WCAG 3.4 (prioritet 2), sid 353.

Extra länkar

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

4 Oct 2009

12.1 Textstorlek

Att bestämma vilken textstorlek som skall användas kan vara knepigt. Det finns två oförenliga behov som man måste hitta en kompromiss mellan.

Texten bör vara så stor att den är bekväm att läsa

Det första behovet är att texten bör vara stor. Drygt en tredjedel av Sveriges befolkning är femtio eller äldre, och även om inte alla ser dåligt så är det väldigt många människor som har svårt att dechiffrera liten text. Inte heller unga uppskattar den – inte nödvändigtvis för att de har dålig syn, utan för att de föredrar att surfa tillbakalutat.

Texten bör vara liten så man får överblick

Det andra behovet är behovet av överblick. Ett av problemen med webben är att det ofta är en väldigt begränsad yta man har att jobba med. En normal skärm är inte mycket större än ett A4-papper – och på denna begränsade yta skall inte bara innehållet rymmas utan även en mängd andra element som ger identitet och navigation. Speciellt på ingångssidan trängs många olika saker.

Om inte det väsentliga ryms på en skärmyta, tvingas användaren börja rulla, vilket gör det väsentligt svårare att hitta saker.

Det är inte förvånande att webbmakare ofta känner behovet av att använda mindre textstorlek för att få in mer och ge användaren bättre överblick.

Det måste dock sägas att det finns andra effektivare åtgärder för att förbättra överblicken. En sträng gallring både av vad som får vara med på sidan, och av längden på texterna bör göras i första hand.

Men när detta är gjort och överblicken fortfarande brister är textstorleken följande sak att angripa, och behovet av överblick ställs då mot behovet av läsbarhet.

Överlåt till användaren att göra kompromissen

Den goda nyheten är att det finns en väg ur knipan. Om du gör sidorna på rätt sätt, kan du överlåta åt användaren att bestämma om hon föredrar lättläst eller överskådligt.

Den dåliga nyheten är att det för närvarande inte finns något sätt att göra detta som fungerar bra för alla användare. Det finns några olika metoder som angriper problemet, men de är alla behäftade med problem.

Olika metoder för att styra textstorleken

Detta avsnitt kommer att gå igenom några olika metoder för att styra textstorleken.

I grunden kan man säga att de alla brottas med samma problem: olika webbläsare tolkar storlekarna olika, och när användare själva får styra textstorleken drabbas många av dem av oläsligt liten text.

Olika mått

Det finns många olika måttenheter som man kan använda för att ange textstorleken. I praktiken är det dock nästan bara px, em och % som används. I någon mån förekommer även pt, men det är en måttenhet avsedd för papper och är direkt olämplig för skärm (däremot kan den användas i formatmallar som styr hur utskriften skall se ut).

Den viktiga skillnaden mellan dem är att i Internet Explorer kan användaren bara ändra storleken på text måttsatt med em och %, inte på text angiven med px (i de flesta andra webbläsare går det att styra storleken oavsett vilken av måttenheterna som använts).

Handikappstandarden rekommenderar att man enbart använder relativa mått (som em, % och px) – se WCAG 3.4, sid 353. 24-timmars­webb­en tar med även px bland de måttenheter som skall undvikas.

Extra länkar

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

2 Oct 2009

12 Typografi och läsbarhet

Trots att webben ger rika möjligheter att använda bilder, ljud och filmer domineras mediet helt av text. Det är därför viktigt att lägga ner omsorg på typografin för att göra läsningen så lätt och trevlig som möjligt.

Se även.Var återhållsam med kursiv text och versaler, sid 96, och Använd typografiskt korrekta tecken , sid 97.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

1 Oct 2009

11.1.2 Låt formgivningen hålla samman webbplatsen

På webben hoppar man klicksnabbt mellan olika webbplatser, ofta utan att ens vara medveten om att man lämnat en och kommit till en annan.

En av utseendets viktigaste funktioner är att hålla samman webbplatsen, så att användaren känner att hon kommit någonstans, känner att hon är kvar medan hon klickar sig runt i den och känner att hon har lämnat den när hon klickar sig därifrån.

Detta är viktigt eftersom läsaren möter varje webbplats med frågor som: Var är jag? Vad innehåller den här sajten? Kan jag lita på den? Så länge hon känner att hon är kvar på samma ställe slipper hon söka svar på dem igen.

Detta gör att det ställs större krav på enhetlighet på webbformgivningen än om man till exempel jobbar med en tidning. En tidning har sina häftklamrar som håller samman den, och därför kan det vara läckert om formen varierar från uppslag till uppslag. Men på webben gör sådant bara användaren förvirrad om var hon är.

Se även WCAG 14.3 (prioritet 3), sid 372.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

30 Sep 2009

11.1.1 Var relevant, undvik dekorationer

Det ligger nära till hands att leta efter inspiration för webbformen i funktionalismen - i tanken att det är funktionen som skall styra formen och att estetiken skall finnas i de funktionella elementen, inte i dekorationer.

När användare kommer till din webbplats är det nästan alltid något specifikt de vill veta eller ha gjort. Den upplevelse de är ute efter är upplevelsen av att ha lyckats göra det de kom för, och allt som står i vägen för eller fördröjer detta leder sannolikt bara till irritation.

Undvik därför att ha genomgångssidor med lågt eller inget informationsinnehåll. Exempel på sådana sidor är bildspel där man tvingas se ett multi­medie­inslag innan man kommer till webbplatsens ingångssida, se Starta inte multimediepresentationer automatiskt, sid 72, och Låt aldrig ett bildspel vara vägen in till webbplatsen, sid 199.

