Jag tror det finns en mycket intressant idé i den här skissen av en kalender där det som först syns inte är vad jag skall göra utan vem jag skall göra det med:

Dels skulle jag bli mycket gladare om det såg ut så här när jag tittar i min kalender. Dels har vi människor mycket lättare att minnas och tänka kring saker som har med andra människor att göra, än kring saker som abstraherats till en uppgift att utföra.

pebbleRoad Studios har skapat en utmärkt liten guide för hur man skapar en webbprofil

Via “Fredrik Wackå”:http://www.wpr.se/2006/05/skapa-webbriktlinjer/

Gick för en tid sedan in på Skatteverket för att deklarera elektroniskt. Möttes av detta:

skatteverketsCertifikat.gif

En bra illustration till att i säkerhetssammanhang måste man få detaljerna helt rätt – blir det litet fel blir antingen användaren orolig att hon håller på att bli lurad, eller så lär hon sig att inte vara så noga med detaljerna.

“Accepterar du certifikatet från webbplatsen ‘www1.skatteverket.se’?” Jag gick in på “www…”, inte på “www1...”. Vad betyder 1:an? Är jag utsatt för phishing (att någon har gjort en webbplats som liknar Skatteverkets i syfte att komma över hemliga uppgifter från mig)?

“Säkerhetscertifikatet har utfärdats av ett företag som inte är säkert.” Finns det alls någon anledning för mig att inte omedelbart fly från denna webbplats?

“Säkerhetscertifikatet har inte förfallit och är fortfarande giltigt.” Hur skiljer sig detta från “är gilitigt”? Varför denna språkligt omotiverade tonvikt vid att det kan förfalla – det låter nästan som att man förväntar sig att det skall göra det vilken minut som helst.

“Varning: ‘www1.skatteverket.se’ försäkrar att innehållet är säkert. Du bör endast installera/visa innehållet om du litar på att ‘www1.skatteverket.se’ gör denna försäkran.” Meningslös utsaga. I början berättar den att ‘www1.skatteverket.se’ gjort en försäkran, i slutet uppmanas jag att ifrågasätta om föräkran är gjord. Kanske försöker de skriva “om du litar på www1.skatteverket.se”. Kanske försöker de skriva att det inte är säkert att försäkran gjorts (trots att det står det).

Och vad betyder knappen “Alltid”?

Det räcker med att en detalj är fel för att förlora användare i ett sådant här sammanhang. Här är en räcka av felaktigheter och oklarheter (inte alla under Skatteverkets kontroll, men alla drabbar dem likfullt). Hur användarna reagerar vet jag inte, men jag tror detta kan leda till två saker:

  • En del kommer inte att våga använda tjänsten
  • En del kommer att dra slutsatsen att den nog är legitim, det slaffsiga utförandet till trots – och lära sig att sänka sin misstänksamhet. Vilket gör det lättare för riktiga bedragare att lyckas på nätet.

Gerry McGovern propagerar för att navigation måste vara fokuserad. Att alltid presentera alla möjligheter leder bara till förvirrade användare.

“Good web navigation design is not about giving people lots and lots of choices. It is not about second guessing decisions we have made. It’s not about asking what if we want to get back to where we were. It’s about looking forward, not about looking backward. ... Your job is not to design for all possible directions someone might want to take. That leads to a cluttered website and it will clutter the mind of and overload the attention of your customers.”

Läs mer:

Det finns en övertro på vad statistisk analys kan göra, som drabbar både myndigheter och företag. Ett exempel från den senare sfären är Zip.ca, där man kan hyra DVD-filmer. I ett försök att stimulera försäljningen har de tydligen låtit ett statistikprogram räkna ut kundens smak och sända extra DVDer.

Hur programmet räknar ut vem som skall ha vilken extraskiva kan jag bara spekulera om. Men eftersom porr utgör en inte oväsentlig andel av de skivor som hyrs ut via denna sorts ‘behöver inte visa ansiktet’-service, så finns där säkert en och annan statistisk slutsats att dra.

Problemet är bara att det som är en statisktisk sanning för en grupp inte alls behöver vara sant för en individ i den gruppen. Och att sända ut porr till kunder för att datorn räknat fram att de är ‘typen som tittar på sånt’, kanske inte är det bästa sättet att sköta sina kundrelationer.

Läs mer:

Ytterligare en ögonkamera som följt var användaren hittar (tidigare ögonkamernotiser: Var användaren tittar på webbsidan och F-format mönster präglar läsning av webbsidor). Denna gång inte presenterat som en värmebild utan som en film där man kan följa en användares rörelse över sidan och genom webbplatsen.

