Primary links

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Dec 2009

21.1.3 Lägg viktigt innehåll ovanför vecket

Ett begrepp som webbvärlden lånat från tidningarna är ”ovanför vecket”. På en tidning är det den övre halvan av förstasidan, ovanför där som tidningen viks (detta är ett begrepp som blir allt mer historiskt i och med att de flesta stora tidningar nu gått över till tabloidformat). På en webbsida är det den del av sidan som syns direkt, utan att användaren behöver rulla.

Även om användare i allmänhet inte har något problem med att rulla har innehåll som ligger ovanför vecket högre chans att bli uppmärksammat – speciellt när användaren just kommit till sidan och snabbt skall ta ställning till om hon vill stanna kvar eller klicka sig vidare.

Hur mycket av höjden som webbläsaren visar varierar både med läsare och med inställningar, men en normal inställd Internet Explorer tar ungefär 160 pixlar av skärmhöjden. Det betyder att på en 800x600-skärm så syns ungefär 440 pixlar i taget. På en 1024x768 ungefär 600 pixlar. (Statistik över hur många som har respektive skärmstorlek finns via www.anvandbart.se/ab/‌‌ovanfor-vecket.)

Extra länkar

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

15 Dec 2009

21.1.1 Gör inga antaganden om skärmens eller fönstrets storlek

Idealet är att göra webbsidor som överhuvudtaget inte har någon fast bredd, utan anpassar sig till fönsterstorleken. Det gör dem tillgängliga för till exempel synsvaga användare som surfar med stor förstoring och de som surfar med små skärmar, till exempel via mobil. Men det är också uppskattat av många andra användare, eftersom de då kan anpassa fönsterstorleken till sina behov istället för att få den dikterad av webbplatsen.

Man bör dock vara medveten om att även om fri storlek inte är omöjligt så är det svårt i praktiken. Speciellt om man samtidigt vill ta hänsyn till krav på att sidan skall vara lätt att överblicka.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Dec 2009

20.3.2 Bädda med kringmaterial och luft i botten av sidan så att page down och ankare fungerar som ögat väntar sig

Webbläsare är dåliga på att hantera hopp i slutet av texten, vare sig dessa sker genom klick med musen i rullisten eller page down-knappen.

Längre upp på sidan hoppar man en knapp skärmhöjd i taget, och ögat lär sig snabbt att det kan fortsätta läsa på översta raden. Men vid slutet av sidan byter plötsligt webbläsaren beteende och slumpen får avgöra hur stort det sista hoppet blir och var fortsättningen av texten hamnar. Till följd av detta tvingas ögat ut på en vild sökning i texten.

Samma problem drabbar länkar till ankare inne i texten. I de flesta fall blir det länkade bekvämt placerat i överkant av sidan – men om länken går till text någonstans nära botten av sidan så blir även denna placering slumpmässig och ögat tvingas ut på jakt.

En logisk lösning vore att låta sina webbsidor fungera ungefär som till exempel ordbehandlingsprogrammen – skärmhöjdshoppen fungerar som förväntat (det vill säga fortsättningen på texten är alltid i överkant), och i slutet av texten blir det luft när det behövs. Tyvärr fungerar det inte så bra på webben att lägga luft i slutet av sidan. Dels beror mängden luft som behövs på fönstrets storlek, dels avviker det på ett störande sätt från hur webbsidor brukar se ut.

Istället kan en lösning vara att lägga så mycket kringmaterial som möjligt i botten av sidan. Till exempel 'läs mer'-länkar (sid 125), kommentarer och annonser. En enkel webbkarta (sid 149) fyller bra och brukar dessutom vara mycket uppskattad. Tillsammans kan dessa åtminstone delvis skapa den nödvändiga buffertzonen och minska problemet.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

12 Dec 2009

20.3.1 Placera sidans delar där användarna brukar titta efter dem

För många av de inslag som är vanliga på en webbsida har det etablerats konventioner för var de placeras. Användaren har lärt sig var på sidan hon kan förvänta sig att hitta logotypen, menyn, sökningen etc.