Var återhållsam med dekorationer, foton och illustrationer som inte har ett informationsinnehåll.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

29 Sep 2009

11 Formens funktion

Den grafiska designen har i många kommunikationssammanhang till uppgift att fånga uppmärksamhet, till exempel att dra konsumentens öga till en reklamaffisch eller att få henne att plocka upp en tidning. Men på webben har man redan användarens uppmärksamhet. Hon har valt att komma till webbplatsen. Därför blir formgivningens roll en annan. Istället för att fånga användarens uppmärksamhet, skall webbformen ta hand om den, se till att hon snabbt får utdelning för sitt intresse. Därför blir formen ofta mer lågmäld. Fokus ligger vid att ge användaren utdelning för den uppmärksamhet hon redan ger.

Med detta vill jag inte säga att det skulle vara oväsentligt med hur det ser ut. Människor trivs med det som är vackert och estetiken är en viktig del av att ta hand om användaren.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

28 Sep 2009

Grafisk design / Se

Utseendet sätter stämningen för webbplatsen. Det berättar i en blick om den är en arbets- eller nöjesplats, vilken målgrupp den vänder sig till, om den har personlighet eller förhåller sig neutral.

Utseendet hjälper användaren att hitta på webbplatsen. Det är utseendet som skiljer en meny från en samling länkar som råkat hamna nära varandra. Det är också utseendet som berättar för användaren vad som hänt när hon klickat på en länk – om hon är kvar på samma webbplats eller farit iväg någon annanstans.

Bild 4. Pul.nu är en synnerligen seriös webbplats – men stora plattor i starka färger ger vid första anblicken ett annat intryck. (www.pul.nu)

Utseendet hjälper användaren att använda webbplatsen. Länkar och kontroller signalerar genom sin grafiska form att de är något som går att interagera med.

Utseendet bygger förtroende – eller river ner det. Det viktiga ibland avgörande första intrycket kommer helt från den grafiska formen. Det är utseendet som gör att webbplatsen kan låna tillit från det varumärke som byggts upp via andra former av kommunikation, och som gör att den kan vara med och bygga vidare på det.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

27 Sep 2009

10 Skelett till en webbprofil

Användbarhetsboken är ett skelett till en webbprofil. Den kan användas rakt av som den är – men den saknar en viktig del: personligheten. Det som skiljer er från andra.

Främst märks detta i när det handlar om utseendet. Boken tar upp grundläggande saker att tänka på, men måste kompletteras med mycket av det man brukar hitta i en grafisk profil – logotypen och hur den skall behandlas, vilka färger och typsnitt som används, etc.

När det gäller de andra delarna märks detta inte lika mycket. Det har att göra med att navigation och funktion är saker som man mest lägger märke till om de inte fungerar bra. Är de rätt gjorda, träder de i bakgrunden.

Det är naturligtvis inte så att det bara finns ett rätt sätt att göra dem. Men mellan väl fungerande webbplatser skiljer sig navigation och funktion betydligt mindre än utseendet.

För att bygga en egen webbprofil utifrån boken kan man också behöva justera rådens allvarlighet. Framförallt finns det många tips som mycket väl kan bli både bör och skall, men ibland kan man även vilja göra bör till skall och tvärtom, för att passa den egna webbplatsens förutsättningar, användare och mål.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

26 Sep 2009

Webbprofil

Ett verktyg för att värna varumärket och att få god design, användbarhet och tillgänglighet är webbprofilen.

Från grafisk profil…

Den grafiska profilen är sedan länge ett standardverktyg för alla som sysslar med kommunikation. Den syftar till att etablera ett gemensamt grundutseende för all kommunikation som en organisation producerar, så att människor mer eller mindre undermedvetet känner igen den. Genom detta kan de olika möten en människa har med organisationen samverka med varandra och börja bygga upp ett intryck av avsändaren – ett varumärke.

För att åstadkomma detta reglerar den grafiska profilen grunddragen i utseendet – hur logotypen ser ut, vilka färger som skall användas liksom vilka typsnitt. Ibland även mer detaljer som hur en sida läggs upp, hur man använder luft och vilka symboler som är tillåtna.

Regleringen görs inte för att man i den grafiska profilen har hittat det absolut snyggaste eller häftigaste utseendet, utan för att om varje formgivare lämnas att själv bestämma kan visserligen delarna bli väldigt vackra – men risken är stor att helheten se ut som en loppmarknad.

Webben har snabbt blivit en viktig del av kommunikationen, och det är en självklarhet att webben också måste följa den grafiska profilen. Det intryck som förmedlas skall vara samma som det som förmedlas genom trycksaker. Denna tanke har dock stött på praktiska problem. Många grafiska profiler är nämligen gjorda enbart för trycksaker, utan någon tanke på webbens behov.

Med en mild överdrift kan man säga att grafiska profiler ofta görs av människor som älskar den precision och kontroll och de vackra typsnitt som går att få när man jobbar med trycksaker, och som har svårt att känna sig hemma i webbens på samma gång både mer begränsade och mer uttrycksfulla medium. Denna valhänthet med webben har tyvärr ofta fått till följd att man låtsas som att webben inte finns och bara anger att den skall följa den trycksaksinspirerade grafiska profilen, utan att ta någon hänsyn till dess speciella förutsättningar och begränsningar.

…till webbprofil

Ett annat problem med de grafiska profilerna är att de är just – grafiska. Medan det intryck en trycksak gör nästan enbart kommer ur utseendet, är webben ett medium där många andra dimensioner är avgörande för upplevelsen, till exempel hur lätt det är att hitta och att använda det man hittat. Det är sällsynt att se en grafisk profil som tar upp sådant.

Det är därför nödvändigt att tänka bredare och utveckla den grafiska profilen till en webbprofil .

Den grafiska designen – hur det skall se ut – är naturligtvis en del av en sådan webbprofil. Men det är också informationsdesignen – hur man hittar på webbplatsen – och interaktionsdesignen – hur man använder det man hittat.