Seth Godin kommenterar och drar några lärdomar, bland annat att dålig webbdesign kan vara bättre än bra. Personligen tror jag dock han överskattar betydelsen av det avvikande – och att anledningen till att användaren inte tittar på annonser är att hon inte är intresserad av dem, snarare än att de utgör en välkänd form.

Via “GUUUI”:http://www.guuui.com/posting.php?id=1782

Läs mer:

IA THINK ger tips för Conducting Effective Design Review Meetings.

“I think one of the most challenging activities in design consulting is the design review meeting – presenting your ideas and concepts to the client. It is also the most interesting and rewarding. In the best of circumstances there is a lively exchange of ideas that takes the design to a whole new level. In the worst of circumstances, the meeting devolves into a bunker mentality, with people steadfastly defending their terrain and firing from all directions. As the meeting leader it’s your job to encourage the first scenario and prevent the second scenario.”

Också Cooper delar med sig av tips kring detta, men på en mer detaljerad nivå.

“We have a saying around the office: ‘If you can’t explain the design, it must not be right yet.’”

Läs mer:

Varför skall vi som älskar att ropa våra frågor tvingas använda både utrops- och frågetecken‽ Skall aldrig få våra slitna fingrar få vila‽

Men är då inte Microsofts initiativ att inkludera en interrobang i sina nya typsnitt lösningen på vårt dilemma‽

Föga förvånande går nu diskussionens vågor höga – vem kan älska en sådan bastard‽ undrar motståndarna. Har ni ingen fantasi‽ replikerar tillskyndarna. Men varför skall de som inte har rätt typsnitt installerat tvingas se på en liten låda istället för detta vackra tecken‽ Och är det verkligen vettigt att den variant som spanjorerna behöver för att inleda sina utropsfrågor kommer att heta gnaborretni

Sist men inte minst: när nu Microsoft beslutat sig för att satsa på tecknet, hur kommer det sig att Firefox klarar att visa det medan Internet Explorer misslyckas‽

31 May 2006

Usel resebokningssajt

Travelaid har testat resebokningen på Apollos sajt – och sågar den fullständigt. En bra lektion i hur det inte skall göras.

Uppdaterat: Ticket testat

Via Beta Alfa

Läs mer:

I ett slags bloggpingis har ytterligare en historia om usel service dykt upp. Denna gång är det Jimmyroq som delar med sig av sin erfarenhet av hur det är att få mobilen servad av Aircall. (Uppdaterat: jimmyroq blir anklagad för lögn och hotad av någon som påstår sig arbeta på Aircall.)

Berättelserna (se även Sälj On, Service Off och Dell Hell – hur usel service äntligen fick sitt straff) bildar ett mönster – speciellt när de sätt samman med egna och andras erfarenheter.

Vi har en bransch som när de säljer sina prylar – datorer, mobiltelefoner etc. – gärna framhåller dem som nödvändigheter för att hänga med i modernt liv. Men som har servicen organiserad så att om det blir problem får kunden vara utan sin nödvändighet i veckor eller månader innan hon får den tillbaka.

Märk väl att detta inte beror på att någon servicetekniker jobbat intensivt i veckor eller månader för att hitta problemet, utan allt utom en bråkdel av tiden är liggtid. Prylar blir liggande i kö i väntan på att någon skall titta på dem. Och när någon väl gör det och hittar delen som behöver bytas ut, drabbas man av just in time-filosofin, som går ut på att ingenting skall hållas i lager och ingenting därför kan göras i tid, utan prylen läggs på hyllan igen i väntan på att reservdelen skall levereras (eller där filosofin drivits som längst, tillverkas).

Den som är konspiratoriskt lagd lockas att fundera över om inte de långa servicetiderna också är en strategi för att få kunderna att låta bli att utnyttja garantin, utan istället välja att leva med mindre fel, alternativt under tandagnisslan köpa nytt eftersom man helt enkelt inte klarar sig utan dator eller mobil så länge som man av erfarenhet vet att det kommer att ta att få den lagad.

Men förklaringen är förmodligen enklare. Trots att moderna prylar är datoriserade och därför binära (1 eller 0, på eller av), så är felen ofta analoga. Ibland fungerar prylen, ibland inte. Glappkontakter, opålitliga komponenter och buggar i mjukvaran ger den värsta sortens fel (åtminstone sett ur serviceteknikerns synvinkel): sådana som bara krånglar ibland.

Det är naturligtvis nästintill omöjligt att laga något om man inte ser vad som är trasigt. Och att hitta de opålitliga felen är svårt. Det räcker sällan med att knäppa på aparaten och låta den vara igång ett dygn (som tydligen är OnOffs sätt att felsöka). Prylen måste användas, en alltför dyrbar manuell process för serviceverkstäderna.

Man kan ha förståelse för det. Men vad som är svårt att acceptera är när de sedan gör sin undermåliga felsökning till norm och menar att prylen inte är trasig eftersom de inte hittat något fel.

Läs mer:

Sedelärande historia om hur en bloggare blev utsatt för Dells usla service och bedrägliga serviceavtal – och lyckades ge igen.

Händelseförloppet som startade det hela. (Läs nerifrån och upp)

Den mediabuzz som sedan följde.

Läs mer:

29 May 2006

Sälj On, service Off

Sorglustig historia om hur OnOff låter policy ersätta tankeverksamhet

“Sambon föreslår att vi får en ny apparat istället då eftersom garantin gäller och eftersom det verkar vara ett fel som är svårt att hitta. OnOff-chefen påpekar att de har en policy och den innebär inte att byta ut maskiner som det inte är något fel på. Sambon påpekar att han vore lite dum i huvudet om han skulle bära runt på en felfri dvd och försöka få den utbytt. OnOff-chefen uppskattar inte ironin. Istället påpekar han att de har en policy.”

Notera incitamentsprogram OnOff skapat åt sig själva: om de misslyckas att hitta felet får de ut 400:- extra i felsökningsavgift. Undrar om de tagit logiken fullt ut och ger servicepersonalen mer betalt ju färre fel de hittar.

Läs mer:

University of Illinois har samlat ett stort antal bästa sätt att göra en webbplats tillgänglig, både enligt den amerikanska 508 och enligt europeiska tillgänglighetsstandarden WCAG.

alt-texter på bilder har blivit något av en symbol för om en webbplats är tillgänglig eller ej. Men för funktionshindrade användare finns det andra saker som är långt viktigare: ett tydligt språk, enkel layout, bra navigation och länkar som syns tydligt och som berättar vart de går, toppade listan i en undersökning som User Vision gjort: Disabled web users rank their usability priorities. En fjärdedel av de synskade svarade till och med att alt-texter inte var viktiga alls för dem.

Här är de (enligt undersökningen) fem viktigaste sakerna du kan göra för att göra din sajt tillgänglig:

  • Sökning på sajten
  • Sajtkarta
  • Tydliga, väl formulerade länkar
  • Navigation inom sidan
  • Möjlighet för användaren att själv ställa in textstorlek

Handikappstandarden WCAG 1 är ett illa skrivet och svårbegripligt hopkok av stort och smått. Därför är vi många som sett fram mot den nya versionen, som lovat att ta ett genomtänkt helhetsgrepp.

När den nu äntligen är på väg att bli klar, efter flera års väntan, verkar det dock som att vi är ur askan i elden. Den nya standarden är, åtminstone enligt Joe Clark, helt sönderkommittéad, fullständigt obegriplig och på flera punkter ett steg bakåt för tillgängligheten jämfört med dagens standard.

“...WCAG 2 will be unusable by real-world developers, especially standards-compliant developers. It is too vague and counterfactual to be a reliable basis for government regulation. It leaves too many loopholes for developers on the hunt for them. WCAG 2 is a failure, and not even a noble one at that.”

I ett försök att hitta ett sätt att använda handikappstandarden som fungerar i praktiken, har sajten WCAG Samurai startats.

Denna artikel om skillnaden mellan ‘caption’ och ‘subtitle’ hjälpte åtminstone mig att bättre förstå några av detaljerna i Joe Clarks angrepp.

Oftast så är det ingen motsättning mellan användarvänlighet och tillgänglighet, det som är det ena är också det andra. Men det finns tillfällen när de kolliderar.

Ett av de svåraste fallen är valboxmenyer (de där drop-down-listorna som faller ner som rullgardiner och där man kan välja ett alternativ). För de flesta användare är det bäst om de reagerar så snart man gjort sitt val och släpper musknappen. Men ett sådant beteende gör dem otillgängliga för användare som inte kan använda musen utan är hänvisade till tangentbordet. För dem är det långt bättre om man först väljer från valboxen, och sedan måste klicka en OK-knapp innan något händer.

Jag brukar därför propagera hårt för det senare alternativet när jag ger råd kring webbdesign, eftersom det trots allt är bättre med lite användarovänlighet för en stor grupp än total otillgänglighet för en liten. Men härom veckan fick jag mothugg av en kille som menade att det inte är någon motsättning, och som skickade mig ett javascript som löser problemet.

Så långt jag kan bedöma ser det lovande ut. Men jag har inte haft möjlighet att testa på alla de olika typer av webbläsare som finns, så testa gärna själv – speciellt om du har någon litet mer ovanlig webbläsare.

Accessible JavaScript onchange select menu

Jämför Yahoos nya förstasida med Google. Två konkurrerande bolag med ambitioner som i hög grad överlappar varandra. Men tilltalet kunde inte vara mer olika. Blir det det komplexa kompletta eller det enkla som går segrande ur striden?

Läs mer:

Ytterligare ett exempel på hur komplexa informationssystem misslyckas med att leva upp till sina löften. Den här gången är det amerikansk militär i Irak vars högteknologiska informationssystem misslyckas med att leverera information till dem som behöver den, medan motståndarnas improviserade nätverk av mobiltelefoner och epost fungerar betydligt bättre.

“‘They’re more effectively networked than we are…They have a worldwide, secure communications network. And all it cost them was two dinars.’” Hammes

Läs mer:

Hittar detta tangentbord, vars högra halva också är en mus, i M3. Ett övergenialt sätt att slippa lyfta handen från tangentbordet för att använda musen. Och en utmärkt anledning att introducera det japanska låneordet chindōgu.

Rakt översatt betyder det ovanligt (‘chin’) verktyg (‘dōgu’), och har blivit en samlingsbeteckning på uppfinningar som visserligen löser ett problem, men medför så omfattande sociala eller praktiska problem att de är oanvändbara. Chindōgu har utvecklats till en egen konstform, ett slags anarkistiskt ifrågasättande av nytta och konvention.

Det är ett ord som jag ibland känner behov av när jag skall beskriva produkter från IT-industrin. Och då syftar jag inte bara på tangentbordet ovan.

Mer om chindōgu:

Andra saker som (i mitt tycke) är chindōgus:

Läs mer:

Finns ingen anledning att vara långrandig. Här är de 25 frågor som bör besvaras i en marknadsplan.

Uppdaterat: Annars kan man läsa den här steg-för-steg-beskrivningen av hur man gör en marknadsplan.

Läs mer:

Melodifestivalen. Finland har just bevisat värdet av att ha en egen stil.

Kommentarfunktionen är tillbaka - nu skyddad av en enkel instruktion som människor inte har något problem att förstå, men som förhoppningsvis spam-datorerna går bet på. Skall blir spännande att se hur länge det dröjer innan spammarna överlistar systemet igen... Så passa på att kommentera nu, man vet aldrig hur länge det varar!

Läs mer:

De nya tekniker som brukar betäknas med samlingsnamnet ajax leder till nya tillgänglighetsproblem. (Inte så förvånande, för när har inte något nytt lyckats skaka webbens ganska bräckliga tillgänglighetsstöd?)

Framförallt uppstår problem när delar av sidan byts ut, eftersom det inte finns något riktigt bra sätt att underrätta skärmläsare om att detta skett.

456 Berea Street skriver mer om detta och länkar till flera intressanta texter samt tester av ajax-sajter som gjorts med skärmläsare.

Värmebild över vart ögonen går på Marks & Spencers förstasida. Menyn längs vänsterkanten, drar till sig mycket uppmärksamhet, men den stora bilden mitt på sidan får inte alls samma uppmärksamhet.Ögonkamerastudier över hur användare tittar på fem olika webbplatser, tillsammans med utförliga kommentarer.

Intressant att se är hur lite själva sidan lockar ögonen, trots den stora bilden. De söker sig istället till menyn (om man inte som Amazon lurar sina användare genom att sätta en säljpuff på en plats där användarna förväntar sig navigation). Det ger anledning att fundera över om den nuvarande tendensen att göra menyer med minimal text för att de inte skall ta för mycket utrymme är det bästa sättet att disponera sidan. Åtminstone av dessa mätningar att döma verkar innehållsytan på startsidan ha liten betydelse för att dra in användaren i sajten.

Undersökningen är gjord med ett förhållandevis stort antal försökspersoner, fyrtio. Annars brukar många undersökningar som avslöjar “sanningen” om användarbeteende vara baserad på mycket tunnt statistiskt underlag.

I ett fall har de också undersökt hur män respektive kvinnor tittar, och fått ett resultat som antyder att kvinnor är mer text- och män mer bildorienterade.

Se även tidigare notis om användarbeteende fångat med ögonkamera.

I ett djärvt mentalt språng tar A Think en undersökning om hur läkares yrkesskicklighet utvecklas (de blir sämre ju längre de jobbat, utom kirurgerna som blir bättre) och skapar ett nytt argument för användartester:

“...an overlooked aspect of usability testing is how important it is to becoming a proficient, creative designer. Continued exposure to how users react to your designs provides that critical component of successful practice: feedback.”

Sudoku är ett typexempel på styrkan hos det enkla. Men vad hade hänt om sudoko hade utvecklats av Microsoft?

Sudoku-bräde fylld med krav från marknadsavdelningen m.fl. på vad som skulle kunna göras bättre.

Läs mer: