Monty Python, vars sketch om konserverad skinka inspirerat till att reklammail kallas spam har satt upp en pjäs på Broadway – Spamalot. Dock visade det sig att programmeraren bakom pjäsens sajt klantat sig, så att ca 19 000 prenumeranter på pjäsens nyhetsbrev har fått sina e-postadresser exponerade, och nu kan vänta sig att få en massa – spam.

NYPL Digital Gallery – 275 000 bilder, mestadels (?) historiska, fritt tillgängliga för icke-kommersiellt bruk. En fantastisk bildskatt, lätt att gå vilse och förlora en halv dag i.

300 bra – och gratis – fonter

As a web designer, you know that Verdana can get real old real fast. But you also know that there are millions of free fonts on the internet and most of them are horribly bad. Here’s a secret: not all truetype fonts are bad. Some of them are quite classy. The truth is you dont have to be rich and able to afford postscript fonts in order to look professional.

I’ve collected 300 of my favorite truetype fonts that can be used for design works. Here they are free to download

Infontology har en intressant notis om att Amazon patenterat en metod för att dra slutsatser om sina kunder utifrån köpbeteende, närmare bestämt om gåvor och vilka slutsatser man kan dra om kundernas släkt- och vänkrets. I patentansökan framgår klart att dessa slutsatser kommer att vara åtminstone delvis fördomsbaserade – om någon får dockkläder dras slutsatsen att det är en flicka, likaså om pastellfärger väljs.

Men fördomarna går djupare än så, de utgör själva metodens kärna.

Statistik är ett verktyg för att dra slutsatser om en grupp. När den tas utanför sitt område och används för att dra slutsatser om en individ så hamnar den precis på definitinen av vad en “fördom” är – att tro saker om en människa utfrån vilken grupp hon tillhör.

Vi har ganska bra varningssignaler om detta när vi hör det från en människa – om någon säger “ett barn som får dockkläder till present är en flicka” eller “han är invandrare och invandrare brukar vara tjuvar” ringer fördomsklockan. Men när det förkläs till statistisk sanning och datoriseras har det lättare att slippa förbi.

Det är irriterande nog för den pojke som någon gång i sin barndom tyckte om att leka med dockor, och som sedan får valsa runt i systemen långt upp i tonåren med slutsatsen “flicka” klistrad på sig och får reklamerbjudanden utifrån denna etikett.

Det är skrämmande och farligt när dessa fördomssystem används för att dra slutsatser om vem som är terrorist, baserat på folkgrupp och vilka böcker man lånat på biblioteket.

Joel on Software ger ett bra exempel på att en tom lista behöver behandlas på ett annat sätt än en lista med innehåll, och på den lilla lilla skillnaden mellan ett kolon och en punkt.

Alt-texter är svåra att korrekturläsa, eftersom de inte syns på sidan. Men den här favleten visar dem.

list alt är ett alternativ som också visar om det är så att alternativtexten saknas (dåligt) eller bara är tom (oftast ett tecken på att den inte behövs), men den fungerar bara med Mozilla-baserade webbläsare (t.ex. Firefox).

SCP bjuder på ett skolboksexempel på Ali Baba-navigation – navigation som kräver att man kommer på det magiska ordet eller den magiska gesten för att få sajten att öppna sig.

Om man påstår sig syssla med “integrerad kommunikation” skulle det ju vara bra med litet integrerad kompetens. Men här är det uppenbart att det är reklamnissarna som bestämmer, och som tror att deras tänkande fungerar lika bra i alla medier.

Ledsen SJ, men användare läser inte instruktioner. Och i synnerhet inte instruktioner i slutet av en lång text satt med litet typsnitt. Så detta är inte en bra plats att berätta att det finns ytterligare tåg att välja på.

Software Architecture that supports Usability är en ambitiös genomgång av ett stort antal olika definitioner av användbarhet, grundläggande modeller och termer.

Från sammanfattningen:

“Below are the usability attributes that most authors agree:

• Learnability, which is composed of two complementary aspects: how quickly users can learn to use the system for the first time and how easy it is to remember how to operate the system after not having used it for some time.

• Efficiency of use, which refers to how efficiently the user performs a task using the system, that is, this attribute measures the efficiency of the software system used by the user. Note that this attribute is not the same as the classical quality attribute of efficiency, understood as system efficiency.

• Reliability of use. Again, this parameter is not to be confused with system reliability. It refers to the reliability of the user performing a task using the system. Therefore, this attribute refers to the errors made by the user when using the system, not the system errors.

• Satisfaction is the most subjective attribute and refers precisely to the user’s subjective view of the system.
  