Motivet för att ha en webbprofil är detsamma som för den grafiska profilen: utan styrning kan de olika delarna av webbplatsen bli alldeles utmärkta – men helheten ändå se ut som något katten snickrat ihop. Det behövs enhetlighet, så att hela webbplatsen talar samma språk och så att det användaren lärt sig på ett ställe blir till nytta för henne när hon kommer till nästa.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

25 Sep 2009

Varumärke

Det finns ett mer ekonomiskt sätt att förklara varför användbarheten är viktig. Istället för att vara användarorienterad kan man vara penningorienterad, och se på det värde som finns i användarnas attityd mot webbplats och avsändare. Ett värde som summeras i varumärket.

Egentligen är jag inte särskilt förtjust i ordet ”varumärke”. Det leder tanken fel, låter nästan som om det vore logotypen som är det viktiga. Bättre ord skulle vara personlighet och anseende. Men vad man än kallar det, så handlar varumärke om det intryck en organisation – till exempel ett företag eller en myndighet (och för den delen också en vara) – gör.

På samma sätt som vi människor bildar oss uppfattningar – mer eller mindre välgrundade - om våra medmänniskor så gör vi det också om organisationer. Vi kan uppfatta dem som hederliga, ute efter att lura oss, giriga, kvalitetsinriktade, billiga, nyskapande, föraktliga eller pålitliga. På branschjargong kallas detta varumärkets fyllning.

Många organisationer arbetar hårt på att fylla sitt varumärke med positiva värden. Exempelvis har Volvo länge arbetat för att associera sitt varumärke med säkerhet och kvalité. Den svenska offentliga sektorn har ett varumärke fyllt av omhändertagande. Skandia har under många år jobbat stenhårt på att bygga en bild av sig som ett schyst och samhällsengagerat försäkringsbolag, men lyckades sedan snabbt fylla sitt varumärke med girighet.

Det är viktigt att förstå att varumärket, det anseende en organisation har, inte är resultatet av att människor väger samman olika faktorer och gör en logisk analys innan de tar ställning – man har helt enkelt inte tid att vara så noga. Det är istället ett känslomässigt ställningstagande, ett intryck som påverkas varje gång man hör talas om eller på något annat sätt har kontakt med organisationen. Eftersom man inte har tid att vara djuplodande logisk är det istället detta samlade intryck som får avgöra om man vill ha med organisationen att göra och i kommersiella sammanhang vad man tycker är ett rimligt pris för dess varor.

En enskild upplevelse räcker sällan för att bryta igenom bruset och lämna ett bestående intryck (däremot kan en enskild händelse vara tillräckligt för att förstöra varumärket). Istället byggs varumärket genom en mängd olika möten och upplevelser. Reklam, medias rapportering, hur man bemöts i butiken, design och sist men absolut inte minst de egna erfarenheterna av varan eller tjänsten.

En viktig del av varumärkesarbetet ligger i att se till att alla dessa (förhoppningsvis positiva) möten kopplas samman, att människor känner igen organisationen när hon stöter på den och att så småningom en samlad bild – varumärket – tar plats i hennes hjärna.

En förutsättning för att mötena skall knytas samman är att människor känner igen avsändaren från ett möte till nästa. Därför är det visuella viktigt. Varje form av kommunikation från organisationen – vare sig det handlar om en trycksak eller en butiksinredning – måste dela en visuell identitet som går att känna igen. Central för denna identitet är naturligtvis logotypen, men också till exempel hur färger och typsnitt hanteras.

Viktigt att inse är dock att även om det visuella är en förutsättning är det inte det som fyller varumärket. Det gör istället kvalitén i de olika mötena. Att något är vackert, coolt eller på något annat sätt utseendemässigt tilltalande kan förvisso vara en del i denna, men andra faktorer som har ofta större betydelse. En butik kan vara urläckert inredd, men en snorkig expedit göra att man aldrig skulle drömma om att gå dit igen.

Webbar allt viktigare för varumärket

Många möten sker numera på webben, och denna får därför en allt viktigare roll för varumärket.

Webben är ett visuellt medium och utseendet spelar en viktig roll. Men den är mer än bara utseende. Tyvärr finns det en olycklig eftersläpning i många organisationers hantering av webben. Man ser det som en slags trycksak på skärm och tror att det är den grafiska designen som avgör hur webben kommer att påverka varumärket.

Detta leder till att den design som påverkar varumärket mest paradoxalt nog får minst uppmärksamhet.

Ju senare misslyckande desto värre för varumärket

Det första som möter användaren när hon kommer till webbplatsen är den grafiska designen . Om den inte ger rätt signaler i förhållande till hennes förväntningar – om den till exempel verkar oseriös eller för seriös - så är risken stor att hon istället går någon annanstans. Samma sak med språket .

Det är naturligtvis illa och gör att detta möte aldrig får en chans att hjälpa till att bygga en positiv bild. Men långt värre är om hon blir kvar, börjar leta efter det hon kom för – och inte hittar det! Då har hon investerat tid och ansträngning, och frustrationen riskerar att kleta fast vid varumärket.

Än värre är om hon hittar något hon vill ha – men inte lyckas köpa eller använda det. Inte bara är ansträngningen hon gjort bortkastad - webbplatsen driver också gäck med henne, dinglar med det hon vill ha framför hennes ögon men låter henne inte ta det. Risken är stor att hon blir förbannad. En sådan upplevelse kan ge djupgående och svårreparerade skador på varumärket.

Bild 2. Utseende, språk, navigation och interaktion måste alla fungera för att användaren skall få en positiv upplevelse på webbplatsen.

Samma katastrofala effekt kan även bristande tillgänglighet ha. Webbplatsen signalerar på ett arrogant sätt att den är ointresserad av avsändaren.

Dålig tillgänglighet, informations- och interaktionsdesign kan precis på samma sätt som den snorkiga expediten på ett ögonblick förstöra varumärket.

Fel förberedelser

Trots detta är det vanliga i förberedelsearbetet för en webbplats att det koncentrerar sig på den grafiska designen. Hur webbplatsen skall se ut är ofta noga specificerat i förväg. Ofta finns en detaljerad grafisk profil att hålla sig till.

Inte sällan finns även en grov plan för strukturen. Men mindre ofta något genomtänkt för vad olika saker skall heta och hur webbplatsens detaljer läggs upp. Detta får istället lösas löpande under den hetsiga sista fasen av projektet.

Riktigt sällsynt är att se genomtänkta krav på hur interaktionen skall fungera. Visserligen brukar ”användbarhet” vara med som ambition, men eftersom det inte följs av konkreta krav blir interaktionen något som improviseras av teknikerna medan webbplatsen byggs.

Dyrt fixa interaktionen i efterhand

Även sedd ur praktisk-ekonomisk synvinkel är denna prioritering bakvänd.

Om det efter lanseringen visar sig att den grafiska designen inte blev bra, är den lätt att ändra. Utseendet på de flesta webbplatser styrs numera av formatmallar och många byggs med publiceringssystem . Att ge platsen ett nytt utseende är bara en fråga om att ändra mallarna, så går resten automatiskt.

Informationsdesignen kan vara litet knepigare att ändra. De länkar som definierar webbplatsens struktur måste letas upp och ändras. Det kan bli en hel del manuellt jobb, men är fullt möjligt.

Interaktionsdesignen däremot är ofta ett resultat av programmering och inbyggd långt in i systemet. Även ändringar som ser små ut kan vara mycket komplexa och dyra att genomföra.

Bild 3. Interflora har uppenbart satsat mycket på den grafiska designen av sin webbplats. Men i det känsliga ögonblicket när något gått fel i blombeställningen och de misslyckats med att ta hand om sin kund slänger de åt henne en sida med ett obegripligt fel­med­delande, uppenbart både utformat och formulerat i all hast under produktionen av webbplatsen. (www.interflora.se)
Konkret och abstrakt

Det är inte svårt att förstå varför det blir så här. Det visuella är konkret. Det är lätt att se hur något kommer att se ut och att göra upp planer för det. Informationen och interaktionen är abstrakta, det är mycket svårare att se dem framför sig och därför också mycket svårare att planera dem.

Därför är det viktigt att arbeta mycket med prototyper under utvecklingen av webbplatsen, så att också struktur och funktion blir möjliga att förstå och ha synpunkter på.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

24 Sep 2009

9 Webbplatsen skall svara på användarens frågor

En metod för att få användarperspektiv – att se webbplatsen med användarens ögon – är att tänka en dialog mellan användaren och webbplatsen, där användaren ställer frågor och webbplatsen svarar.

Vilka dessa frågor är, är det processens uppgift att lista ut. För det använder man de metoder som skissats ovan. Man frågar användarna själva, domänexperterna, användbarhetsförespråkarna och använder sin fantasi. Att göra en prototyp och be användaren tänka högt medan hon arbetar med den brukar vara en rik källa till uttalade och outtalade frågor.

Det finns frågor som är generella, som kommer igen i mötet mellan användare och nästan alla webbplatser. Några av dem är de som behandlas nedan.

Var är jag?

Omedelbart när användaren kommer till webbplatsen försöker hon identifiera den.

När hon återvänder till en webbplats hon varit på förut kanske hon bara är ute efter ett snabbt ja på frågan Har jag kommit dit jag skulle?, innan hon går vidare mot sitt mål. Men är det första gången på en webbplats finns flera följdfrågor, till exempel:

• Vad är detta för webbplats?

• Har jag varit här förut?

• Vad syftar den till?

• Vem är avsändare?

Webbplatsen besvarar dessa frågor genom sina identitetsskapande element. Logotypen är viktig eftersom den både är ett igenkänningstecken och berättar vem som är avsändare. Känner användaren till avsändaren får hon genom det ledtrådar om vad syftet med webbplatsen kan vara och vilket innehåll hon kan förvänta sig. Annars behöver hon någon slags svar också om detta, till exempel i form av en slogan placerad intill logotypen som i några ord sammanfattar webbplatsens syfte.

När användaren en gång funnit svar på dessa frågor, se till att hon inte behöver ställa dem igen efter nästa klick. Låt den grafiska formen hålla samman webbplatsen så att det är uppenbart för användaren att hon är kvar på samma (se sid 46).

Finns det jag söker på den här webbplatsen? Kan det finnas?

Delvis sammanmixat med de föregående ställer sig användaren frågan om detta är rätt ställe för det hon är ute efter.

Hon söker efter ledtrådar i webbplatsen stil. Hon börjar läsa på ingångssidan och i navigationen för att få grepp om vad det är för sorts plats detta är och vad som är dess övergripande ämne.

För att kunna ge användaren svar på denna fråga är det värdefullt att utforska på vilket sätt hon kan förväntas angripa webbplatsen. Kommer hon med en färdig idé om vad hon behöver och för att systematiskt söka efter något? Blir hon en regelbunden gäst som kommer för att se vad som är nytt? Kommer hon med öppet sinne, för att se vad webbplatsen har att erbjuda? Och är det i så fall sin nöjeslystnad eller sin vetenskapliga nyfikenhet hon vill tillfredsställa?

Hur tar jag mig dit jag vill?

När hon bestämt sig för att oddsen att hon skall hitta det hon är ute efter är tillräckligt höga, blir nästa fråga hur hon skall bära sig åt för att hitta det. Då är det dags för navigationen att visa vad den går för.

