Kayuda är ytterligare en variant av webbaserad kollektiv mindmap. Inte som MindMeister en MindManager-lookalike, utan med sitt eget utseende.
En intressantare skillnad är dock att Kayuda inte är hierarkisk som MindManager/MindMeister (där det finns en centralnod och allt är under- och underundernoder till denna), utan alla noder kan fritt kopplas ihop med varandra. Det gör den mer lämplig för att göra till exempel konceptkartor. Det gör det också lättare att skapa helt kaotiska mindmaps, om man inte ser upp.
Att arkiv brottas med hur de skall hålla gammalt digitalt material läsbart vet jag ju. Och att allt som jag sparat på gamla SyQuest-skivor är förlorat, det har jag sedan länge förlikat mig med. Men ändå så skrämmer detta mig:
“in researching this article, I tried to open some of my notes which were written in an old version of Word for Windows. Word 2007 refused to open them for ‘security’ reasons” “Joel on Software”:http://www.joelonsoftware.com/items/2007/04/25.html
Allt mer av vårt minne finns i elektronisk form. Och tiden från att det skapats till dess det blir oläsligt blir allt kortare. Inte ens en senare version av samma program som det är skapat i kan längre läsa det.
Och snabbare kommer det att gå. Nu utvecklas allt mer sofistikerade tekniker för kryptering och kopieringsskydd, samtidigt som både hårdvaru- och mjukvaruteknikerna avlöser varandra allt snabbare.
Det är bra att vara ute i god tid, speciellt när man skall med ett plan – men ibland kan det gå till överdrift. Som när jag idag tittar upp en tid på www.flygbussarna.se och får ett trafikinformationsmeddelande: OBS! om mer än ett halvår ändrar vi lite på en av avgångarna.
Gene Smith har konstruerat nedanstående diagram, som jag tycker kan vara ett bra sätt att förstå de olika byggstenarna i en social webb, och hur olika sådana webbar skiljer sig från varandra.
37signals fortsätter bygga vidare på sin serie av få-ordning-på-dina-projekt-webbverktyg, denna gång med Highrise.
Highrise är intressant eftersom den ordnar informationen utifrån människor. Jag har tidigare skrivit om att den förtjusning i att abstrahera information till tider och ämnen som många informationssystem har kanske missar en grundläggande sak: vi är trots allt mest intresserade av andra människor, så varför inte låta det vara huvudsaken när vi ordnar informationen.
Ett klassiskt exempel på hur svårt det kan bli även i ett relativt enkelt formulär om man inte respekterar den arbetsriktning användaren förväntar sig – uppifrån och ner, höger till vänster. Här blev det naturligtvis extra lurigt eftersom:
Det fanns redan en lista. Ibland kan en sådan vara dynamisk, så att den börjar med att visa alla artiklar och sedan koncentreras allteftersom man gör sitt urval. Så var inte fallet här – men användaren måste räkna med och undersöka den möjligheten.
Det fanns flera kontroller under som skulle kunna vara dem man förväntas använda. I första hand naturligtvis “Gå”-knappen, men när inte den fungerar så finns där flera varianter av pilar som användaren måste undersöka och avfärda.
Fredagspyssel för dig som tror du är bra på att använda webben:
Klicka på bilden för att komma till sajten.
Gå till Nikons supportsajt. Välj en produkt (t.ex. “Digitala SLR”) och ett “underobjekt” (t.ex. D2X). Välj sedan en kategor (t.ex. “Nerladdningar” och även här ett underobjekt (t.ex. “Mjukvaror”).
Hur gör du för att se det du valt?
Svaret hittar du här (där det också går att kommentera, kommentarerna här är avslagna för att ingen skall avslöja lösningen).
Håller på med ett par större användbarhetstester just nu, och har just hittat en ny favoritleksak. Bulent’s Screen Recorder – en liten och billig men mycket kapabel skärmfilmare. Den spelar in vad som händer på skärmen och fångar samtidigt vad testledare och försöksperson säger. Den kan också spela in video synkroniserat med skärmen, men detta har jag inte provat ännu. Att använda det ihop med en dator där webbkameran är inbyggd i skärmen skulle vara suveränt – då slipper man göra testpersonen nervös genom att rigga upp och rikta en videokamera mot henne.
Min några år gamla dator är för vek för att spela in i full kvalité samtidigt som den spelar in ljud, men programmet har en stor mängd verktyg för att kontrollera upplösning, kvalité etc så genom att skruva ner kraven lite (närmare bestämt till 3 bilder per sekund) så klarar den det fint.
Jag litar fortfarande i första hand till mina anteckningar – att sitta och titta igenom hela testen en gång till har jag varken tid eller tålamod till, men inspelningarna är bra att ha när jag vill kontrollera vad som verkligen hände eller vad testpersonen verkligen sa.
Bulents gränssnitt lämnar i och för sig en del att önska. Det snällaste man kan säga om det är att det syns att det är en entusiast som utvecklar programmet – det finns inte många kvadratmillimetrar där det inte klämts in en kontroll eller inställning. Men eftersom programmet i sig är så användbart kan man förlåta det.
IKEA annonserar efter en webbmaster. Det kan de nog behöva, för klickar man på annonsen kommer man till en allmän jobbsökarsida och får sedan leta sig ner genom en snårig hierarki, för att komma till de lediga jobben. Inte för att det hjälper - kanske finns jobbet där, men jag är inte människa att hitta det.
Kanske är det en test. Den som hittar jobbet får det. (På projektledare är uppenbart kraven lägre, för det jobbet finns i listan.)
Eller så är det ytterligare ett exempel på hur man slänger bort annonspengar genom att inte länka en annons till det som utlovas i den.
En viktig faktor i webbdesign är vad som syns direkt på en webbsida, och vad som ligger gömt under vecket så att användaren måste rulla för att se det. (Att det kallas vecket beror på att ordet kommer från den tid då morgontidningarna var gigantiska och därför kom vikta – och det var viktigt vad som kom ovanför respektive nedanför vikningen.)
Men var går det där vecket någonstans, egentligen?
Som så ofta på webben är svaret: det beror på. I detta fall på vad användaren har för skärmstorlek, hur hon ställt in sin webbläsare och om hon låter webbläsarens fönster ta upp hela eller bara en del av skärmen.
Varför just 88%? 90% skulle vara en naturligare gräns – men kurvan är extremt flack här, så att öka antalet användare som kan se hela ytan utan att rulla med 2% kostar över hundra pixlar – skall 90% av användarna se så går vecket vid 432. Och åt andra hållet faller kurvan brant, så vill man flytta ner vecket 100 pixlar tappar man hälften av användarna.
Vill man att 95% av användarna skall se utan att rulla, ligger vecket istället på 424 pixlar, och är ambitionen 100% kan man inte räkna med mer än 264 pixlar.
Jag erkänner, jag är en mindmap-junkie. Jag kan knappt ens göra en inköpslista utan att skriva in den i mitt mindmappprogram.
Och nu kan jag sprida mitt beroende till fler, med Mindmeister – ett webbaserat verktyg för att göra maps.
Det är inte riktigt lika behändigt att arbeta med som MindManager, men för att vara ett webbaserat verktyg så fungerar det mycket bra. Och det har den stora fördelen att flera kan jobba på samma mindmap samtidigt.
Uppdatering: Flera har hört av sig och frågat hur man blir inbjuden. Det enklaste sättet att få en inbjudan är att prenumerera på deras nyhetsbrev.
Ett av det stora problemen jag hade när jag skrev Användbarhetsboken var att få till dispositionen. Åtskilliga gånger hade jag olika mer eller mindre skrivna kapitel utlagda över golvet (och hunden för tillfället utestängd ur rummet), och gick runt och plockade om ordningen för att hitta den mest pedagogiska.
Jag tror att jag fortfarande föredrar denna utrymmeskrävade men fysiska variant. Men för den som hellre gör samma sak på datorn kan nya ordbehandlaren Scrivener vara värd en titt. Här är det istället indexkort på en korktavla som man flyttar runt tills man hittat den perfekta ordningen.
Scrivener har också en annan bra funktion: fullskärmsläge. När skrivandet går segt är det alltid en frestelse att göra något annat. Att dölja allt annat än det man skriver på, minskar möjligen risken en aning.
Säkerhetsexperten Peter Gutmann gör en analys av hur Windows Vista skyddar ljud och video från att kopieras. Den är inte helt välskriven, ganska teknisk och bitvis polemisk, men ger ändå en inblick i ett system där åtgärderna mot piratkopiering drivits så långt att det riskerar att likt ett svart hål inte kunna släppa ifrån sig någon information.
Ibland är det nästan som att läsa en beskrivning av Nordkorea – galloperande paranoia, övervakning överallt och av varje detalj, hellre fälla än att fria och säkerhet på bekostnad av produktivitet.
The Vista Content Protection specification could very well constitute the longest suicide note in history.
The ceramics teacher announced on opening day that he was dividing the class into two groups. All those on the left side of the studio, he said, would be graded solely on the quantity of work they produced, all those on the right solely on its quality.
His procedure was simple: on the final day of class he would bring in his bathroom scales and weigh the work of the “quantity” group: fifty pound of pots rated an “A”, forty pounds a “B”, and so on. Those being graded on “quality”, however, needed to produce only one pot—albeit a perfect one—to get an “A”.
Well, came grading time and a curious fact emerged: the works of highest quality were all produced by the group being graded for quantity. It seems that while the “quantity” group was busily churning out piles of work—and learning from their mistakes—the “quality” group had sat theorizing about perfection, and in the end had little more to show for their efforts than grandiose theories and a pile of dead clay.
My Opera stopped displaying mail. After some testing I found that by disabling Windows Search Service (in the process list it is called “SearchIndexer.exe”) the problem disapeared.
Windows Search Service I belive is a part of the new Office 2007, and seams to have an extreme hunger for RAM and hard drive access. Probably the problem with it will lessen or go away once it has indexed the hard drive.
To disable Windows Search Service,
open the Run panel by pressing Windowskey + R
Write services.msc and click OK (in some versions of the OS this may be services.exe)
Find “Windows Search Service” and doubleclick to open.
Stop it, and choose “Inactivated” as start method.
mycket kapabel skärmfilmare. Den spelar in vad som händer på skärmen och fångar samtidigt vad testledare och försöksperson säger. Den kan också spela in video synkroniserat med skärmen, men detta har jag inte provat ännu. Att använda det ihop med en dator där webbkameran är inbyggd i skärmen skulle vara suveränt – då slipper man göra testpersonen nervös genom att rigga upp och rikta en videokamera mot henne. 
