Tillgänglighet (Hela kapitlet)
- 65.1 WCAG:s riktlinjer och riktpunkter (Hela texten inte publicerad ännu)
- 65.2 Tillgänglighetstester (Hela texten inte publicerad ännu)
- 66 Andra sätt att förbättra tillgängligheten (Hela texten inte publicerad ännu)
- 66.1.1 Låt användaren anpassa webbplatsen till sina behov (Hela texten inte publicerad ännu)
- 66.1.2 Separera navigationen från sidan (Hela texten inte publicerad ännu)
- 66.1.3 Presentera innehållet i flera olika former anpassade till olika användargrupper (Hela texten inte publicerad ännu)
Begreppet tillgänglighet används för två delvis skilda saker. Dels när man talar om hur tillgänglig en webbplats är för användare med funktionshinder. Dels när man talar om hur tillgänglig den är för användare med olika tekniska förutsättningar, till exempel någon som har en väldigt gammal webbläsare eller surfar via mobiltelefon.
I första hand kommer denna avdelning att koncentrera sig på det som ökar tillgängligheten för människor. I praktiken sammanfaller dock ofta områdena. Samma saker som gör webbplatsen tillgänglig för den som är blind göra den också tillgänglig för söktjänster och mobilsurfare.
Design för alla
Tillgänglighet för funktionshindrade är inte något som bara är intressant för en liten grupp handikappade användare. Ibland används istället begreppet ”design för alla”, som mycket bättre berättar vad det handlar om. Man behöver inte vara synskadad för att uppskatta att texten inte är pytteliten, det gör både den tredjedel av Sveriges befolkning som är över 50 och användare av bärbara datorer av senaste modell med högupplösta skärmar. Man behöver inte ha lässvårigheter för att föredra en text som är skriven på ett läsvänligt sätt. Och man behöver inte ha en muskelsjukdom för att ibland vilja låta mushanden vila och surfa via tangentbordet.
Både demokratiska och kommersiella skäl motiverar att designa för alla. Att myndighetswebbplatser görs så att delar av befolkningen inte kan använda dem är naturligtvis inte acceptabelt. Att e-handelsplatser görs så att potentiella kunder inte kan använda dem är dåligt affärsmannaskap – i synnerhet som det ofta inte är dyrare att designa tillgängligt, utan snarare en fråga om att utföra hantverket på rätt sätt.
Inte bara för synskadade
När man talar om handikappanpassning av webben tänker många på de synskadade . Det är inte så konstigt, det är ju ett litet mirakel som skett, det enda som behövs är en gnutta eftertanke hos webbmakarna så öppnar sig en ny värld för en grupp som tidigare bara kunde komma åt text via dyra inläsningar på band. En enorm nytta för en liten ansträngning.
Den stora gruppen funktionshindrade är dock en annan. Det är de kognitivt handikappade, till exempel människor med lässvårigheter, svårigheter att följa abstrakta resonemang eller inlärningssvårigheter.
Att tillgängliggöra för denna grupp handlar mycket om språket, hur innehållet skrivs och att komplettera texter även med andra uttrycksformer, till exempel förklarande bilder.
Innan vi går in på hur webbplatser kan göras tillgängligare, kan det vara bra att veta litet om vilka verktyg funktionshindrade använder för att surfa på webben.
Vanlig webbläsare
Många funktionshindrade har inte speciella handikapphjälpmedel, utan använder vanliga webbläsare – och klarar sig utmärkt med dem så länge sidorna är gjorde med omsorg och eftertanke.
Även i en vanlig webbläsare finns en del hjälpmedel inbyggda som kan öka tillgängligheten. Framför allt möjligheten att styra textstorleken, men även att styra färger, hastigheter på växlingar etc.
Vanlig webbläsare, ingen mus
En del användare kan inte använda mus. Det gäller naturligtvis de synskadade men även andra. De är beroende av att webbsidor är gjorda så att de kan användas via tangentbordet.
Skärmläsare
Blinda och gravt synskadade använder skärmläsare. Denna läser, namnet till trots, inte från skärmen. Istället tolkar den precis som en vanlig webbläsare HTML-koden, men istället för att översätta till en visuell sida översätter den till en text.
Skärmläsaren använder vanligen talsyntes för att läsa upp texten. Den kan också presentera den som punktskrift om användaren har en så kallad Braille-skärm .
Många skärmläsare är byggda ovanpå Internet Explorer och fungerar därför i grunden likadant som den. De kan dock ha en mängd speciella funktioner och kommandon, till exempel för navigation inom sidan och för att läsa upp en tabell på ett begripligt sätt.
Endimensionellt
Den uppenbara skillnaden mellan skärmläsare och vanlig webbläsare är naturligtvis att det visuella försvinner.
Men det är viktigt att inse vad detta innebär på ett mer kognitivt plan.
• En dimension försvinner. Skärmen är tvådimensionell, talet endimensionellt. Innehållet är inte längre utlagt över en yta utan uppträtt på en linje. Det finns ingen överblick. Relationer mellan olika delar av sidan som finns i den visuella versionen kan bli mycket svårare att inse eller försvinna helt.