Var är jag? Har jag kommit rätt?

När så navigationen fört användaren till en sida är det återigen dags för henne att försöka få svar på var hon är. Vad handlar den här sidan om? Kan den innehålla vad jag söker?

Här är ofta rubriken en viktig del av svaret. Men även ett innehåll som är upplagt så att det lätt går att ögna igenom kan vara till stor hjälp – därför behövs mellanrubriker, punktlistor och bilder med bildtexter. Formulär och webbapplikationer behöver tydligt grupperade kontroller med etiketter som säger vad man kan göra med dem.

Även om sidan i sig inte har det användaren söker kan den ändå ge henne vittring, få henne att känna att hon är inne på rätt område och nu närmar sig sitt mål. För detta behövs en tydlig navigation vidare till underavdelningar, men också sidledes i strukturen till andra sidor i samma bunt.

Detta ser rätt ut. Men vad går att göra här?

När användaren hittat en sida hon tror är rätt, är nästa fråga hur den skall användas. Är det en textsida är det lätt, då är det bara för henne att börja läsa, men om det är ett formulär eller en webbapplikation gäller det att göra dem så självförklarande som möjligt.

Det här är intressant. Men är det sant? Hur giltig är den här sidan?

Användare tar inte okritiskt in det som står på webben. Speciellt de som varit med ett tag och blivit luttrade försöker göra en bedömning av materialets giltighet.

Sidans datum är en viktig ledtråd till detta.

Att det står vem som är ansvarig för sidan är en viktig markör. Det är lättare att lita på något som en människa satt sitt namn under (också i de fall då man inte har en aning om vem denna människa är).

Har avsändaren ett starkt varumärke kan dess trovärdighet färga av sig på webben.

Det här var intressant, finns det mer?

Ibland är användaren nöjd med det hon funnit. Ibland frågar hon efter mer av samma.

Svaret på denna begäran ges genom länkar i den löpande texten och 'läs mer'-länkar. Om mer material om ungefär samma saker finns i samma bunt av sidor är också en meny med navigation inom bunten liksom 'nästa sida'-länkar höggradigt intressanta.

Tack, jag är klar här, hur tar jag mig tillbaka?

När användaren är klar, händer det inte sällan att hon vill göra fler saker på samma webbplats. För att underlätta det skall sidan ha länkar till in­gångs­sid­an, och kanske också en global meny så att hon får överblick över vilka huvudavdelningarna är och direkt kan ta sig till dem.

Viktigt är också att tillåta användaren att återvända i sina egna spår – bakåtknappen måste därför fungera.

Hur är denna webbplats uppbyggd?

Luring! Om du kommer fram till att detta är en av användarens frågor är risken stor att perspektivet är mer webbmakar- än användarorienterat.

Få användare bryr sig om webbplatsens struktur eller andra övergripande frågor. Det betyder inte alls att strukturen är oviktig, men insikten om den är snarare något som smyger sig på den regelbundna användaren än något som hon aktivt utforskar.

Var finns den där saken som jag läste om på löpet jag tror det var i början av förra månaden?

Till sist ett exempel på en typ av fråga som nästan aldrig kommer fram i användartester utan som man behöver erfarenhet för att formulera.

Vad händer när användaren har använt webbplatsen en tid och börjar bli van vid den? Hur förändras hennes behov då?

Att ha ett användarorienterat perspektiv betyder inte enbart att man utforskar och besvarar användarens direkta frågor. Det finns även andra viktiga delar av dialogen som det krävs erfarenhet för att hitta.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

23 Sep 2009

8.2 När projektet är klart

En webbplats är inte slutgiltig i och med att den lanseras.

I mötet med många användare kommer det inte sällan fram problem som testerna missat. Det bör inte vara några större saker, men användartester (om man inte gör dem med riktigt stora grupper och under lång tid) kan inte fånga allt. Det händer också saker efter en tid som tester kan ha svårt att förutse. Användares beteende ändras när de blir vana.

För webbplatser som bygger på publiceringssystem och där ansvaret för att skapa innehåll är delegerat till många människor i organisationen, måste man hålla koll på att även det materialet håller en hög användbarhets- och tillgänglighetsstandard.

Språk

Språket är den enskilt viktigaste faktorn för både användbarhet och tillgänglighet, ofta långt betydelsefullare än de olika formerna av design. Och medan goda vanor från andra områden åtminstone delvis kan byggas in i dator­system­et så låter sig inte språket på samma sätt fångas. Det måste fortlöpande granskas.

Loggar och statistik

Det finns några enkla sätt att ta tempen på hur webbplatsen fungerar. Loggar och statistik är lättillgängliga källor som kan berätta mycket. Kontrollera till exempel regelbundet vilka delar av webbplatsen som besöks mest och vilka som användarna verkar missa. Sökloggar kan skvallra om vad användarna är intresserade av och vad de tror finns på webbplatsen men inte hittar.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

22 Sep 2009

8.1 Produktion, sluttest och lansering

En del webbprojekt låter utformningen snurra på till dess webbplatsen är färdig. Andra låter den ta fram en design, för att sedan övergå i en intensiv produktionsfas där själva platsen byggs och fylls med innehåll.

Oavsett vilket har man ofta en sluttest. I huvudsak skiljer den sig inte de tester man löpande gjort annat än i skala och grundlighet. Men där kan ibland även ingå delar som syftar till att ge något slags objektiva mått på hur användbar webbplatsen är.

Så äntligen lanseras webbplatsen och man kan sätta sig ner och koppla av. Åtminstone i flera minuter.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

21 Sep 2009

7.4 Återkoppling

Utifrån de insikter som utvärderingen ger, utformas förslag till förändringar av designen. Det är inte heller ovanligt att visionen fördjupas eller förändras, eller ibland att även syfte och målgrupp tänks om.