Om du följer dessa konventioner gör du webbplatsen aningen lättare att använda. Men ibland kan det ändå vara värt att bryta mot dem för att inte se ut som alla andra.

• Logotyp

Nästan utan undantag finns någon form av logotyp som sammanhållande symbol för webbplatsen. Ofta är logotypen avsändarens, men ibland har webbplatsen sin egen.

Placeras ofta överst till vänster. Skall vara länkad till ingångssidan.

(Se Logotyp , sid 69.)

• Rubrik

Sidans mest framträdande element är vanligen dess rubrik, som berättar vad det är för sida, vad den handlar om, har för syfte eller vilken funktion den erbjuder.

Finns inte alltid på ingångssidan, speciellt inte om denna har löpsedel eller på annat sätt täcker många saker samtidigt.

• Global meny

Om det finns en global navigation till webbplatsens huvudavdelningar placeras denna ofta horisontellt någonstans nära sidans övre kant eller logotypens undre. (Se Global meny , sid 134.)

• Huvudmeny

Menyn läggs vanligen överst i en spalt till vänster. Ibland istället till höger.

Den kan även kombineras med den globala menyn, i form av en rullgardin. I så fall blir placeringen som för den globala navigationen.

(Se Meny , sid 128, och Rullgardinsmeny , sid 137.)

• Hjälpmeny

Ofta liten och tämligen diskret, placerad antingen vid sidans övre kant eller nära logotypens undre (alltså samma ställen som även den globala menyn aspirerar på).

Ibland sätts den tvärtom nära sidans undre kant.

Finns innehållssida eller sakregister är ofta länkarna till dem med i hjälpmenyn.

(Se Hjälpmeny , sid 135.)

• Språkmeny

Om webbplatsen även finns på andra språk brukar länkarna till dem normalt placeras vid sidans överkant. (Se Språk , sid 175.)

• Sökfält och sökknapp

Placeras vanligen nära den globala menyn eller i vänsterspalten ovanför eller under huvudmenyn. Ligger ibland ihop med hjälpmenyn. (Se Sök­ning , sid 203.)

• Synlig sökväg (breadcrumbs)

Brukar placeras ovanför eller i överkant av sidans huvudinnehåll.

(Se Synlig sökväg , sid 152.)

• Kontaktuppgifter

Adress, e-post och telefonnummer (och ibland även en länk till mer utförliga kontaktuppgifter) läggs vanligen vid sidans underkant, eller i vänsterspalten under huvudnavigation och sökning.

Finns ibland bara på ingångssidan, ibland på alla.

(Se Gör det lätt att komma i kontakt med organisationen som står bakom webbplatsen , sid 337.)

• Genväg

Genvägar är litet speciella, eftersom de är en tämligen ny företeelse på webben, och dessutom vanligen osynliga. För att göra nytta för skärmläsare bör de ligga allra först på sidan. (Se Genvägar på sidan , sid 232.)

• Annonser (banners)

En del webbplatser har annonser. Dessa lyder inte riktigt under användbarhetens lagar eftersom deras syfte är att försöka tränga sig in i användarens medvetande vare sig hon vill det eller inte.

Den traditionella placeringen är som en banner högst upp på sidan. Men eftersom användarna lärt sig att det som ser ut så knappast är värt uppmärksamhet, söker sig annonserna numera till andra ställen på sidan. Till skillnad från andra element, där det är en fördel om användaren vet var hon skall titta för att hitta dem, strävar annonserna efter att överraska.

Tunnlar och bildsidor

Det finns ett par former av webbsidor som inte följer konventionerna ovan.

En av dem är tunnlarna, som är så rensade som möjligt för att inte användaren av misstag skall lämna det formulär hon håller på att fylla i. Se Tunnel , sid 279.

En annan är sidor vars uppgift endast är att visa stora bilder (som man kommer till genom att klicka på minikopior av dem). Se Tumnagel , sid 63.

Bottenbädd

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

11 Dec 2009

20.2 Ingångssidan

Innan vi går vidare måste litet av förvirringen kring vad den sida som inleder webbplatsen egentligen skall heta röjas upp.

Datatermgruppen förespråkar ”Ingångssida” – som lämpligen kan förkortas till ”Ingång” i menyer och sökväg – eller ”Förstasida”. 24-timmarswebben ”Startsida” (ett ord som enligt Datatermgruppen betyder den sida som webbläsaren är inställd att starta med). Du får välja vilken auktoritet du vill följa.

Är du inte auktoritetsbunden finns även den populära varianten ”Hemsida”, men ordet kan ge upphov till förvirring eftersom det också kommit att betyda hela webbplatsen. Däremot fungerar ”Hem” bra i menyer och sökväg. Personligen är jag förtjust i att korta ner det otympliga ”Startsida” till ”Start”, men det är förmodligen att bryta mot 24-timmarswebben.

Ibland döps ingångssidan utifrån sitt huvudsakliga innehåll och kallas ”Löpsedeln”.

Notera också att namnet till trots är det långt ifrån alltid här användaren kommer in. Hon kan komma till någon helt annan sida till exempel via ett bokmärke, en länk eller en sökning.

Rättelser och tillägg

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

10 Dec 2009

20.1 Hjälp ögat

Det finns tre principer som kan vara till stor hjälp för den visuellt utmanande miljö som många webbsidor utgör.

Skapa en visuell hierarki

Ge ögat en tydlig startpunkt på sidan och inom varje grupp (se nedan). Ge till exempel rubriken tillräckligt mycket svärta, storlek, luft eller något annat som får den att stå fram och ge ögat en tydlig punkt att börja på. Den grafiska formen skall ha en ordning inbyggd i sig, skall varsamt leda ögat från det viktiga till det mindre viktiga och att ge stödpunkter så att det inte går vilse.

Håll samman det som hör ihop och håll isär det från annat

Ögat strävar efter att ta hand om en sak i taget. Hjälp det att koncentrera sig genom att vara tydlig om vad som hör ihop, och vad som inte gör det.

Använd luft och linjer för att hålla samman och skilja. Även ganska små medel kan ge god ledning.

Var konsekvent

Om webbplatsen har ett tydligt och konsekvent visuellt språk – så att det som i någon mening är samma sak får samma utseende – lär sig ögat snabbt detta och har nytta av det när det skall tolka sidan.

Detta kan till exempel gälla placering och storlek hos rubriker och symboler, och hur linjer, luft och färg ger olika karaktär åt olika sorters innehåll. Det gäller också menyerna, där det är en klar fördel om de får samma utseende och placering på ingångssidan som i resten av webbplatsen.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

8 Dec 2009

20 Webbsidan

I allmänhet uppfattar man webbsidan som något som handlar om en sak – ungefär som en artikel i en tidning. Men om man tar en närmare titt på den ser man att den har en mängd olika delar och fyller många funktioner.

En av de stora utmaningarna man möter som webbformgivare är just att hantera en spretig mångfald av element som skall samsas på ett begränsat utrymme. Problemet brukar vara störst på ingångssidan, men även på vanliga webbsidor är det inte ovanligt att se både toppen av sidan och en spalt – ibland två – som löper ner längst med huvudinnehållet fyllda med diverse småinnehåll, navigationer och funktioner.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

7 Dec 2009

19.3.3 Spela inte samma ljud upprepade gånger

Om det finns ett ljud kopplat till någon händelse, exempelvis till att användaren kommer till ingångssidan, spela det en gång per session, inte varje gång användaren kommer tillbaka till ingångssidan.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

5 Dec 2009

19.3.2 Var återhållsam med ljud på webbplatsen

Ljud är en mycket stark uppmärksamhetsfångare, bär stark identitet och har utomordentlig förmåga att förmedla stämning.

Trots detta bör man vara mycket restriktiv med att använda ljud på webbplatsen. Många användare reagerar klart negativt på webbplatser som låter.

Detta kan vara en vanesak. Men det har också att göra med integritet, att inte vilja störa arbetskamrater.

Ljud i samband med till exempel en video eller någon annan slags multimedia som användaren valt att se är däremot inget problem.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

4 Dec 2009

19.3.1 Gör det möjligt för den som inte kan höra att ändå ta del av innehåll i ljud

Om information, funktion eller upplevelse förmedlas genom ljud, skall det även finnas en textmotsvarighet som så långt möjligt förmedlar samma sak. Se WCAG 1.1 (prioritet 1), sid 349.

Samma begränsningar och resonemang som i föregående råd gäller även för ljud. Texten behöver dock inte vara synkroniserad med ljudet.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

3 Dec 2009

19.2.1 Gör det möjligt för den som inte kan se att ändå ta del av innehåll, funktion och upplevelse i visuell multimedia

Till visuell multimedia måste det finnas en textmotsvarighet, så att även synskadade så långt möjligt får samma information, funktion och upplevelse. Se WCAG 1.1 (prioritet 1), sid 349.

Naturligtvis finns här en rimlighetsaspekt. Är multimediepresentationen något som roar men som inte har någon större funktion för webbplatsen är det inte någon direkt katastrof om man inte lyckas få till en fullgod textmotsvarighet och en del användare stängs ute. Om den å andra sidan är väsentlig måste man antingen lyckas med beskrivningen eller så måste man tänka om lösningen helt och hållet.

För multimedia vars väsentliga effekt är en sinnesupplevelse som inte låter sig översättas till ett annat medium, till exempel en vacker film eller en musikkonsert, räcker det att man uppger fakta om den, till exempel titel och vem som skapat den. Ibland kan det passa i sammanhanget att även beskriva den stämning som den förmedlar.

För interaktiva inslag som kräver syn bör man i första hand försöka ändra dem så att det kravet försvinner, men även där kan man tvingas att bara berätta i grova drag vad de är.

Synkronisera texten

Texten skall synkroniseras med det visuella, så att det visuella mediet och i texten visas parallellt. Se WCAG 1.4 (prioritet 1), sid 351.

Enklast löses detta genom att ge multimediet en textremsa, på traditionellt TV-vis.

Lägg på berättarröst

Så länge det inte finns webbläsare som klarar av att läsa upp text till multimediepresentation, måste det också finnas en berättarröst som läser upp texten, som en del av presentationen. Se WCAG 1.3 (prioritet 1), sid 350.

Hur man gör med berättarrösten om multimediepresentationen i sig redan innehåller ljud framgår inte av WCAG, utan man får här lita till omdöme och hantverksskicklighet, och sträva efter att på bästa möjliga sätt förmedla innehållet.

Tre versioner

Enklaste sättet att klara kraven är förmodligen att göra tre olika versioner av multimediepresentationen – en vanlig, en textad och en som både är textad och har berättarröst.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

2 Dec 2009

19.1.5 Använd multimedia för att förklara, förmedla och roa

Multimedia kan göra din webbplats mycket tillgängligare. Många människor har svårt att ta till sig information i textform och har mycket lättare att förstå samband och skeenden om de får se dem visuellt och höra dem. Visst finns det tillgänglighetsproblem, men att fokusera på dem kan dölja den viktiga insikten att multimedia, rätt använt, är ett fantastiskt sätt att öka tillgängligheten.

Speciellt gäller detta för komplexa samband och skeenden utsträckta över tid.

Naturligtvis är multimedia även ett utmärkt medium för att roa, och kan rätt hanterat ge en djupare och mer mångdimensionell bild av avsändaren än presentationer med enbart text och stillastående bilder.

Se även WCAG 14.2 (prioritet 3), sid 372.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

1 Dec 2009

19.1.4 Använd multimedieformat som har fria läsprogram för olika sorters datorer

En del format för multimedia kräver att användaren laddar ner ett insticksprogram. I de fallen bör minst en variant av multimediepresentationen finnas i ett format som har gratis program för både PC och Macintosh att ladda ner (så länge detta är uppfyllt gör det inget om det samtidigt finnas andra varianter som inte lyder detta råd).

Skapa en sida på webbplatsen som berättar litet om formatet och framförallt hur man bär sig åt för att ladda ner och installera en läsare, alternativt använd tillverkarens sida. Länka till sidan från alla ställen där du länkar till multimediepresentationer i formatet.

Använd inte format där insticksprogrammet kommer med spionprogram. (En sökning på Google brukar avslöja detta, de syndande programmen drar snabbt på sig mängder av ilskna omdömen.)

För 24-timmarswebben är detta råd ett skall-krav, eftersom det vore olämpligt för myndigheter både att utesluta användare med vissa sorters datorer och att tvinga sina användare att betala för att ta del av innehållet.

För intranät, där lämpliga läsprogram finns installerade på alla datorer, är detta råd inte relevant.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

30 Nov 2009

19.1.3 Multimedia skall vara lika tillgängligt som annat innehåll

Samma tillgänglighetskrav gäller för multimedia som för annat innehåll.

I den mån multimediepresentationen tagit över eller duplicerar webbläsarens gränssnitt har den också ansvar för att gränssnittet är tillgängligt. Det innebär bland annat att den måste följa standarderna User Agent Accessibility Guidelines och Authoring Tool Accessibility Guidelines (se www‌‌.anvandbart‌‌.se/‌‌ab/‌‌‌‌mm-lika-tillgangligt för länkar).

Innehåll i multimedia måste vara tillgängligt, antingen direkt eller genom att även finnas i en annan form.

Om multimediepresentationen har viktigt innehåll eller viktig funktion som inte finns någon annanstans är detta ett Skall, annars ett Bör.

Se även WCAG 6.3 (prioritet 1), sid 358, 8.1 (prioritet 1 & 2), sid 361, och 9.2 (prioritet 2), sid 362

Extra länkar

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

30 Nov 2009

19.1.2 Ge användaren möjlighet att stoppa multimediepresentationer

Användaren skall alltid ha en möjlighet att stoppa uppspelningen av multimedia (utöver att hon kan stänga webbläsarfönstret).

Se även WCAG 7.2 (prioritet 2), sid 360, och 7.3 (prioritet 2), sid 360.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

29 Nov 2009

19.1.1 Starta inte multimediepresentationer automatiskt

Ta inte över användarens dator. Var återhållsam med att starta multimediepresentationer automatiskt när användaren kommer in på sidan, om det inte framgår ur sammanhanget eller länken hon klickat på att så kommer att ske.

Speciellt illa omtyckta brukar multimediepresentationer som spelas som introduktion till webbplatsen vara. De används ibland av överentusiastiska webbmakare för att presentera eller sätta stämningen för webbplatsen. Men den stämning de orsakar är ofta irritation hos användare som kommit för att göra något och vill sätta igång med det, inte se på film.

Att det finns en ”skip intro” som kan avbryta räddar inte situationen.

Se även WCAG 7.2 (prioritet 2), sid 360, och 7.3 (prioritet 2), sid 360.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

27 Nov 2009

19 Multimedia

”Multimedia” eller ”multimediepresentation” är en samlingsterm som i webbsammanhang betyder ungefär allt som inte är text eller stillastående bilder. Det kan vara filmer, ljud, presentationer, Flash-filmer, javascript eller interaktiva program som ligger som en del av sidan eller helt tar över fönstret, etc.

Det kan tyckas underligt att ta upp ljud, filmer och program i avdelningen om grafisk design, men det är ett exempel på hur nya medier tvingar oss att lämna pappers­perspek­tiv­et.

Det finns naturligtvis väldigt mycket att säga om multimedia, men en djupare genomgång skulle kräva en bok till. Här kommer därför bara en del användbarhets- och tillgänglighetsaspekter tas upp.

Se även föregående kapitel om animationer, där det finns råd kring hur man gör rörliga inslag på sidan tillgängligare och hur man undviker att utlösa epileptiska anfall.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

26 Nov 2009

18.1.4 Använd inte animation för att fånga uppmärksamhet

Eftersom animation är en så stark uppmärksamhetsfångare, är det frestande att använda det för att dra användarens uppmärksamhet till sådant som är viktigt.

Detta är emellertid ett grepp som fungerar allt sämre. Användarna har lärt sig att associera animationer med reklam, och att något försöker dra uppmärksamheten till sig har numera paradoxalt nog blivit en signal om att det inte är något man behöver lägga märke till.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

24 Nov 2009

18.1.3 Kör animationen en begränsad tid

Ett bra sätt att göra animationer mindre störande är att bara köra dem en begränsad tid eller ett begränsat antal gånger. Låt helst inte rörelsen fortsätta mer än tio sekunder efter det att sidan laddats.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

19 Nov 2009

18.1.2 Undvik animationer intill text

Den mänskliga hjärnan är programmerad för att reagera på rörelse och förändring. Därför är det svårt att koncentrera sig på något om det strax intill finns något som förändrar sig.

Av denna anledning bör text som skall läsas inte sättas nära något som är animerat – helst bör hela sidan vara fri från sådant som rör sig och blinkar.

Detta råd var tidigare kopplat till WCAG 7.2, sid 360, men eftersom många webbläsare numera låter användaren stänga av animationen med esc-knappen är den riktpunkten inte aktuell längre.

24-timmarswebben är strängare och rekommenderar att animationer om möjligt inte används alls. Om animationer används skall användaren kunna styra rörelsehastigheten eller stänga av dem (det senare kravet är dock att slå in en öppen dörr, eftersom moderna webbläsare redan låter användaren göra det).

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Nov 2009

18.1.1 Använd inte blinkningar som kan utlösa epileptiska anfall

Regelbundna blinkningar i vissa frekvenser kan utlösa epileptiska anfall. Via www.anvandbart.se/ab/blinka-inte kan du läsa om vad som skall undvikas.

Se även WCAG 7.1 (prioritet 1), sid 359.

Extra länkar

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

18 Nov 2009

18 Animationer

En sak som definitivt skiljer webben från papper, är att saker på sidan kan röra sig. Dels i form av multimedia, som vi återkommer till i nästa kapitel, Multimedia , sid 72, dels i form av mindre rörliga bilder – animationer – på sidan. (”Animation” i betydelsen tecknad film hör mer hemma i nästa kapitel.)

Animationer kan vara användbara, men det finns flera saker man måste tänka på innan man tar dem i bruk.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

17 Nov 2009

17.2.1 Ge webbplatsen en sajtikon

Webbplatsen behöver även en speciell minimal version av logotypen – en så kallad sajtikon (på engelska favicon). Denna syns tillsammans med webbadressen i adressfältet, men även i bokmärkes/favoritmenyn.

Sajtikonen är ofta inspirerad av logotypen, men eftersom utrymmet är så ytterligt begränsat brukar den oftare ta fasta på en detalj än på helheten.

Bild 13. Sajtikonen är en igenkänningssymbol för webbplatsen, som till exempel hjälper användaren att hitta den bland sina bokmärken.(www.ams.se)

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

16 Nov 2009

17.1.1 Gör versioner av logotypen speciellt för webben

Det är inte alla logotyper som klarar att placeras på webben i sitt originalutförande. Det begränsade utrymmet tillsammans med datorskärmens grova upplösning kan till exempel göra dess text oläslig. Det kan därför behövas en speciell webbversion.

Det brukar också finnas behov av ännu mindre versioner av logotypen för till exempel annonser och samarbetsprojekt.

Att bara minska ner den ordinarie logotypen gör den vanligen oläslig och ful. Istället bör ett antal små logotyper, i fasta storlekar, göras i ordning. Ibland är det nödvändigt att justera logotypens typografi för att göra den läslig.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

16 Nov 2009

17 Logotyp

På en webbsida har logotypen nästan alltid tre viktiga funktioner. Först och främst skall den vara ett igenkänningstecken för webbplatsen och ofta även berätta vem som är avsändare. Men den är också en länk som användarna kan klicka på för att komma till ingångssidan – mer om den senare användningen i Besökaren skall kunna ta sig direkt till ingångssidan från alla sidor, via logotypen och en textlänk, sid 122.

Ur bloggen:

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

14 Nov 2009

16.1.3 Ge symboler en konsekvent stil

Eftersom symboler används på många ställen på en webbplats, är de en utmärkt möjlighet att skapa identitet. Det är därför viktigt att symbolerna inte ser ut som om de vore hämtade från olika clip art-samlingar utan har en gemensam och genomtänkt stil.

Bild 12. Symbolerna på Riksdagens webbplats har under lång tid skurit sig mot den annars prydliga designen.

Efter en redesign nyligen ser de numera ut att komma från samma ställe. (www.riksdagen.se)

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

13 Nov 2009

16.1.2 Använd symboler på ett konsekvent sätt

Själva idén med en symbol är att den symboliserar något. Därför får inte samma symbol användas för att symbolisera olika saker.

Bild 11. Fram och tillbaka, hit och dit. Pilarna har blivit en överanvänd symbol och de olika betydelserna krockar med varandra. (www.skandiabanken.se)

Se speciellt upp med pilar. Det faller sig ofta naturligt att visualisera olika händelser som förflyttningar – man går framåt, bakåt, stiger uppåt, gräver sig ner. Det är ett symbolspråk som ligger nära till hands i många sammanhang – alltför många. Det är lätt hänt att pilar börjar symbolisera en mängd olika och orelaterade saker.

Pilen är förmodligen webbens mest överutnyttjade symbol.

Se även WCAG 13.4 (prioritet 2), sid 369.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

12 Nov 2009

16.1.1 Komplettera symboler med text

Utgå inte från att symbolerna är intuitiva eller att användarna lär sig dem, utan komplettera dem alltid med en förklarande text. Undantag kan dock göras i trånga utrymmen på webbplatser med vana användare. I de fallen bör dock en knappbeskrivning läggas in som title-text.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

11 Nov 2009

16 Symboler

Ikoner och symboler har länge använts på datorer för att få in mycket funktion på ett begränsat utrymme. Det är därför inte förvånande att de tidigt blev populära även bland dem som formgav för webben.

Med tiden har dock vuxit fram en insikt om en avgörande skillnad mellan datorns gränssnitt och webbens – medan datorns utseende är centralt kontrollerat, och symbolernas användning därför reglerad och konsekvent, har varje webbplats frihet att uppfinna sina egna. Därför har webbens symboler aldrig fått samma inlärningseffekt som datorns.

Idag har symbolerna med några få undantag mest en dekorativ roll på webben, och har nästan alltid text intill sig som förklarar vad de betyder.

UR ANVÄNDBARHETSBOKEN

10 Nov 2009

15.3 Webbsäkra färger

När det var vanligt med skärmar som visade bara 256 färger brukade webbformgivning anpassas till en begränsad färgskala som passade dessa skärmar – de webbsäkra färgerna. Numera är den gruppen nere i under en halv procent 5 och det finns inte längre någon anledning att ta särskild hänsyn (alla färger syns för dem, men kan bli fula).

5 Maj 2005. Se www.anvandbart.se/webbsakra-farger för aktuell statistik.