• Den förmåga som en seende har att hoppa runt godtyckligt på sidan försvinner. Användaren kan röra sig framåt och bakåt men inte ögonblickligen identifiera ett område på sidan och flytta sin uppmärksamhet dit.
• Typografins visuella ledtrådar till vilken roll olika texter spelar på sidan – stort och fett för rubriker, färgat och understruket för länkar, indrag för citat, etc. – försvinner och texten blir en jämn massa.
Skärmläsare försöker så gott det går kompensera denna brist på överblick genom att kunna läsa upp bara sidans länkar eller sidans rubriker och att kunna läsa upp texten i ett rasande tempo. Webbsidor kan också bidra genom att innehålla genvägar (se sid 232).
Skärmläsare försöker i viss mån även spegla typografin genom att växla mellan kvinnlig och manlig röst, använda olika röstlägen, tonfall och liknande. Det finns till och med formatmallar som kan styra uppläsarrösten.
Skärmläsare och vanlig webbläsare i kombination
Det är inte bara blinda som använder skärmläsare. Även människor med lässvårigheter eller som har lättare att förstå när de hör något än när de läser det kan ha glädje av dem. Det finns till exempel skärmläsare som har en markör som rör sig över webbsidan och visar var den är samtidigt som den läser upp texten.
Skärmförstoring
Användare med dålig syn kan också ha hjälpmedel som kraftigt förstorar en del av skärmen.
Följden av detta blir i första hand förlust av överblick. För dem är det därför viktigt med konsekvens – att navigation och andra viktiga funktioner ligger på samma ställe på olika sidor.
Stor skärm
En variant är användare som skaffar en stor skärm och ställer in denna så att allt förstoras.
Därför händer det att man har användare som visserligen har stora skärmar men ändå bara ser sidorna med t.ex. 640x480 eller 800x600 i upplösning.
En slutsats man kan dra av detta är att inte ens på intranät, där man vet precis vad alla har för skärmar på sina skrivbord, kan man vara säker på hur användarna väljer att se sidorna.
Det finns en standard för tillgänglighet, kallad WCAG, Web Content Accessibility Guidelines, från W3C (som också definierar standarden för t.ex. HTML). Enligt en nyligen beslutad lag måste svenska myndigheter leva upp till denna senast år 2010.
WCAG har en stark ställning i Europa. Amerikanerna har sin egen standard, populärt kallad 508 efter den lagparagraf som kräver att myndigheters webbplatser följer den. I allt väsentligt säger WCAG och 508 samma sak, även om det kan skilja i detaljerna.
WCAG är för närvarande i version 1.0. En ny version är under arbete och väntas bli klar sent 2005 eller under 2006, se för mer information om denna.
Tolkning
Ett stort problem med WCAG 1.0 är att den är dåligt skriven. Det är på många punkter oklart vad som egentligen menas. Ett annat problem är att den börjar bli gammal; den tekniska utvecklingen gått snabbt och flera av punkterna är inte längre relevanta.
Jag har tillåtit mig en ganska fri tolkning av standarden - mer inriktad på att vara begriplig än på att fånga varje tolkningsmöjlighet hos den ibland dunkla originaltexten. Jag har också försökt ange var utvecklingen gått förbi reglerna och vilka man i dagsläget kan strunta i.
Säkert kan man tolka på andra sätt än jag gjort. Vill du vara bokstavstrogen är enda sättet att gå direkt till standarden och läsa den.
Tre nivåer
WCAG 1.0:s riktpunkter har fått tre olika prioriteter och den som vill följa den kan därför lägga sig på olika ambitionsnivå.
För att få ett ”A” räcker det med att alla riktpunkter med prioritet 1 har uppfyllts. Prioritet 1-riktpunkterna är ganska få, och enkla att uppnå.
Litet mer utmaning är det att nå ”AA”, då också prioritet 2-riktpunkterna skall klaras. Personligen tycker jag detta är den nivå man minst bör sträva efter. Den är inte alls omöjlig att uppnå, och webbplatsen blir påtagligt tillgängligare om man gör det.
Den högsta ambitionsnivån, ”AAA”, är en hårdare nöt att knäcka. Men inte ens handikapporganisationerna verkar särskilt angelägna om att man skall göra det. De har naturligtvis inget mot att någon går hela vägen, tvärtom, men det är för dig som strävar efter att vara bäst i klassen.
Det finns dock en del riktpunkter med prioritet 3 som är lätta att uppfylla, så dem bör man ta även om man inte har ambitionen att klara alla.
Upplägg
Det som gör webbplatsen tillgängligare sammanfaller i hög grad med det som gör den användbarare. Därför har de konkreta råden placerats i det sammanhang där de hör hemma, och i detta kapitel finns mest kommentarer och hänvisningar till de råd i boken som motsvarar respektive riktpunkt.
Under rubriken ”I samma anda” samlas hänvisningar till råd som inte är bokstavligen nödvändiga för att följa WCAG, men som verkar för samma mål.