  However, we found that these usability attributes are very far removed from software design, that is, the effect that these attributes have on software architecture cannot be determined directly. Therefore, the approach that we followed was to decompose these attributes into intermediate levels of concepts that are increasingly closer to the software solution. The first one of these concepts was the usability properties. They represent particular usability issues that HCI researchers have proposed to help developers to build usable systems. We compiled these design heuristics and principles that different authors suggest for developing more usable systems arrived at the following usability properties for a software system:

• Keeping the user informed. The system should inform users at all times so that they know what is going on.

• Error management. The system should provide a way to manage errors. This can be done by error correction or error prevention.

• Consistency. The system should be consistent in all aspects of interaction, that is, in the interface and in the way we provide functionality.

• Guidance. We should provide informative, easy-to-use and relevant guidance and support both in the application and in the user manual to help the user understand and use the system.

• Minimize cognitive load. Systems should minimize the cognitive load, e.g., humans have cognitive limitations, and systems should bear these limitations in mind.

• Explicit user control. Users should feel that they are in control of the interaction.

• Natural mapping. The system should provide a clear relationship between what the user wants to do and the mechanism for doing it.

• Ease of navigation. Systems should be easy to navigate.

• Accessibility. Systems should be accessible in every way that is required. This property includes internationalization, multi-channeling and accessibility for disabled people.”

Söt historia om ett nytt sätt att mötas (eller inte mötas) och om hur mycket ett ändrat foldernamn kan betyda.

Råd om hur man gör Javascript tillgängligt.

Mer av samma: Till den kommande versionen av handikappreglerna kommer att finnas ett dokument med råd om hur man bör hantera Javascript – eller ECMAScript som det heter på W3C-språk. Än så länge syns det att det är ett utkast, men där finns ändå en del goda råd.

Från Viceversa

Uppdaterat: Se även pennstället.

Ett för ovanlighetens skull väl genomfört exempel på urvalsnavigation – steg för steg kan man skärpa sina kriterier, tills ett lagom antal datorer återstår att välja mellan.

Karta där man i nästan realtid kan se hur bloggar runt om i världen uppdateras. Fascinerande att sitta och följa hur text efter text skapas runt om i världen.

Via Det perfekta tomrummet

Ibland kan även en e-handelsplats nå stora filosofiska djup.

Typ. Men BBC:s From Arial to Wide Latin ligger på nätet, så det går.

“Ian Peacock explores how the fonts we choose are sending secret subliminal messages about who we are. The fonts we dress our words in are arguably as much of a fashion statement as the clothes we wear.”

... att ta en paus från det man pratar om.

(Bild från konferensanläggning.)

I onsdags hade Aktuellt som en av sina stora nyheter att kvinliga domare friar betydligt oftare än män i våldtäktsfall (sändningen kan åtminstone några dagar till ses via Aktuellts sida)

Grunden för påståendet var i och för sig statistiskt svagt, hade fyra till av de 42 rättegångar kvinnor hade hand om lett till fällande dom, hade det inte varit någon skillnad.

Men det intressanta med inslaget är valhäntheten i att hantera en nyhet som inte stämde med etablerade fördomar. Två gånger framfördes teorin att den manliga miljön i domstolarna fick kvinnor att döma på detta sätt (medan den tydligen inte påverkade männen lika mycket). En kommentator menade att kvinliga domare blev “överdrivet objektiva” i våldtäktsmål (underförstått är alltså objektiv något en domare skall vara med måtta).

Att det kunde vara de manliga domarna som dömde fel (att de t.ex. låter sitt förakt för eller hat mot våldtäktsmän driva dem till att vara “underdrivet objektiva”) reflekteras överhuvudtaget inte över. Genomgående i hela inslaget är att det är de kvinnliga domarna som är avvikelsen, männen som är normen.

Jonathan Boutelle tittar på affärssystem och konstaterar att en svaghet hos många av dem är att det inte går att bryta mot reglerna. De saknar “fudgeability” (dvs “fixbarhet” eller “mickelmässighet“) och insikten att det är en nödvändighet för de flesta affärsprocesser att då och då sträcka reglerna eller att särbehandla vissa fall.

En annan insikt som saknas är att känsliga delar av processen ibland måste kunna avhandlas utanför systemet, till exempel över telefon, för att undvika att lämna efter sig spår som kan bevisa att man inte följt reglerna fullt ut.

“A signed paper document can have additional data added to it after being signed. Notes in the margins of a paper document can inform other actors that the document should be processed in a particular way. Documents can be faxed to processors who are likely to be understanding of the particular type of situation represented by the document. There is no log that records if a piece of paper is moved from the bottom of a stack to the top. Voice is even more fudgable, and is a critical aspect of most existing business processes: it leaves no paper trail at all, and is usually the medium of choice for any sensitive information.

No business process can function without this flexibility: but enshrining “rule – bending” in a computer system risks giving it the “company seal of approval”, and thus opening the company up to legal liability for the behavior.”

I en artikel på ett likartat tema ifrågasätter James Robertson realismen i att skapa arbetslflöden (workflow) för publiceringssystem, och menar att det ofta leder till att det egentliga arbetet flyttar ut ur systemet:

“In many cases, the creation or editing of content is split into two phases. There is the initial ‘collaborative’ phase of content editing, which is left to be managed ad-hoc via e-mail or printed copies. Only when the content has been finalised (in Word format, etc) is it submitted to the linear workflow for final approval.”

The Elements of User Experience

Gick in på Bokus och direkt från startsidan till Dan Browns nygamla bok "Änglar och demoner" (utan att passera några andra sidor eller böcker). Och hittar detta, längst ner på sidan: Snacka om änglar och demoner.

Ett ord jag ser dyka upp allt oftare är "kvalitétssäkra". Det används när man vill ha kontroll, men inte kan eller vill säga detta rakt ut. Istället kräver man att texter/webbsidor/processer skall kvalitétssäkras (och att man själv eller den egna organisationen är den som skall göra det).

Ordets lockelse är lätt att förstå. Det är ju svårt att argumentera mot något som ger sig ut för att öka kvalitén, även om alla vet att det egentligen handlar om vem som skall få sista ordet.

Men ordet i sig bär på en inre svaghet - "ssä"-kombinationen gör det Gollumlikt. "Vi måste kvalitétsssssäkra ringbäraren."

En betydligt bättre artikel om användningsfall publicerad i The interaction designer’s coffee break.

Jag tror problemet med användningsfallsdiagram är att de är för enkla. Egentligen är det fånigt att de är diagram överhuvudtaget, innehållsmässigt är de knappt mer än en lista över vad man skall kunna göra i systemet och vem som kan göra det.

Problemet är att få klarar av att sluta rita så snart. De fortsätter i rena farten och gör det till någon slags dataflödes- eller processdiagram.

Det är som om det vilade en förbannelse över UML – “du skall locka många friare men ingen av dem kommer att förstå dig”. Tänker på det när jag ser att A List Apart gett sig på att förklara användningsfall (use cases), detta det mest missförstådda av alla UML-diagram.

Det börjar bra (som det alltid gör):

“...use cases will describe the goals achieved by actors who perform tasks.”

“The crucial benefit of use cases is the way they encourage a directed method of considering project requirements. From the very beginning, we are designing a product by concentrating upon the needs and wants of those who will use it.”

“A well-constructed use-case model can be understood by all the stakeholders in a project: developers, managers and clients.”

Men sedan är det dags att rita diagram, och då spårar det ur (som det alltid gör):

“Can be understod by all…” – nä, inte av mig i alla fall. Vad menas, är det ett mål för besökaren att publicera på webbplatsen?

Och som man kan ana, när redan det enkla diagrammet är förvirrat, blir det inte enklare när det vidareutvecklas:

Vad sysslar de egentligen med på UML-kurserna? Lobotomerar de bort den delen av hjärnan som skall bedöma om ett diagram överhuvudtaget är begripligt eller ej?

Eller är det bara jag som är för dum för att förstå?

Michigan Lawsuit Abuse Watch är en webbplats ägnad åt att bekämpa stämningshysterin i USA. De gör det till exempel genom att berätta om stolliga stämningar. Några höjdpunkter:

• Två män som ägde en butik startade en eld i den, i syfte att få ut försäkringspengar för rökskador. De misslyckades dock med att hålla branden under kontroll, med följd att inte bara den egna butiken gick upp i rök, utan även en grannbutik. De har erkänt branden, och inser att de inte kan få ut försäkringspengar för sin egen butik. Men de stämmer försäkringsbolaget för att det skall täcka skadorna på grannbutiken, eftersom det aldrig varit deras avsikt att elda upp den och det därför borde anses vara en olyckshändelse.

• En städerska tog en fyrverkeripjäs från en lägenhet hon städade, i tron att det var ett ljus. Vid en middag med några vänner tog hon fram det och tände den. Fyrverkeripjäsen exploderade och skadade kvinnan svårt. Varpå hon stämmer lägenhetsinnehavarna för att de inte satt ut någon varning.

Ytterligare några från en annan del av samma webbplats:

• En kvinna som ställer sig framför en blind man som kommer med sin ledarhund, för att hon är nyfiken på om hunden skall väja. Den gör inte det och den blinde trampar på hennes fot och skadar den. Först försöker hon stämma den blinde men när hon inser att han är pank stämmer hon istället dem som tränat blindhunden.

• En man som jobbade på ett bygge får för sig att han på sin hand har djävulens tecken. Han tar en cirkelsåg och sågar av handen. På sjukhuset vill läkaren rädda handen och fästa den vid honom igen, men han är ståndfast och vägrar. Några veckor senare saknar han dock sin hand och stämmer läkaren för att ha lytt honom.

• En universitetsstudent som ser några vänner gå förbi på gatan utanför hans rum. Han beslutar sig för att moona dem, och pressar sin nakna rumpa mot fönstret. Fönstret går sönder, han faller tre våningar och skadar sig naturligtvis rejält. Varpå han stämmer universitetet för att de inte varnat för att fönstret kan gå sönder. Responsen från korridorkamraterna är omedelbar, de sätter upp lappar med “Caution!!! Do not place buttocks against glass. Personal injury may result.” på alla fönster.

• En man kör ut från en McDonalds drive-thru, med en läsk placerad mellan benen. När han sträcker sig efter fritten i sätet bredvid klämmer han ihop benen och får iskall läsk över benen. Han tappar koncentrationen och kör in i en annan bil. Ägaren till den påkörda bilen stämmer McDonalds för att de inte varnar sina kunder för faran med att köra och äta samtidigt.

“Wacky warning labels”:http://www.mlaw.org/wwl/ – varningar som tillverkarna känner sig tvungna att sätta ut för att minska risken för att bli stämda – är ett speciellt hatobjekt för sajten. Några exempel:

• A label on a baby stroller warns: “Remove child before folding
• A brass fishing lure with a three-pronged hook on the end warns: “Harmful if swallowed
• A household iron warns users: “Never iron clothes while they are being worn”
• A warning on an electric drill made for carpenters cautions: “This product not intended for use as a dental drill.”
• The label on a bottle of drain cleaner warns: “If you do not understand, or cannot read, all directions, cautions and warnings, do not use this product.”
• A smoke detector warns: “Do not use the Silence Feature in emergency situations. It will not extinguish a fire.”
• A label on a hand-held massager advises consumers not to use “while sleeping or unconscious”
• A 13-inch wheel on a wheelbarrow warns: “Not intended for highway use”
• A can of self-defense pepper spray warns users: “May irritate eyes”
• A warning on a pair of shin guards manufactured for bicyclists says: “Shin pads cannot protect any part of the body they do not cover.”

• A popular manufactured fireplace log warns: “Caution – Risk of Fire”

Funnet via “Ny Teknik”:http://www.nyteknik.se/art/38974

Ett sätt att hålla kvar kunderna? Via Swanksigns.

Mer av samma: “Stolliga stämningar”:http://www.anvandbart.se/node/91

I Computer Swedens “På nya jobb” läser jag att en Douglas Sundel anställts på EMC som designarkitekt. Det står inget om hans bakgrund men man får förmoda att han är teknikteknolog.

En smittskyddsläkare glappar om att han hamstrat medicin mot fågelinfluensa. DN följer upp och hittar andra som gjort samma. En känsla av panik börjar darra under ytan. Socialstyrelsen rusar in, rakt i klaveret, och lyckas sånär utlösa masspanik genom att säga att de bara tänker skaffa medicin till nyckelgrupper. Har Dr. Strangelove tagit över deras krishantering? Morgan följde upp ikväll genom att säga att om en epedemi bryter ut så lovar han att Sverige då skall köpa vaccin till alla – och samtidigt skjuter han sitt eget resonemang i foten genom att säga att landstingen är för små för att lyckas med en sådan upphandling (som om Sverige i sin helhet vore så mycket större i ett globalt perspektiv).

Jag tror att vi innan veckan är slut har ett beslut om att upphandla Roches tämligen verkningslösa antiinfluensmedecin Tamiflu till precis varenda svensk.

En medveten virusmarknadsföringskampanj? Åtminstone effektiv som en. Prosit.

Linköpings Hockeys sida toppas med en puff för en krönika:

(Hela sidan)

Den naive tror nu att man kommer till krönikan genom att klicka på den blå pilen – men icke:

Frågan är om detta är en del av en folkhälsokampanj för att få webbsurfare att röra sig mer – inga direktlänkar, vill man läsa något här så krävs det fysisk aktivitet! Eller om det kanske så här i efterskott kan konstateras att det inte var så smart att bygga webbplatsen med frames.

Tack Fredrik för tipset.