Låt inte testerna bli ett spel för gallerierna. Om man utvärderar eller testar något måste det också finnas tid avsatt att åtgärda de problem som hittas.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

20 Sep 2009

7.3 Utvärdering

Om hantverkarna fick vara i fred i förra stadiet så är det tvärtom i detta, för nu det är dags för designen att möta verkligheten.

Utvärdera tidigt och ofta

Användarorienterad design är ett pingpong-spel mellan hantverkare och användare. Och precis som verklig pingis så blir det bäst om det spelas snabbt.

Att stänga in sig på sin kammare och utveckla hela webbplatsen i ett svep, för att sedan mot slutet av tiden komma ut och köra en gigantisk användartest är inte en bra idé. Dels betyder det att användarnas möjlighet att verkligen inflyta på vad som utvecklats skurits av. Dels brukar det inte finnas tid att verkligen gå tillbaka och rätta alla de problem som vanligen dyker upp vid en sådan test.

Att testa hela tiden kan låta jobbigt, men vad det egentligen är fråga om är att regelbundet visa upp det man gjort och få reaktioner på det. Ibland blir det med slutanvändare, men oftare med de olika representanter för användarna som diskuterades i Ge röst åt användarens perspektiv, sid 26.

I början blir det enbart redovisningar och diskussioner med till exempel en eller flera referensgrupper.

Så småningom börjar skisser och prototyper komma fram. Dessa har ofta en avgörande betydelse – människor har enormt mycket lättare att förstå och reagera på något de kan se och använda än på en beskrivning.

Prototyperna behöver inte vara avancerade. Det är viktigare att de kommer tidigt och är så billiga i tid och pengar att man kan göra flera. Ofta fungerar pappersprototyper utmärkt.

Ett vanligt sätt att använda prototyper är att ge testpersonerna uppgifter som skall lösas och att uppmana dem att reflektera högt medan de gör det.

Här följer en genomgång område för område, och exempel på några av de metoder som används.

Grafisk design

• Wireframes – en slags avskalade skisser som visar hur sidan disponeras.

• Utseendeskisser - dessa är de enda som skall vara snygga! Undvik att visa färdig grafisk design i prototyper och andra sammanhang, eftersom det då lätt blir utseendet, inte det som egentligen skulle testas, som diskuteras.

Ta inte bara in vad användarna tycker om designen, utan försök också pejla vad de förväntar sig finna på en sådan webbplats och i vad mån de känner tillit till den.

Informationsdesign

• Tidigt i processen kan så kallad card sorting användas, för att se vilka områden användare buntar ihop och vilka ord de använder.

• Pappersprototyper

• Skelettsajter - webbplatser med navigation men utan innehåll

Eftersom informationsdesign hänger så nära samman med innehållet, kan det vara ett knepigt område att testa innan innehållet finns på plats.

Interaktionsdesign

• Prototyper - pappers- eller med riktig funktion.

Språk

• Läsförståelsetester

Förtroende

Tilliten låter sig inte så gärna testas direkt, men är en viktig aspekt att försöka få med i intervjuer och andra utvärderingar när andra saker testas eller reflekteras över.

Tillgänglighet & Teknik

Om webbplatsen är tillgänglig eller inte brukar hänga på om detaljerna i hantverket gjorts rätt. Testerna brukar därför komma in sent i processen. Till handikappstandarden WCAG finns instruktioner om hur tester bör utföras, se www.anvandbart.se/ab/utvardering.

Samma sak gäller för tekniken.

Extra länkar

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

19 Sep 2009

7.2 Design

Detta stadium är konsthantverkarnas. Nu skall de som är duktiga på grafisk form, informationsarkitektur, interaktionsdesign, språk, programmering och ett gäng andra områden förverkliga visionen. Det behöver inte vara en människa per kunskapsdisciplin, men det är bra att ha en bredd av kompetenser.

Användarna är inte direkt inblandade. Utveckling är inte en demokratisk process utan ett hantverk. Men om förberedelsearbetet gjorts väl svävar nu användarens ande över processen. I ett projekt där jag var inblandad inledde projektledaren varje morgon med att spela You are always on my mind innan vi satte igång med dagens arbete.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Sep 2009

7.1 Vision

I detta stadium formulerar man vad som skall göras.

Tidigt i processen kommer denna formulering att vara ganska grov och skelettartad. Man vet vad webbplatsen skall åstadkomma och man har (förhoppningsvis) en god kännedom om användarna.

Så småningom, när några rundor med karusellen klarats av kommer också visionen om vad som skall göras att bli mycket mer detaljerad. Det kommer att växa fram en bild av vilka teman användaren behöver för att navigera, vilka sorters navigation som skall väljas för att förverkliga dessa, vad saker heter, hur de delas in i olika avdelningar, hur sidans upplägg blir, vilka färger som skall användas. Etc.

Ofta finns dessa visioner redan från början. Det är inte bara naturen som avskyr tomrum, den mänskliga hjärnan gör det också, och de flesta inblandade brukar redan från början ha mycket idéer om hur den färdiga webbplatsen skall vara – och speciellt om hur den skall se ut. En del av dessa kanske överlever hela processen, andra kommer inte att fungera eller passa in.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

17 Sep 2009

7 Utformning

Utifrån de insikter om syftet med att göra webbplatsen, användarens mål med att besöka den, vem hon är och vilka andra alternativ hon har, som har uppnåtts är det nu dags att utforma webbplatsen.

För att återvända till den enkla modellen för användbarhet (sid 13 ) kan man säga att hittills har vi utrett nyttodelen av ekvationen. Nu är det dags att fördjupa sig i användarvänligheten.

Utformningsfasen är en karusell med fyra stadier, som kommer att snurra många gånger och i många olika varianter:

• Vision – sätter upp målet

• Design – skapar en väg för att nå målet

• Utvärdering – kontrollerar att utvecklingen verkligen är på väg mot rätt mål och håller rätt kvalité

• Återkoppling – modifierar visionen

I denna skall användarna involveras dels i att formulera visionen, dels i utvärderingen.

Avsändaren har sin roll framförallt i att formulera och vidareutveckla visionen om vad det skall bli för webbplats.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

16 Sep 2009

6.1 Vad är användarens mål?

En av de saker metoderna ovan syftar till är att formulera vad som blir användarens mål med att besöka webbplatsen. Varför skulle hon vilja använda den?

Att kartlägga mål och motiv och hur angelägna de är, ger en föraning om vilken förmåga att locka besökare webbplatsen kommer att få.

Målet behöver inte vara någonting med påtagliga effekter. Ett mål kan till exempel vara att bli underhållen en stund.

Det är viktigt att inse att det inte alltid som användaren mål sammanfaller med ditt syfte med webbplatsen.

I det fallet kommer en minsta gemensamma nämnare att träda fram. Du har ingen anledning att utveckla funktioner som inte stämmer med webbplatsens syften, eller som åtminstone indirekt stöder de delar som gör det. Användaren kommer inte att besöka något som inte intresserar henne.

Hur uppnår hon målen nu?

Viktigt för att förstå om webbplatsen kommer att bli använd är att se vilka alternativ användaren har. Finns det andra ställen på webben som har motsvarande innehåll eller funktioner? Finns det sätt att göra det som inte inbegriper webben?

Om webbplatsen är tänkt att tillföra något helt nytt, något som inte finns i användarens liv idag, finns det också anledning att fundera över varför det inte gör det nu och om hon verkligen är så intresserad av det att hon skulle börja ägna tid åt det bara för att det finns en webbplats.

Bieffekter kan vara viktiga

Ett mycket vanligt misstag vid utveckling av till exempel webbapplikationer är att man är helt fokuserad på själva handlingen – vad användaren gör – och missar vad det gör för henne.

I webbens barndom fanns på en teknisk institution vid Cambridge en coffee cam , en webbkamera riktad mot kaffebryggaren så att de som arbetade där (och hela världen) kunde se om det fanns kaffe eller var slut. Resultatet blev förmodligen att eftersom ingen gick dit, upptäckte att kaffet var slut och irriterat ställde sig och bryggde nytt, så blev det nästan aldrig något kaffe gjort.

Ur ett strikt handlingsinriktat perspektiv skulle man kanske komma på idén att lösa problemet genom att sätta en kaffebryggare på varje medarbetares bord. Då slipper hon gå hela vägen till kaffemaskinen och kan spara både steg och tid. Men ett sådant perspektiv missar att mötena vid kaffemaskinen kan vara själva kärnan i organisationens knowledge management , att det är i småpratet där som det verkliga kunskaps- och erfarenhetsutbytet sker (medan den erfarenhetsdatabas som ligger på intranätet ekar tom).

En av de stora vinsterna med användarorientering är just detta. Det ger en fördjupad bild av hur webbplatsen kommer att fungera, istället för att utgå från att användarna tacksamt kommer att ta emot det som utvecklas åt dem.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

15 Sep 2009

6 Vem är användaren?

I målgrupperna hittar vi de intressanta användarna. Webbplatsen kan mycket väl även få andra användare, men om de inte är till någon större nytta för avsändaren finns det inte heller någon större anledning att ta hänsyn till dem under utvecklingen.

Att förstå användaren – hennes situation, förmågor och preferenser – är avgörande för en användarorienterad process.

I många projekt arbetar man med användargrupper som man redan känner väl och inget nytt utforskande av dem behövs. Andra gånger kan det krävas ett omfattande arbete för att tränga igenom fördomar och förenklade bilder, och för att de inblandade verkligen skall förstå vem man utvecklar för och hur hon tänker.

Tyvärr kan vi inte öppna huvudet på användaren och titta in. Istället får vi ta till ett antal olika metoder för att försöka fånga vem hon är och vad hon vill. Den viktigaste är enkel: vi frågar henne. Men erfarenheten visar att det även behövs andra sätt för att förstå henne.

Här följer några exempel på metoder och källor som används för att få en bild av användaren:

• Intervjuer

Grunden för allt användbarhetsarbete är att prata med användaren. Det är ingen nackdel om detta görs i den miljö där användaren kommer att använda webbplatsen.

• Fokusgrupper

Detta är ungefär som intervjuer i storgrupp, men med bonusen att intressanta saker kan komma ur diskussioner mellan de olika gruppdeltagarna.

• Enkäter

Enkelt sätt att nå många användare, men ger inte så stort djup.

• Iakttagelse

Speciellt när man gör en webbapplikation kan det vara nyttigt att följa och iaktta användaren i hennes vardag, för att få insikter om de arbetsuppgifter och det sammanhang den skall passa in i.

• Hjärnstorm

Användare, ofta i grupp, får tämligen fritt hjärnstorma fram lösningar. Denna och de följande metoderna kan vara sätt att fånga vilken utveckling användarna vill se, och vilka preferenser de har.

• Gillar/ogillar

Användaren får berätta vad hon gillar och ogillar med ett antal webbplatser som hon antingen själv valt ut eller som presenteras för henne.

• Framtidsseminarium

Användare i grupp visionerar om framtiden och söker vägar att komma förbi uttalade och outtalade gränser för vad webbplatsen kan göra och fungera.

Utan användaren

Det finns även några sätt att få insikter om användaren utan att hon personligen deltar.

• Processanalys

Speciellt när webbapplikationer skall göras kan det ibland vara värdefullt att formalisera och analysera de arbetsuppgifter som de skall ingå i. Vad sätter igång processen, vad skall göras, vilka andra processer samverkar den med, vad skall levereras?

• Erfarenhet av sig själv som användare

Om det är värt att kalla en metod eller ej vet jag inte, men realistiskt sett är detta alltid en tung faktor. Ofta för tung, erfarenheten visar att när webbmakare låter den egna erfarenheten spela en stor roll blir resultatet sällan bra.

• Anekdoter

Inte sällan kommer kunskap om hur användare fungerar i form av anekdoter, små historier om människor man känner eller hört talas om och hur de tyckt eller reagerat i olika situationer. Kan vara till hjälp, men risken är stor att det ger en förvrängd bild av användarna.

Ge röst åt användarens perspektiv

Under hela processen måste användaren och hennes perspektiv ha en stark röst. Denna röst skapas på flera olika sätt, både genom direkt inblandning från användare, men framförallt genom aktörer som får tala för dem.

• Slutanvändare

Att testa med och få in reaktioner från vanliga användare är viktigt, men kan vara en ganska stor apparat. Av praktiska skäl behövs även andra sätt att representera användarperspektivet.

• Referensgrupp

Inte sällan skapas en eller flera referensgrupper som består av några användare, och som träffas regelbundet. I sådana grupper brukar också andra intressen vara representerade.

• Domänexperter

Domänexperter är människor som är insatta i verksamheten. De kan men behöver inte vara slutanvändare själva. De bidrar med djupa insikter om det sammanhang webbplatsen skall verka i.

• Användbarhetsexpert

Användbarhetsexperten är väl insatta i användbarhet och tillgänglighet, och kan i en parallell roll till domänexperten ge röst åt en annan sida av användarnas behov.

• Webbprofil

En webbprofil (se sid 42) – till exempel den bok du just håller i handen – som pekar ut lösningar som är genomtänka ur ett användarperspektiv kan vara ett sätt att få med detta även i detaljerna.

Att välja användare

Vilka metoder som passar bäst liksom hur många användare man behöver för intervjuer och tester varierar från projekt till projekt. Generellt kan sägas att det inte (annat än möjligen för väldigt stora projekt) är fråga om vetenskapliga studier och att man kan få många värdefulla insikter även om antalet utforskade användare inte är statistiskt tillfredsställande. Liten användarmedverkan är långt bättre än ingen.

24-timmarswebbens riktmärke är att minst fyra från varje målgrupp bör vara med, eller att om det är diffust med målgrupperna minst åtta totalt. Man bör också sträva efter att få med användare med olika erfarenhet och med olika ålder, kön, funktionshinder och etnisk och kulturell bakgrund.

Personas

När de typiska användarna för webbplatsen är kartlagda är en populär metod att skapa typanvändare, så kallade personas. Det är påhittade men utförligt beskrivna personer, sammansatta av de karakteristiska egenskaper man nu känner till från de primära målgrupperna.

Det är ett sätt att komma bort från det abstrakta ”användare”, och istället börja tänka på dem som riktiga människor.

Personasmetoden bygger på tanken att det är viktigare att fungera riktigt bra för en mindre grupp människor än att fungera halvbra för alla. Det är en klok tanke för en kommersiell produkt, men stämmer inte med hur till exempel en myndighet måste fungera. Använda med viss försiktighet kan ändå personas ge god vägledning även i offentliga sammanhang.

För att fungera bra är det viktigt att personas inte bara är figurer som man i all hast hittar på, utan att de bygger på verklig kännedom om användarna i kombination med ett beslut om vilka målgrupper som är de viktigaste.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

14 Sep 2009

5 Vad skall göras?

Varje webbplats börjar med en idé. Den måste vilja något, ha ett syfte .

Den har också en tänkt publik, någon som den skall göra nytta för eller roa. Ibland (alltför ofta) är målgruppen ”hela mänskligheten” men vanligen är den betydligt smalare.

Det är viktigt att från början tydligt formulera dessa två. Vilket inte är samma sak som att de är huggna i sten – under processen kommer insikten att växa och kanske både syfte och målgrupp att justeras.

Även målen för webbplatsen bör formuleras och fästas på papper.

Bestäm när och hur det skall utvärderas om målen verkligen har uppnåtts.

Sträva efter att målen skall vara mätbara. Allt viktigt kan visserligen inte fångas i siffror, men det är oerhört nyttigt att försöka formulera mål som går att mäta, det tvingar fram ett konkret tänkande kring vad man vill åstadkomma.

Under processens gång när förståelsen fördjupas kan nya mål komma till och de befintliga justeras.

Börja enkelt

Att göra allt på en gång är sällan en bra idé. Att få användarinflytande är ofta lättare om man börjar med att skapa en enkel webbplats och sedan utvecklar funktionerna allteftersom, än om man satsar på att göra en komplex lösning klar i ett svep.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

14 Sep 2009

4 Från idé till daglig rutin

Det finns gott om metoder för hur användarorienterad design skall gå till. Här kommer jag att presentera det skelett som många av dem mer eller mindre är uppbyggda kring.

Processen har fyra huvudfaser:

• Förstå vad som skall göras

• Förstå vem användaren är

• Utforma webbplatsen

• Följa upp

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Sep 2009

3 Snabbkurs

Innan vi ger oss in på mer utförliga metoder för användarorientering, finns det en mycket enkel som är värd att nämna.

Ta en webbplats du varit med och skapat. Be någon som inte har någon erfarenhet av den utföra tre uppgifter. Stå bakom , se på och var tyst medan hon gör det.

Det finns två sorters webbmakare: de som gjort detta och de som inte har. Det är en personlighetsförändrande upplevelse att se vilka problem det som man själv tror är självklart kan ge en annan människa.

Ur bloggen: